sociala medier-arkiv - Helen Alfvegren

Etikett: sociala medier (sida 1 av 8)

10 år med sociala medier

2007 blev jag blixtförälskad i sociala medier och efter en utbildning inom Kommunikation Nya Medier har jag jobbat med sociala medier i olika roller sen 2010. Som praktikant på olika praktikplatser (som Bokus), som digital kommunikatör på ett av Sveriges största telecomföretag, som digital planner på en reklambyrå, som medierådgivare på en mediebyrå och som ansvarig för sociala medier på en insamlingsorganisation. Jag har skrivit årsstrategier, månadsrapporter, krisplaner, FAQs, scheman och mängder av svar i kommentarsfälten. Det sistnämnda är något av en specialitet då jag, till mina kollegors stora förtjusning, alltid lyckas med att formulera ett bra svar.

Utöver det har jag både privat, via mitt dåvarande företag, och vid olika tillfällen i jobbet föreläst om sociala medier (som här i Luleå och Gällivare), pratat om det i olika tidningar (exempelvis i Metro och DN, intervjuats om det i olika radioprogram (som P3 Populär vid två tillfällen), pratat om det som panelmedlem under två säsonger i P3 Browser och tipsat om det som en av programledarna i webbshowen Sweet Sunday Web Crunch. Jag har gått på alla stora konferenser i ämnet (som SIME, Webbdagarna, The Conference, MyNewsDay och Geek Girl Meetup) och bloggat hundratals tecken om mina lärdomar. Under flera somrar på raken besökte jag Sweden Social Web Camp i Blekinge tillsammans med hundratals andra som liksom jag inte kunde få nog av det här nya sättet att kommunicera.

Under åren har det blivit 70 000 tweets på Twitter, tusentals bilder fördelat på två Instagram-konton (@rockspindeln och @helenyogar) och två Flickr-konton (Helenalf och Rockspindeln) samt ett flertal bloggar som tillsammans har tusentals inlägg, ofta med guider om det senaste jag snubblat över inom sociala medier. Jag var tidig med att söka – och få – jobb, inte bara via LinkedIn utan framförallt via mina egna plattformar. Efter alla dessa år är det fortfarande det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen – scrolla, scrolla, scrolla – innan jag pussar min pojkvän god natt. En pojkvän som jag självklart träffade via, just det, sociala medier.

Lite vegansk aktivism i sociala medier har inget djur dött av

juni 2, 2017 / Helen / Inga kommentarer

Jag blir otroligt inspirerad av aktivism i sociala medier, och vill det sig väl går jag själv igång på Twitter.

Många köttätare blir upprörda över att växtbaserat protein kallas ”kött”, men inte över att kött kallas humant, etiskt eller miljövänligt. 🙃

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017

Här är några exempel!

Om vegansk mat ledde till cancer, klimatförändring, svält, artutrotning, vattenbrist och antibiotikaresistens skulle jag också håna veganer.

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017

De flesta som följer mig är inte veganer själva vilket innebär att vi har två helt olika perspektiv. Som kanske går att rucka på?

”Människan har alltid varit jägare” används som argument för att köpa tråget i köttdisken på ICA, med ett djur som levt instängt hela livet.

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017

Du kan om du vill.

”Jag kan inte leva utan kött!” Jodå! Testa vegansk korv, rostbiff, schnitzel, burgare, Tzay, Oumph, Vegme, olika sorters tofu eller tempeh.

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 21, 2017

Glömde seitan! *Hail seitan* Vi har förstås alla våra favoriter. Här är några av mina. Finns ex på @goodstore. #vadveganeräter pic.twitter.com/4ljD3A3V9K

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 21, 2017

Om du varje dag funderar över vad du ska äta till middag kan nästa rätt lika gärna bli vegansk.

Det är så jobbigt när en vegan försöker påverka vad jag ska äta. pic.twitter.com/I4XfgEYrPU

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 20, 2017

Skyll på en vegan om du måste!

