Förra helgen när Johan ville skissa på ett nytt visitkort bad jag honom lägga ifrån sig datorn så att jag kunde plocka fram mitt tjocka block och välfyllda pennskrin istället. Det fick mig att minnas när jag nästan blev tatuerare!

Så fort jag fyllde 18 ringde jag och bokade tid för min första tatuering på East Street Tattoo på Östgötagatan. Min bästis följde med mig efter att vi lurat en lärare att vi skulle iväg och intervjua Naturskyddsfonden – vilket får räknas till det busigaste jag gjorde i den åldern (förutom den gången när vi klättrade ut genom fönstret på spanskalektionen).

Charmen med att tatuera sig är pirret man får i magen efter att ha bestämt sig för ett motiv som ska vara hela livet, mallen är på plats och tatuerarnålen surrar igång. Det ljudet är verkligen myset! Alla minnen jag har av att bli tatuerad är fyllda av skratt och bra musik och givetvis smärta – även om den snabbt förträngs. Det blev snabbt en kär rutin och jag kommer ihåg specifika detaljer från varje besök inklusive min mammas gråt.

Jag har aldrig ångrat en tatuering, skulle inte falla mig in, men jag har tidvis varit trött på reaktionerna, särskilt från karlar, som ifrågasätter att de är äkta och alltså finner det mer logiskt att gnuggistatueringar ingår i min morgonrutin. Det bästa är när äldre damer kommer upp till mig och med ett busigt leende viskar att de också är tatuerade. Kommer särskilt ihåg en tanta som hade en på bröstet, så coolt!

När mina favorit-tatuerare Ingela och Matti skaffade en egen studio, Amazing Tattoos, satt jag i timtal på tunnelbanan kändes det som för att fortsätta tatuera mig hos dem ute i Hökarängen, bästa svängen. De är båda så talangfulla och roliga, det var ett nöje att besöka deras studio! Minns att jag åt Marabou kokos för att döva smärtan, älskar den smaken!

Något år innan Matti och Ingela flyttade upp till Umeå med familjen frågade Matti mig om jag ville börja som lärling och visa upp några skisser för honom. Nervöst ritade jag egna från scratch men de bilderna hittar jag inte nu tyvärr, ska leta lite bättre sen. De som syns i inlägget här är skisser från olika motiv jag hittat i tatueringstidningar, samt min favorittröja, och ritat av. Bilden ovan har jag för mig att Ingela gjorde, så snygg, och sockerskallen högst upp har jag på underarmen, utan vingarna. Hon tatuerar inte längre vad jag vet men Matti aka Horimatsu är grymmare än någonsin!

Jag var livrädd. Även om jag alltid älskat att rita och han tyckte att jag hade potential bangade jag i slutändan, jag vågade helt enkelt inte. Tänk att varje dag gå till jobbet och oberoende av dagsformen skapa något som ska sitta på någon annan människa tills de dör? Jag var nog inte tillräckligt målmedveten heller. Däremot var deras andra lärling det. Hon heter Jenny Boström och jobbar i dag som tatuerare på Infamous Studio på Kocksgatan och är en av de bästa i Sverige.

Jag rekommenderar alltid Jenny när någon frågar mig om tips eftersom det är ett nöje att tatuera sig hos henne och om jag skulle göra en i dag skulle jag välja henne. Det finns inga sådana planer just nu (mamma, du kan pusta ut) men det är inte omöjligt att tänka sig fler i framtiden. Jag älskar verkligen tatueringar och för mig är det något väldigt personligt och privat, även om de är så synligt. Ses vi på en badstrand i sommar får du titta närmare på de tretton jag har!

Translation: These are some of the sketches I did inspired by different tattoo magazines and prints in my quest to become a tattoo artist. In the end my heart wasn’t in it but I still love tattoos and always will. (Just not the ugly ones.)