Jag fick höra om ett projekt på jobbet där de mäter stressnivån på kollegor som får träna pass tre gånger i veckan. Genast blev jag nyfiken på det motsatta – hur min kropp, som tränar flera gånger i veckan, skulle reagera om jag inte fick träna. Gissningsvis skulle jag bli orolig. Stressad. Trött. Kanske till och med deprimerad?
Vill inte ens tänka tanken!
En träningspartner. En lapp med era favoritövningar. En tabata-app som räknar sekunder. En spellista med peppig musik. En mobilkamera som dokumenterar för att det är så kul att dela med sig.
Du behöver ej en stepbräda, en 20 kilos skivstång eller vikter men gärna en matta av något slag eller i alla fall ett mjukt underlag. Sen bara kör ni! Appen säger när. Lappen säger vad. Partnern säger hejaheja och Spotify spelar kanske Rage Against the Machine.
Så här såg det ut förra veckan när jag och två kollegor körde på. Två övningar i taget, 30 sekunder vardera, gånger tre. Klicka åt höger för att se alla filmer. Avslutade med en av mina absoluta favoritövningar just nu! Ha så roligt!
Igår var jag och mina kollegor på gymmet innan lunch, så skönt att få bre ut sig på en sådan mansdominerad plats. Vi lyssnade på sommarplågan Despacito som jag inte kan motstå och styrde upp ett cirkelpass för hela kroppen.
Det är roligt att träna tillsammans och samtidigt efter sin egen nivå. Vi peppar och hejar på varandra.
Vad vi kallar för en fängelseklykapress.
Avslutade med att försöka gå över i brygga från huvudstående för att sen gå upp i stående från brygga men är inte riktigt där än. Ska testa mer i sommar!
Idag sågs jag och min kollega Philippa för att slåss till musik, även kallat boxning. Vi har jobbat fram ett program som vi älskar och som tar musten ur oss mot slutet så att vi nästan inte orkar. Båda är överens om att det är den perfekta nivån att ligga på.
Först gör vi ett gäng olika slagserier, sen en sparkserie och avslutningsvis ett gäng magövningar. Då vi var ensamma i gymsalen passade jag på att filma min favoritserie, om inte annat för att komma ihåg den till i höst.
På lunchen utbrast jag att jag kände mig så lätt, att det kändes som fredag. Insåg då att det är för att all oro, stress och bekymmer är som bortblåsta efter ett pass, som att svetten renar mitt huvud och droppar ner i ansiktet. Åt nöjt upp den veganska risotton som kockarna i matsalen på jobbet slängt ihop för min skull och så planerade vi nästa pass då vi ska köra parövningar ihop, en annan favorit.
Nu i sommar är det fyra år sen jag blev vegan (igen) och två år sen jag började träna regelbundet, därav en svettig bild som illustration.
Jag har vägt i princip samma sen skoltiden men härom veckan ställde jag mig på vågen för första gången på länge och upptäckte att jag har gått upp fem kilo. Fem kilo! Hur jävla mäktigt? Det syns inte men det känns, det märks och det uppskattas.
Så här stark har jag aldrig varit och det ger mig så mycket glädje, energi och lugn. Så heja heja, alla som tar sina första stapplande steg, som jag gjorde nyss! Testa för att du är nyfiken, fortsätt för att det är så kul. ”Du får vila sen!”
Igår morse skakade det i fönsterrutorna hemma av blåsten och när jag tittade ut regnade det med inslag av snö. Vi har precis börjat cykla till jobbet men min kille sa att han skulle ta bussen. Ändå stod jag där i hallen och vägde om jag skulle hoppa på hojen eller ej. Jag har tre saker jag vill prata om gällande det.
För det första.
Fuck it. Jag cyklar ensam, tänkte jag, och drog på mig ett par överdragsbrallor, för små vantar och såklart hjälmen. För trots att jag frös, trots att jag svettades, får jag en känsla av belöning när jag cyklar som inte går av för hackor. Det är en frihet att slippa passa bussen och sitta i bilköer. Tidsmässigt går det också snabbare att ta sig till jobbet. Det är en utmaning med alla broar och uppförsbackar men jag blir så nöjd över mig själv när jag klarar dem och får åka i nerförsbacke. Det är även det överlägset bästa sättet att transportera sig på för miljön, bonus. Och jag vaknar till liv och känner mig peppad när jag kommer fram till jobbet. Check på den!
I går kväll började så proceduren om. Jag kände jag mig lite oroad över att hinna förbereda allt inför morgondagen, dvs idag. Träningskläder till dagens två pass. Kläder till jobbet som skulle funka om jag cyklade. Lämpliga ytterkläder för ett potpurri av hagel, snö och regn. Frukostmacka som jag alltid äter vid skrivbordet efter morgonpasset. Ställa klockan för att komma i tid till passet. Lite såna tankar. Till slut beslutade jag mig för att ta bussen istället. Så skönt!
Jag gick upp 5:35 imorse, då har jag typ en halvtimme på mig innan jag måste gå, core- och pilatespasset börjar klockan sju. Åt en GoOn, drack vatten, klädde på mig och gjorde mig i ordning. När det var dags att gå satte jag på mig vinterjackan, en sjal och en keps, sen stoppade jag nycklarna i dörren för att låsa den. Där och då ångrade mig.
