Jag har varit hemma förkyld den här veckan vilket inneburit att jag inte kunnat träna. En sån bummer! Det får ju februari att bli lite, lite tråkigare. Samtidigt har jag sovit, bloggat och kramats med katten så jag ska verkligen inte klaga.
I dag lyssnade jag på Sia och stretchade lite i alla fall. Övningar som går ut på att ligga ner, andas och låta kroppen göra sitt. Målet är att kunna gå ner i spagat och jag är this close nu. Min inre tonåring hurrar!
I onsdags kväll blev jag kräksjuk vilket gjorde att jag mådde dåligt, kände mig svag, liten och så frös jag, det vanliga. Hemskt var det. I fredags ringde ett blombud i form av en gammal farbror på dörren och hade med sig en helt fantastisk blombukett som fick mig att undra vad det är för kille jag gillar egentligen. Han är alltid för bra, i alla situationer. Den fick mig definitivt att må lite bättre!
I går började krafterna komma åter så jag målade naglarna, plattade håret, satte på läppstift, sådär som en gör när en varit sjuk och ska gå fram och tillbaka till kolonin. Bara för att markera att det där hemska är över. Det blev ett besök till Ullis, hon gör mig så himla glad! Ville ta med henne hem för att gosa med i sängen men tror inte den ekvationen går ihop tyvärr!
Vinbärsslukaren Ulla Skalman och nagellacket jag fick från Johanna på min födelsedag förra året. Så höstigt och bra.
I dag vaknade jag och gjorde pilates, kroppen riktigt skrek efter att jag skulle göra den lite starkare så jag lyssnade. Så skönt att vara frisk nog att sticka iväg till bibblan! Lämnade tillbaka Djurens frigörelse (vilket innebär att jag inte har en enda lånebok hemma nu vilket nog inte hänt under hela året) och passade på att få en kram eller två från den där killen. Även han på bättringsvägen. Bästa vägen.
Usch, jag hostar ruggigt just nu. Är hemma sjuk och har knappt ork att göra någonting. Igår varken twittrade jag eller spelade Fruit Ninja vilket säger en hel del. I morse när jag vaknade slog jag visserligen mitt tidigare personbästa men jag är seg, slö, trött, svag osv. Min första instinkt (förutom att äta) är att ta lite frisk luft men jag orkar helt enkelt inte. Igår var jag supersugen på glass men tanken på att promenera nerför backen till lill-Ica gjorde mig gråtfärdig.
Pratade med mamma och hon är också hemma sjuk. Hon tyckte att jag ska vara hemma imorgon också och det börjar låta som en bra idé med tanke på vad jag orkar åstadkomma idag. Vill gärna skriva lite blogginlägg så jag ska lägga mig i sängen och göra det. Mer än så behöver jag inte orka idag. Det svåraste med att vara hemma sjuk är att inte göra någonting.
Idag firar jag #avatarveckan med en bild från Chokladfabriken. Inte fy skam! På riktigt är jag helt sänkt, fick gå hem från jobbet, hyrde film, handlade ostbågar och champis och… somnade.
Vi skulle ha haft en utbildning i sociala medier idag men den blev flyttad till på måndag. Ser mycket fram emot vad den kommer att bjuda på så jag ska se till att vila mycket i helgen och återkomma på måndag med nya krafter!
Jag känner mig lite lurig som har den här bilden som avatar idag när jag egentligen känner mig sjuk och snorig. Vill inte gräva ner mig i förkylningen (mjukisbyxor, snorpapper överallt, halvfulla dricksglas över hela vardagsrumsbordet) så jag kammade mig och la upp en dagens där jag försökte lura sjukdomen att jag var frisk. Fick mycket riktigt höra att jag såg pigg ut men jag kände mig inte bättre för det.
Valde då en ny taktik, att äta mig frisk, men popcorn lyckades inte heller impa på bacillerna. Eller choklad för den delen. (Tydligt tecken på att jag verkligen är sjuk.)
Jag ger mig nu på det välbeprövade knepet att vila mycket så ska vi nog se att den här förkylningen snart ger med sig.
Tycker att det här med att vara sjuk bara känns som en enda lång väntan på något. Kanske på att bli frisk? Känner mig rastlös i kombination med värdelös för att jag inte orkar ta tag i saker här hemma. Får panik när jag inte presterar något, vadsomhelst. Skönt då att kunna blogga om det!
Se där, något i alla fall.
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