I går somnade jag i hans famn med långdistansförhållandetårar samlade i ögonvrån för att det var dags att skiljas åt igen. Han viskade att nästa gång vi ses ska vi äta jordgubbstårta och det fick mig att le men kramar verkar vara det som tröstar bäst.

Nu på morgonen hittade jag den här lappen på dörren och även om jag blev så himla glad såg det nog ut som att jag grät.