”Fler än hälften uppger att det främsta skälet till att välja vegetariskt är för att det är godare.”

”Vego är gott”-argumentet är det nya! https://t.co/TdESRsMASH

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) May 24, 2017

Eller ät det bara för att det är gott!

Min idol Arne Dahl

april 27, 2017 / Helen / Inga kommentarer

Igår efter jobbet åkte jag hem till min kille för att äta middag ihop innan vi skulle iväg åt olika håll. Han för att spela fotboll och jag för att träffa min idol. Strax efter klockan sex begav jag mig så till Söders höjder, närmare bestämt till Pocket shop Götgatan.

Där skulle nämligen Arne ”Janne” Dahl samtala om sin senaste bok Inland med sin förläggare Daniel. I den lila butiken fick jag snabbt syn på Karin som jag jobbat tillsammans med i flera år och bytte nervöst några ord.

Hon frågade om jag var ett fan av kvällens gäst men när jag svarade THE BIGGEST kontrade hon med att även inkludera Jan Arnalds romaner. Nä, det har du rätt i. ”Så om vi hade haft en kväll med Jan Arnald hade helt andra människor kommit?” Det är jag helt övertygad om.

Arne Dahl är ju Jan Arnald när han inte skriver deckare, och kanske all annan vaken tid också. Eller deckare, Arne Dahls böcker är hårdkokta, samhällspolitiska intriger med fantastiska personporträtt och om du inte har läst honom än kan du börja med att beta av böckerna om A-gruppen och Opcop-gruppen från 1996 och framåt. Eller varför inte hoppa på den nya serien som börjar med näst senaste boken Utmarker som finns som pocket?

Så snart de två herrarna hade pratat klart passade jag på att byta några ord med Karin om yoga-event, episk kvinnolitteratur och sommarläsning. När det var min tur att få boken signerad vände sig Jan-Arne till mig och sa ”Till Helen, eller hur?”

Det är fanimej fint när ens idol känner igen en från sociala medier! Men inget slår nöjet i att personligen få framföra hur värdefulla hans böcker är för mig och hur mycket det betyder att äntligen, återigen, få hålla en ny bok i handen.

När jag läser hans böcker uppskattar jag inte bara relationen jag får med karaktärerna, utan även relationen som författaren har med mig som läsare. Jag fnissar alltid förtjust åt de vinkningar han bäddar in som är skrivna just för det ändamålet. Det ger så fin balans till de passager som ger mig kalla kårar eller andnöd. Läs!

Träning smittar via sociala medier

april 26, 2017 / Helen / Inga kommentarer

Enligt forskning som SVT kommit över smittar träning i sociala medier – och du blir särskilt sugen på att ta tag i din egen träning om personen du följer är något sämre än du själv. Jag blir som mest inspirerad om det är på gränsen att jag kommer klara av det jag ser. Och om vi säger så här, inte en enda SATS-medlem i neonfärgade kläder har någonsin fått mig att sätta foten på ett gym. Tvärtom.

Just nu känner jag mig väldigt stark. Jag väljer tyngre vikter på passen och känner att jag orkar mer. Älskar alla sparkar och burpees på boxningen. Längtar hela veckan till Jeanettes pass i funktionell styrka på torsdagarna. Mår så otroligt bra av yogan. Få saker slår känslan av att träna, men jag väljer bort att skriva om det. För ingenstans säger forskningen att man gillar en sådan person i sociala medier. Tvärtom.

Före och efter

januari 11, 2016 / Helen / 4 kommentarer

Jag tänker att januari är en bra tid att ta bilder på olika yogaposer så att man senare under året kan jämföra om de har utvecklats på något sätt och hur.

Och ja, tajtsen fick följa med hem!

Tyvärr är det så kallt hemma hos mig att kroppen är stelfrusen så jag avvaktar lite. Måste också komma på vilka positioner det är jag vill hålla lite extra koll på. Kanske en handfull favoriter? Eller några supersvåra positioner som jag gärna vill nå?

