Igår var jag förbi SEB vid Fridhemsplan för första gången sedan i april. Eftersom deras öppettider sträcker sig till generösa 10-15 fick jag helt enkelt passa på när jag var sjuk.
I mars gick min legitimation ut och efter att ha haft en av de mest otrevliga kundupplevelserna någonsin inne på nämnda bank, för att ordna ett nytt, har jag knappt velat gå tillbaka. Jag kan inte påstå att deras öppettider har underlättat särskilt för mig som kund heller.
Ett nytt leg kostar 450 kr och tar flera veckor att tillverka men man får ingen notering om när det är klart eller en avi hem för att kunna hämta ut den. Istället ligger den snällt på banken och väntar och väntar. Och väntar. Ungefär på den nivån ligger SEB sevicemässigt mot sina kunder, något jag fick flera bevis på igår.
När man går in på banken möts man av två tunga dörrar efter varandra som går att öppna om man håller in den stora vita dörröppnaren i fyra sekunder. Jag har aldrig varit med om att det ska ta så lång tid att få upp en dörr innan men det sitter en vit lapp vid varje dörr som berättar det. Man måste alltså hålla in en knapp för varje dörr man passerar. Med tanke på att banken måste ha en stor andel pensionärer som kunder baserat på öpptettiderna förvånar det mig. Jag kunde inte ens få upp dörren när jag testade, hur ska de kunna lyckas?
Mycket riktigt fick jag det bekräftat när jag kom in på bankkontoret. Längs fönstret som vetter ut mot gatan satt det flera äldre i röda soffor så jag tog två olika nummerlappar (eftersom jag inte var säker på till vilken mitt ärende hörde, kassa eller kundtjänst) och slog jag mig ner i den tredje soffan längst bort för att förhoppningsvis inte smitta någon.
Mittemot sofforna breder kassalinjen ut sig. Under lunchtid, när de flesta har tid att utföra sina ärenden, som att gå på banken, tar SEB också lunch så vi hade ett bankbiträde att titta på. Jag dubbelkollade mina nummer och sökte med blicken efter en nummertavla bakom henne men hittade ingen. Jag gick då runt pelaren som står mitt i rummet och försökte tyda siffrorna som sitter uppe på en tavla där men drog slutsatsen att de bara visade kön till den ena kassan och jag hade ju nummerlappar till båda. En inte helt enkel tavla att läsa av kan jag meddela.
Då vände jag mig mot sofforna och döm om min förvåning när nummertavlan sitter gömd högt ovanför fönstren, bakom sofforna. Inte en enda person som sitter och väntar har en chans att se den tavlan. Jag slog mig ner närmast dörren den här gången för att försöka hänga med men fick genast resa mig upp när en äldre kvinna med käpp förgäves försökte hålla dörröppnaren intryckt i fyra sekunder för att kunna komma in. Jag öppnade den tunga dörren åt henne och fick ett tack för hjälpen och slog mig sen ner igen, bredvid min soffgranne, en äldre herre med rullator.
Han måste ha varit närmare 90 så när hans nummer dök upp och kvinnan bakom disken ropade ut det, hörde han det först inte men insåg sen att han stod på tur och fick brått att ta sig upp ur den röda soffan. Det visade sig vara omöjligt. Kanske med tanke på att den är så låg och inte har några armstöd, kanske pga hans höga ålder, men jag ryckte återigen in och hjälpte till.
Efter att ha satt mig ner hörde jag någon ropa 630 bakom hörnan och tittade på min andra nummerlapp och såg att numret stämde. Jag gick fram till kvinnan som stod där och förklarade mitt ärende. Hon höll med om att min legitimation borde vara klar och gick för att leta rätt på den medan jag funderade över hur märkligt det är att de inte hör av sig, jag har ju både mail, telefon och brevlåda? Vad kan det bero på annat än dålig service? Givetvis hittade hon den, den har ju legat och väntat på mig sen i maj.
Samtidigt var den äldre herren klar med sitt ärende och försökte ta sig ut genom de tunga dörrarna men hade inte en chans, trots att han höll knappen intryckt så länge han bara orkade. I övrigt verkade han pigg och kry så att behöva känna sig beroende av andra för att gå in och ut på banken kan inte kännas roligt. Jag lämnade SEB Fridhemsplan och deras ogenomtänkta inredning och bristande service missnöjd, än en gång.
Nu på morgonen läser jag att SEB satsar på sociala medier och omvärldsbevakning så vi får se om de hittar hit. Förhoppningsvis dyker det upp några förklarande meningar i kommentarsfältet för förbättringar behövs, det är tydligt. Jag hoppas att jag på det här sättet kan hjälpa den 90-åriga farbrorn igen, inte med att ställa sig upp utan med att klara sig själv.