Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: mens

Mens mest hela tiden

Kvällsmys

Efter att först ha dragits med PMS-humör i två veckor är det enligt min mensapp nu åtta dagar sedan jag började blöda. Igår (!) kom värken, den svullna magen plus ännu mer blod och det fortsätter med samma styrka idag. Precis när jag trodde att det äntligen skulle vara över.

Det är underligt när mensmentaliteten blir ett normaltillstånd. Jag är nog sur som person. Jag bryr mig nog väldigt lite om allt. Jag har nog inte längre hopp om att något någonsin blir bättre. 2018 har inte börjat så bra.

Ska det verkligen vara så här? Skicka choklad!

Låt oss prata om mens

Fläta helalf.se

Några dagar innan mensen kommer igång känns livet ofta meningslöst. Jag är otålig, orolig och otroligt lättirriterad. Även om jag någonstans känner att jag inte bör säga de saker jag tänker på, som eventuellt kan starta bråk, så gör jag det ändå. Det finns inget filter, det måste ut. I princip alla bråk i mitt liv har skett under den här perioden, men det tror jag inte personerna jag bråkat med är medvetna om.

Under den här tiden känner jag mig ofta ful, har dåligt självförtroende, ifrågasätter mig själv och känner mig allmänt ledsen, utan att kunna sätta fingret på varför. Ändå har kroppen inget minne av att detta sker varje månad av en anledning. Jag tror blankt att livet suger och jag med det.

Någon dag senare brukar mensen komma. Aha, det var därför? No shit, Sherlock!

Min PMS har nästan alltid sett ut så men de senaste åren har just mensen ändrats något. De första dagarna blöder jag inte så mycket men magen svullnar upp till vecka 28 och är så öm att jag helst bara vill ligga ner med en värmedyna på. Då jag helst inte tar värktabletter när jag vet varför jag har ont är värme och träning de överlägset bästa botemedlen.

Det värsta är nätterna. Då blöder jag så mycket att jag vaknar med blod rinnandes längs med benen och ner på golvet, trots mensskydd. Medan jag stapplades tar mig till badrummet försöker jag, yrvaken, övertala mig själv om att det är helt normalt. För trots att jag har blödit nästan hela livet är jag inte van vid just den här biten och blir ibland skrämd av allt blod, vilket kan leda till att jag börjar gråta. Detta händer numera som regel 2-3 nätter varje månad. Jag vaknar alltid av mig själv, kroppen signalerar att något är på gång, även om jag först inte vet exakt vad. Men det upptäcker jag snabbt!

Precis så vaknade jag nu på morgonen och troligtvis blir det en repris i natt.

Cirka 51% av jordens befolkning är kvinnor. Vi är med andra ord i majoritet. Gissningsvis finns det ett intresse av att dela historier, fakta och råd med varandra, om mens och allt som händer i kroppen, för kvinnor i alla åldrar. För att få förståelse och kunskap om oss själva och andra. Hormoner ser jag personligen som ett av de mest intressanta ämnena att prata om. Ändå är det relativt tyst. Trots att vi enkelt skulle kunna samla in data och ta del av berättelser från hela världen, kanske som underlag till olika forskningsprojekt. Så varför har vi inget mensforum?

Det vore jävligt coolt om svenska kvinnor startade det. 

Har du PMS eller?

God jul!

”Du är alltid så glad!” säger min kompis till mig och varje gång han gör det tänker jag att han inte känner mig tillräckligt bra. Eller snarare, jag är glad då vi träffas eller pratar i telefon, men de som är ihop med mig eller har känt mig längre vet att jag inte alltid är så glad.

För prick ett år sen bestämde jag mig för att skaffa en mens-app. Detta för att försöka förstå varför kroppen reagerar som den gör varje månad för det slår aldrig fel att jag blir lika förvånad varje gång. Vanligtvis brukar jag och min bästis skämta om detta men ju mer jag tänker på det desto mer känner jag att det inte är något att skämta om.