En sak har jag i alla fall beslutat. De bilder jag tar under året kommer först och främst hamna här på bloggen och inte på Instagram eller Twitter. Mina funderingar har resulterat i att jag kommer lägga upp två bilder i månaden på Instagram, inspirerad av min kille trots att han inte vet om det. Här är alla inlägg sökbara, kategoriserade och enkla att hitta ur ett historiskt perspektiv.

Efter så många år i sociala medier känner jag att bloggen är ett svårslaget medie. WordPress uppdaterar inte sina användarvillkor för att tjäna pengar på mig, de säljer sig inte till högstbjudande och framförallt ger de mig en kreativ frihet i både text, bilder och länkar som är oslagbar. Här slipper jag moralkakor från amerikanska företag, halvnakna konton som vill följa mig (Instagram är helt galet nu?) och inga troll väser efter uppmärksamhet i kommentarsfältet. Tack och lov.

Givetvis kommer jag gilla och kommentera andras bilder på Instagram som vanligt. Men i helgen kände jag mig för första gången inte intresserad av att scrolla igenom mina feeds från början till slut. Det har aldrig hänt förut. Jag har tröttnat på att prata om saker jag anser viktiga, om och om igen, utan att få något svar på Twitter. Bloggen kanske ses som en monolog eftersom kommentarsfält är lite krångligare än vanliga replys men ärligt talat är det precis vad sociala medier blivit också. Vi pratar och pratar men vi har slutat lyssna.

För min egen skull vill jag ändå dokumentera delar av mitt liv som jag tror att andra kan uppskatta. Så att jag senare kan jämföra om jag har utvecklats på något sätt och hur.

#nomakeup #nofilter #kött

december 21, 2015 / Helen / Inga kommentarer

Ett foto publicerat av Esther The Wonder Pig (@estherthewonderpig) Dec 20, 2015 kl. 7:25 PST

Instagram är uppbyggt av selfies och solnedgångar, regnbågar och resor. Skulle du sortera alla användares bilder i kategorier skulle de gissningsvis till största delen bestå av mat och djur. Den perfekta kanalen att prata om maten vi äter och djuren bakom bilderna med andra ord? Nä, inte precis. Men det är just det som gör det extra intressant, tycker jag.

Sociala medier anklagas ofta för att bygga upp en verklighet som inte existerar, mycket i likhet med reklam förskönar vi våra liv och presenterar det i utvalda bilder. Ibland uppstår tillfällen då vi trots allt det vill visa upp den riktiga människan bakom bilden. Då lägger vi till taggar som #nomakeup eller #nofilter för att markera att nu får följaren se verkligheten.

Liknande villkor gäller inte för djur.

Ett foto publicerat av The Swimming Pigs (@theswimmingpigs) Dec 20, 2015 kl. 7:26 PST

Internet i stort älskar djur. De gör oss så oerhört glada! Särskilt när de är söta eller serveras på en tallrik.

Grisar görs medvetslösa med hjälp av koldioxid som skapar obehag och stress. Det kan ta upp till en minut innan de svimmar av. Denna metod används för att hjärtat inte ska stanna, så att blodet flödar fritt ur kroppen när slaktaren skär av halspulsådern och öppnar upp kroppen med en kniv för plocka ut inälvor, lever, njurar, hjärta och tarmar. Slaktare är en gammal yrkesroll vars lön vi konsumenter fortfarande betalar. Bara för grisar i Sverige upprepas denna procedur 2 500 000 gånger varje år, utan att någon ens tänker på eller pratar om det.

Det är provocerande.

Anledningen till att jag inte äter djur är jag har sett den här typen av bilder hundratals gånger. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att väga in döden när folk pratar om att djuren haft ett bra liv. Slakt är inte rosaskimrande. Slakt är blodrött. Det är så nära djurens verklighet vi kommer. #nomakeup. #nofilter.

