Jag är så nöjd efter Vegomässan som utöver en massa godis bjöd på tänkvärda föreläsningar och fantastiskt fängslande historier från Johanna och Martin i Tomma burar, Peter Hammarstedt från Sea Shepherd och fotografen Jo-Anne McArthur (som bland annat ligger bakom suveräna filmen The Ghosts in Our Machine och bilderna på grisarna i Djurens rätts kampanj som syns på stan nu).

Spana in Jo-Annes bok We animals, alla historier hon läste upp fick mig att börja gråta!

Jag passade på att prata veganism och djurrätt med mina favoritpoddare i Veganprat (bild snodd från Djurrättsalliansen) och deras syster Kaisa som ligger bakom Vegandesign. (Givetvis har de redan snickrat ihop ett avsnitt som summerar mässan. Så glad för hälsningen 23 minuter in!) Egentligen skulle jag vara med och berätta om när jag blev vegan men när jag tog det utanför inspelningen blev det så långt och drog iväg åt en massa olika håll att jag nöjde mig med att bara ha öst ur mig lite veganfrustration. Exempelvis över att diskussioner om lidande djur ofta fastnar i att de fasansfulla bilderna har tagits olagligt istället för att fokusera på det lagliga lidande som djuren utsätts för.

Min kille köpte Jo-Annes bok så vi fick prata lite med henne vilket var skönt. När jag nämnde min frustration ovan föreslog hon att uppfödarna kunde bjuda in fotograferna. ”Det vill de inte”, teaterviskade hon och hon om någon borde veta efter alla besök i Sverige de senaste åren. (Det var så oerhört pinsamt när hon visade upp bilder från svenska minkfarmar under sin föreläsning, jag skämdes ihjäl över att vi inte har förbjudit det än.) Berättade att jag verkligen uppskattar introt till The Ghosts In Our Machine då hon filmar alla de djur omkring oss som ingen verkar se. Uppstoppade djur, inburade djur, djur på zoo, osv. De spelar en stor roll i hennes bilder. Människan saknar ofta djurens perspektiv (tänk en tjurfäktningsarena med en tjur i mitten och publik runt om som bara ser på) vilket hon verkligen sätter fingret på.

Personligen tyckte jag att det var extra fint att som hastigast få träffa på den person som i gymnasiet bjöd mig på veganmat för första gången och spelade in ett sxe-blandband som betytt oerhört mycket genom åren men överlag tror jag att alla 4 400 personer som var på plats på mässan tyckte att det var en riktigt trevlig tillställning som vi gärna går på igen! Synd bara att jag missade Gözde, Raquel och Josefine! Nästa gång?