I morse låg dimman så tät att löftet om 23 grader och sol senare under dagen kändes som ett skämt. Men solrosorna skrattade bäst!

Koloniområdet är magiskt så här års! Hos Anne-lie får jag plocka hur många plommon jag vill så jag fyllde min tygpåse från Astrid & aporna till bredden. Kan inte stirra mig mätt på färgerna!

Japanska lyktor.

Koloniområdets rödaste äpplen.

När jag först såg dimman i morse blev jag nästan deprimerad. Usch! Fy! Sen kom jag på att det där är bara dimfördomar. Dimma är ju bland det vackraste som finns. Samma sak med sommarregn, fullkomligt underbart att duscha i! Och dessutom var det inte alls så ruggigt som det såg ut när jag klev ut på balkongen för att känna efter.

Eftersom jag inte tränar och sitter vid ett skrivbord mest hela dagarna så har jag naturligt ett behov av att röra på mig. En promenad genom dimman tidigt en lördagsmorgon är ett sätt. En promenad genom koloniområdet i eftermiddagssolen en annan.

Nu när mina dimfördomar lättat hoppas jag verkligen att den kommer tillbaka för jag vill göra samma sak i morgon. Inte bara för att jag mår bra av att röra på mig utan för att jag mår bra när det är så fasansfullt vackert.