När en söndag följs av ännu en söndag och långfikan med fina vänner var slutfikad bestämde vi oss för att resa till ett annat land. Till Danmark. Jag har aldrig varit där tidigare men kan nog sammanfatta det enklast så här: husen var stora och pampiga som i en storstad, Nyhavn hade färgglada hus precis som jag misstänkte och alla som gick förbi oss pratade svenska.

Först efter att vi ätit varsin pizza, i en källarlokal som inte tog emot svenska VISA-kort, minskade husen i storlek och de svensktalande gångtrafikanterna försvann. Genast blev Köpenhamn lite mysigare där på en bakgata någonstans. Och vi sprang på den här killen! Fort, vad heter han?

Nu när Cacaofoni har slutat sälja gräddbullar ville jag så väldigt gärna lyckas få tag på en sådan men eftersom det var en söndag följd av ännu en söndag hittade vi ingen lämplig gräddbullsbutik utan fick åka hem igen över bron med en bra anledning att återvända.