Det kan hända att jag blir nedstämd, trött, orolig, rastlös, deprimerad, får dåligt självförtroende, känner att jag inte duger, gråter, tycker synd om allt och alla, blir lätt irriterad eller arg, startar bråk och skriker. Kort sagt, alla negativa känslor förstärks med några hundra procent. Just där och då tror jag att det är så jag är som person. Att jag aldrig kommer bli glad igen.

Jag har försökt förklara för min kille efteråt varför en sådan situation uppstår men när jag gissar plockar jag ofta fram sånt som jag har gått och tänkt på länge, saker som behöver luftas men som egentligen inte hör hemma där och då, i en tröstlös jakt på en vettig förklaring till varför jag överreagerat. Nu gör jag inte så längre för det finns ingen logisk förklaring att ge. Även om det uppenbart finns en, så att säga.

Utöver smärtan, svullnaden och blodet är det här högst naturligt varje månad. Ibland leder det till att jag blir sur, ibland leder det till att ett förhållande tar slut, oftast är det något där emellan. Om jag inte får en chans att förstå det själv kanske någon går runt och tror att jag var svartsjuk, förtvivlad, frustrerad eller förbannad med flit. Ingenting gör mig mer ledsen.

Ju mer vi pratar om mens och PMS med varandra, desto mer förståelse får vi för varandra. Därför uppskattar jag alla sommarprat, serier och böcker som tar upp det här ämnet. Kanske, vill jag påstå, är det ett av de viktigaste ämnena som finns?

Nu för tiden när jag säger till min kille att jag känner mig ledsen eller har ont i magen säger han ”Har du kollat mens-appen?” ”Aha!” Då vet jag att de där känslorna som virvlar runt i kroppen kanske inte är så sanna som de känns. Att det går över av sig själv om jag bara ger det några dagar. Vi hörs då!

Mens the Musical

Mens - the musical

Min kollega Mia passade på att testa om jag hade fyllt kulturtant i år när hon bjöd med mig på Mens the Musical på Dramaten och dra på trissor. Det har jag!

Fy farao vad bra det var!

Igenkänning, lycka, glädje, stolthet, skam, känslorna bara forsade över en och vid ett tillfälle, när tre ur ensemblen står utklädda till djur, skrattar jag så okontrollerat att jag känner tårarna börja rinna. Kan endast med ojämna mellanrum kvida fram ett aj då och då för att hästen är så otroligt rolig med tungan hängandes ur munnen.

Mens the Musical, foto Sören Vilks

Informativ, viktig, humoristisk, stämningsfull, det går inte att beskriva hur bra det var. Fantastiskt att se så mångfacetterade kvinnor på scen! En tanke, och önskan, som dök upp mitt i föreställningen var att jag önskade att teater var det uttryck som unga kvinnor fick intryck av i tonåren.

Fatta min potential. Fatta vidden av mig. 456 ägg under en livstid! Tack för en så fin kväll!

Liv

Liv

Ja, det är löning och ja, det vore ju fint med något litet extra! En mensfläck på trosan kanske? Är så sugen på den här affischen från Liv Strömquist att det inte är riktigt klokt men 1500 kronor tar emot. Det är mer än jag har betalat för mina köksmöbler, min soffa och min chiffonje – tillsammans. Grubbel, grubbel!

Om du inte kan hålla dig finns den på Grafikens hus!

Missa inte allt om mens!

Älskar den här boken! ❤️

Jag fick boken Kvinnor ritar bara serier om mens på min födelsedag och läste den från pärm till pärm i går kväll i badet. Den är så bra! Missa inte heller Liv Strömquists sommarprat om du av någon anledning har gjort det, kvinnan är det där ordet vi sliter på alldeles för ofta. Ett geni.

Oväntat besök

#tillbakablickstorsdag på bloggen i dag, längtar enormt efter detta! #kolonin

Det spelar ingen roll att brösten ömmar, humöret svänger och magen svullnar, jag fattar ändå inte att jag ska ha mens förrän jag ser blodet. Månad efter månad, år efter år, alltid lika förvånad över det uppenbara.

Nu växer magen inför mina ögon och jag funderar på att fira dessa finurliga former genom att framhäva dem med en extra åtsittande kjol i morgon. Roliga kropp!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