Något som däremot provocerar mig enormt är när folk taggar sina måltider med #kött eller #meat. Om de lägger till en gris- eller koemoji till bilden är jag fan nära att avfölja.

Så kallade sociala medier

september 17, 2015 / Helen / Inga kommentarer

Efter veckor av spekulationer, diskussionsgrupper på Instagram och huvudkliande kom så insikten som en blixt från klar himmel när jag skulle sova.

Sociala medier har blivit en megafon.

Kan det vara det som legat och gnagt så länge? Företag har alltid fått höra att de absolut inte får använda sociala medier som en megafon men nu behöver privatpersoner precis samma uppmuntran. Har vi behov av att veta att vi vänder oss till ett utvalt gäng istället för alla på en gång? Är det därför Facebook överlever, pga grupperna?

Sociala medier har också blivit politik. Från morgon till kväll. Det är oerhört svårt att ignorera vad som händer i världen och samtidigt posta en bild på en solros i perfekt fokus. Det är en makaber balans som inte lämnar någon oberörd.

På samma gång tror jag att det är livsviktigt att vi detaljstuderar årstidernas förändringar precis som vanligt. För att orka.

Många av oss kommer ihåg den första, härliga känslan av att hitta vänner på internet. Den spralliga tonårstiden är nu över och vi är skilda, barnen har flyttat hemifrån och rastlösa söker vi efter något nytt. Så är det i alla fall för mig. Frågan är om tjänster som Snapchat får oss att känna oss unga igen eller snarare äldre än vi verkligen är? I de Facebook-grupper för veganer som jag kikat i snortar 20-åringar chips och dricker chokladdryck till middag. 421 likes.

Tiden vi lägger på ett blogginlägg belönas inte längre i likes, retweets, kommentarer och delningar på samma sätt. Hur kommer det sig att vi inte orkar dela vidare eller skriva den där kommentaren som dyker upp i huvudet? Och som Jocke sa, det är gratis att hjärta en bild på Instagram så varför strösslar vi inte i mängder?

Jag tror inte på grupper där alla tycker likadant, det är totalt ointressant att föra diskussioner där. Jag tror inte på att skriva hatfulla, idiotiska inlägg för att väcka engagemang. Jag tror inte på att dela med sig av det som känns privat. Nu ska jag bara klura klart på vad jag faktiskt tror på.

Engagemang är oerhört värdefullt

augusti 29, 2015 / Helen / Inga kommentarer

Jag minns hur ofta jag imponerades av Martin Kellermans klockrena samtidsskildringar i Rocky när det begav sig. Så fort Lilla Berlin-Ellen ritar dit en BACK-väska på en av sina filurer får jag precis samma respekt för hennes fingerspitzengefühl.

Strippen ovan håller världsklass.

När jag la ut den på Instagram fick jag rekordmånga likes. Ingen av mina andra 3000 bilder har fått så många hjärtan. Är det så det känns att få uppskattning för någon annans skämt?

Överlag har jag en period nu då sociala medier känns som ett tioårigt förhållande där lågan för länge sedan har brunnit ut.

Det känns som att varje gång jag publicerar en tweet eller en bild om något som betyder mycket för mig, som t.ex yoga eller djurrätt, så reagerar någon genom att avfölja. Det känns som att varje gång jag publicerar ett blogginlägg så upprepar jag bara mig själv, som en trasig skiva.

Jag törstar ihjäl efter ett medie som inte finns. Där det jag skriver gör skillnad för någon. Där engagemang inte mäts i likes och följare utan i kommentarer och reaktioner.

Jag yogar så länge.

Dagböcker för kärlek och hat

januari 8, 2015 / Helen / 3 kommentarer

Liksom många andra håller jag de riktiga känslorna borta från sociala medier där jag aktivt skriver varje dag. Vi är personliga men inte privata. Det är egentligen en märklig uppdelning men den fungerar allra mest friktionsfritt när allt vi delar med oss av lämnar små digitala fotspår efter sig.