Fuck it. Jag kan ju lika gärna cykla klädd så här. Bytte ut kepsen mot min hjälm, satte på mig vantarna som jag köpt i min storlek och stack iväg. Hann precis fram innan snön började falla! Poängen med den här historien är att den mentala biten med träning, om det så handlar om at cykla till det riktiga träningspasset på jobbet, är jävligt svår att bemästra. Du måste nöta, nöta, nöta för att ta beslut om att göra det. Just do it är en därför en fullkomligt lysande slogan, för det är precis det vi snackar om. Först dividerade jag med mig själv (ursäkter!), sen tog jag beslut om att inte träna (skönt!) och till sist valde jag ändå att cykla, för att jag ville det. För att det ger mig så mycket tillbaka. Precis som träning gör. Många kämpar med den första mentala biten, att bara göra det, andra väntar på att få känna av de där endorfinerna som alla pratar om. Det kommer. Du måste bara nöta, nöta, nöta.
För det andra.
Jag kunde inte låta bli att lägga upp ett videoklipp på Instagram stories från imorse när jag susar nerför backen med cykeln. Det är den glädjen jag vill dela med mig av. Bilderna på mitt yogakonto på Instagram lägger jag upp av samma anledning. Det är kul för mig (och kanske för andra?) att följa mina framsteg men framförallt, så fint att se tillbaka och minnas hur kul jag har det när jag håller på.
För det tredje.
När vi vaknar upp till snöoväder i maj är det nästan oundvikligt att ta beslut som inte är bra för miljön. Istället för bussen tar vi inte cykeln utan bilen, för när det är ruggigt ute vill vi ha stjärtvärme under rumpan, inte hagel i ansiktet. När vädret inte går att lita på i maj bokar vi en solsäker flygsemester i juni, för skiner inte solen här så kan vi betala för att den skiner någon annanstans. Vi vill inte vänta, vi vill inte svettas, vi vill inte frysa, vi vill inte ändra på oss. Samtidigt är det alla dessa enkla beslut som leder till att det snöar i maj?
Om du ser någon som springer utomhus i regnet och tänker att du aldrig skulle kunna göra det, tänk om. Testa först! Och fundera på vad personen får ut av att göra det, trots att det är tufft och motigt att komma iväg. Det är ju när vi gör saker som inte är enkla som vi växer som människor. Även om det handlar om något så enkelt som att hoppa på cykeln. Kämpa!
Enligt forskning som SVT kommit över smittar träning i sociala medier – och du blir särskilt sugen på att ta tag i din egen träning om personen du följer är något sämre än du själv. Jag blir som mest inspirerad om det är på gränsen att jag kommer klara av det jag ser. Och om vi säger så här, inte en enda SATS-medlem i neonfärgade kläder har någonsin fått mig att sätta foten på ett gym. Tvärtom.
Just nu känner jag mig väldigt stark. Jag väljer tyngre vikter på passen och känner att jag orkar mer. Älskar alla sparkar och burpees på boxningen. Längtar hela veckan till Jeanettes pass i funktionell styrka på torsdagarna. Mår så otroligt bra av yogan. Få saker slår känslan av att träna, men jag väljer bort att skriva om det. För ingenstans säger forskningen att man gillar en sådan person i sociala medier. Tvärtom.
Nu är träningen igång igen på jobbet vilket känns i hela kroppen! Boxning, avancerad yoga, funktionell styrka och så yoga igen. Istället för boxning i tisdags körde vi visserligen cirkelträning just den här veckan men det var inte direkt mindre tufft.
Här är några favoritövningar som jag tycker extra mycket om! Så härlig träningsvärk i magen nu.
Diagonala armhävningar
Diagonala armhävningar med böjt ben
Stjärnan med dip
Situps utan höftböjar
Planka med dips
Situps med dip och lyft
Kålmasken
Lyssna på hela Looking For Knives, så bra!
I går förmiddag cyklade jag hem från min kille efter frukosten, skrev ihop lite övningar på ett papper och körde ett tabatapass i takt till en gratisapp och Justin Timberlake. Tabata är korta, intensiva övningar som görs i intervaller om exempelvis 20 sekunder med vila i 10 sekunder och sen upprepas, allt medan appen räknar ner. Sök på Tabata Timer så hittar du!
Jag kanske bröt någon helig tabataregel när jag delade in passet i fyra delar med tre övningar vardera och tre upprepningar, dvs nio gånger totalt för varje del, men strunt i det! Knappade enkelt in det i appen som piper när det är dags för start och vila så att, halleluja, jag slipper tänka på tiden och istället kan fokusera på att andas (och svettas).
Uppvärmning
Jumping Jacks
Burpees
Bergsklättrare
Ben
Knäböj
Utfall framåt
Utfall bakåt
Mage
Sit ups
Bensax
Stjärnan
Armar
Armhävningar
Diagonala armhävningar
Handstående armhävningar
Efter ett sådant pass ligger i alla fall jag i en liten hög av svett. Så skön träningsvärk nu dagen efter!
Blir så jäkla glad och peppad av att träna, som synes!
HMs träningstopp som jag nämnde tidigare är lite lurig. Storlek M sitter bra under brösten men mosar dem. Storlek L sitter bra över brösten men löst under dem. Jag valde det senare alternativet av träningstoppens motsvarighet till pest eller kolera, kan ju använda den hemma om inte annat.
I dag tänkte jag köra Britas I hate workouts-pass med 20 squats, 20 upphopp, 20 utfall och 20 utfallshopp. Det upprepas också tre gånger och sen är man död. Hoppas orka armhävningar också!
I dag testade jag och min kollega Lofsans midsommarträning som jag varit sugen på att testa sen i… midsommar! Vi gjorde inte prick allt hon visade eftersom vi var ute på lunchen men boy blev vi svettiga ändå! Så glad över att parövningarna var precis så roliga som jag hoppades!
Kommer inte kunna använda benen i morgon men det var det värt.
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