Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: veganism

Om inte fakta fastnar kanske hundratals argument funkar?

Påfågelsfjäril

Du kommer inte tro på vad jag säger, du kommer fortsätta tro på det du trott hela livet. Om jag lägger fram fakta som förstärker det du redan tror på kommer du välkomna den. Men om den fakta jag presenterar går emot det du redan tror på och du upplever den som obehaglig eller obekväm kommer du inte tro på den. Tvärtom. Det kommer förstärka det du redan tror på för så funkar din hjärna.

Backfire Effect

I psykologin kallas det för Backfire Effect och den här seriestrippen förklarar hur det fungerar.

För mig som vegan är det här ett väldigt intressant perspektiv. Jag äter alternativa fakta och ologiska argument till frukost i olika diskussioner om djur men måste ändå börja med att kritiskt fråga mig själv om det finns någon fakta om veganism som jag inte är mottaglig för? Och då menar jag inte att vegangrupperna på Facebook är fulla av bilder där någon snortar chips till middag och belönas med hundratals likes. Negativ fakta om veganism, som jag har missat. Länka gärna!

Positiv fakta om köttätande

Sen är det ju det här med mängden anledningar till att sluta äta kött. För mig har det, genom hela livet, varit för djurens skull. Det räcker gott och väl. Men nu ser vi veganska initiativ hos företag och restauranger som en naturlig del av deras miljöarbete. Miljöorganisationer och FN pratar om att vårt köttätande leder till ett ohållbart klimatavtryck. Vi äter långt över Livsmedelsverkets  rekommendation på 500 gram rött kött och chark i veckan. Världshälsoorganisationen, som har granskat över 800 rapporter i ämnet, varnar för att det leder till cancer. Det finns ett moraliskt dilemma i att ta någons liv när vi kan äta växtbaserat istället.

Mängden protein och vatten som krävs för att ta fram djurfoder tar upp enorma resurser av jordens yta kontra mängden animaliskt protein som faktiskt produceras. Utrotning av flera djurarter kopplas till skövlingen av regnskogar och hav för att, bland annat, få fram foder. Över 90% av sojabönorna ges till djuren istället för människorna. Vi föder upp och mättar 70 miljarder djur årligen medan miljontals människor svälter. Osv osv.

Exakt hur mycket fakta kan ens hjärna stå emot, undrar jag. Särskilt när argumenten kommer från så många olika håll. Och vilken positiv fakta finns det om köttätande som validerar att vi fortsätter äta den mat som dödar djur, oss själva och planeten, för att ”det är gott”? Länka gärna!

Kan lösningen på miljöproblemen vara så enkelt som veganism?

Det är Emily, som kallar sig Bite Size Vegan, helt övertygad om. Ledande fråga, your honor! Hur kommer det sig då att miljöorganisationerna uppmanar oss att duscha mindre och ta cykeln istället för att tipsa om veganska recept?

På 11 minuter rabblar Emily upp en mängd fascinerande fakta om hur jorden påverkas av att vi föder upp djur för produktion och urfiskar haven. På sin hemsida hänvisar hon till var hon fått respektive fakta ifrån. Ett riktigt hästjobb!

De här ämnena tar hon upp i videon ovan:

  • Klimatförändring
  • Vattenförbrukning
  • Fracking
  • Överfiskade hav
  • Avfallshantering
  • Arters utrotning
  • Miljöförstöring, markanvändning och avskogning

Emily markerar att den gemensamma nämnaren för dessa miljöproblem är djurhållning och ger en väldigt enkel lösning. En vegansk kost motsvarar 50% mindre koldioxid och använder 1/11 olja, 1/13 vatten, och 1/18 mark jämfört med en köttätare. Vad vi äter är inte längre ett personligt val utan ett ansvar, särskilt om du kallar dig för miljökämpe, trädkramare eller liknande.

Vi sparar vatten, spannmål, skogsmark och CO2-utsläpp på att äta växtbaserat. Vi dödar varken djur eller miljö. Kika på videon och fundera på om det kan vara värt att bli vego.

Det allra bästa för de allra flesta

Kvällsbukett till sovrummet.

När jag läser om hur extrem feminismen är, enligt vissa, påminns jag om att veganism uppfattas på precis samma sätt. Som något fullkomligt obegripligt, nästan galet, omöjligt att leva upp till, det är ju bra som det är, var nöjd så. (Det är nästan lika märkligt som att rasism skylls på antirasisterna.)

Båda ismerna kämpar för andras rättigheter, efter att i åratal ha blivit förtryckta, och förklaras enklast i de böcker som kommer ut med jämna mellanrum. Som Äta Djur av Jonathan Safran Foer. Eller Backlash av Susan Faludi. De har också gemensamt att de, på alla sätt och vis, är den bästa lösningen för de allra flesta – män, kvinnor och djur. Och miljön förstås, som visat sig vara så viktig för så många!

Det är lätt att ifrågasätta veganism och feminism, för det är inte normen. Vi får inte lära oss det i skolan, kanske inte ens av våra föräldrar, snarare är det något vi själva måste försöka komma fram till. När jag läste Under det rosa täcket första gången var jag inte alls redo. Tvärtom blev jag oerhört provocerad över att Nina Björk hakade upp sig på detaljer och gav henne inte en chans att få berätta klart, om helheten. Det tog några år. Och det fick ta några år. Sen satt genusglasögonen fast.

Från mitt perspektiv är det de som inte kan rucka på sina normer som är de extrema. Som vägrar ändra på sig. Det är djurindustrin som är extrem. Som vägrar ändra på sig. De som eftersträvar valfrihet, jagfrihet, kommer kanske aldrig att förstå det. De kommer fortsätta att servera hamburgare på köttfria dagar utan att inse hur fullkomligt obegripligt, nästan galet, det är. Jag har några boktips om det behövs!

Norra magasinet från 1995 om straight edge, veganism och Refused

Jag börjar gråta när jag ser det här klippet. Flera gånger. Den här övertygelsen om att förändring börjar med de val man själv gör. Det är som ljuv hardcoremusik för mina öron.

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