Därför har jag i år bestämt mig för att börja skriva dagbok igen, något jag gjort så länge jag kan minnas, innan bloggandet. Där är tanken att allt ska få plats. Precis hela livet. Ingen oro över vad någon ska tycka, bara menat för mina ögon.

Med det sagt vill jag uppmuntra fler att våga frångå de vanliga uppdateringarna och blotta känslorna. I regel blir det ju fantastiskt bra när vi gör just det. Bara läs Helena och Moa berätta om hur de påverkats av att deras förhållanden tagit slut. Så rakt och naket, rätt in i hjärtat.

Under en av mitt livs absolut värsta PMS-trippar nyligen fick jag för mig att min kille ville göra slut med mig efter att vi (läs: jag) bråkat. Sådan skam, sådan saknad, på samma gång. Kunde inte tänka logiskt, kunde absolut inte sova. Har aldrig varit med om ett sådant stormande känslohaveri, så dåligt tajmat i det omöjliga tillståndet mellan sömn och verklighet.

Som tur var gick vi inte sönder.

Förhoppningen är att aldrig någonsin behöva skriva om att vi gjort slut, vare sig här eller i min dagbok. Han är den bästa personen jag någonsin haft nöjet att lära känna och hans kärlek går banne mig inte av för hackor. Det är värt att notera!

Mina allra bästa jobbsökartips för dig som söker jobb via sociala medier

oktober 12, 2014 / Helen / 3 kommentarer

Hans Kullin tipsar i dag i DN om hur du söker nytt jobb via sociala medier, något jag gjort tidigare i bland annat Metro och UNT men även här på bloggen, så jag tänkte samla alla mina tips i ett inlägg för den som behöver tips och råd!

Om när jag sökte jobb och fick det via sociala medier

Från det att jag gick ut min utbildning inom kommunikation och marknadsföring 2010 har jag sökt jobb med bloggen som verktyg. Den fungerar utmärkt som ett personligt brev med bilder och länkar och jag kan även få hjälp av mina vänner och bekanta att sprida det vidare i sociala medier. Klicka på länkarna nedan för att få inspiration!

Första gången var min anställning ett direkt resultat av mitt jobbsökande via sociala medier, de andra gångerna hjälpte det till! Mitt jobbsökarinlägg hjälper mig att reda ut vad det är jag verkligen vill göra och det blir även väldigt tydligt för de som läser.

Länka till inlägget i ditt personliga brev och gör det klickbart genom att markera det, högerklicka, välj hyperlänk och klistra in det.

När du är mitt uppe i jobbsökandet

Om konsten att söka jobb – Det kan vara väldigt frustrerande att vara utanför den sociala gemenskapen när du är van att träffa kollegor på dagarna och alla vänner jobbar. Det här inlägget hjälpte mig på vägen!

Strukturera mera – Om hur mycket du tjänar på att schemalägga dagarna och söka effektivt, ett av mina bästa tips!

Några tips från en arbetssökande till arbetsgivare och rekryteringsfirmor – För den som någon gång sökt jobb blir det snabbt tydligt att det inte finns en mall för att fylla i cv, personligt brev och andra uppgifter, utan istället tusentals sajter som vill att du ska skapa ett nytt konto för varje sökt jobb. Här ger jag råd och tips till de som sitter på andra sidan så att säga, de som ska anställa och rekrytera. Sist jag sökte jobb läste rekryteringsfirman detta inlägg och kommenterade det under intervjun. Jag fick jobbet!

Är du student?

Tips till studenter som vill söka jobb – Googla dig själv, samla din närvaro på nätet, berätta för alla att du söker jobb och en massa andra smarta tips, vare sig du är student eller jobbsökande.

Praktikplatser – Sikta högt! Du erbjuder gratis arbetskraft så se till att tänka på dig själv i första hand. Vad har du för mål med din praktikplats? Skriv ner det tillsammans med förväntningar, vad du kan, vad du vill, vad du är bra på och vad du vill lära dig och ha det som underlag när du skickar iväg ansökningar.

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet