I dag firades julafton med min familj så jag och syrran passade på att posera lite extra nu när hon är på smällen. Jag försöker, som jag alltid har gjort, att notera några likheter mellan oss men hittar inga tecken på att vi är tvillingar, knappt ens syskon.
David som var fotograf lockade oss omedvetet till skratt när han lekte snuskgubbe och sa åt oss att se gulliga ut. Fy fan! Det var roligt! Ser fram emot att pyret tittar ut i februari för jag har sparat alla mina superfina bokmärkesalbum som hon ska få bläddra i.
Av mamma fick jag för övrigt två hinkar med städredskap så här ska putsas och fejas under lovet.
Den här helgen blev allt och lite mer än jag någonsin hade kunnat önska! Peppen innan, på lunchen i torsdags, bara ett par timmar innan jag skulle sticka var ju rent ut sagt löjlig! Jag var löjlig!
Precis allt flöt på hela helgen; flyg flög, tåg passade tiderna och de frågetecken som uppstod visade sig senare lösa sig av sig själva som utropstecken. Jag har hunnit träffa så oerhört många fina människor under en väldigt kort och intensiv period och kunde inte vara nöjdare. Samtidigt har vi spelningen i Umeå nästa helg att se fram emot, det är nästan för bra för att vara sant. Tre dagar kvar!
Okej, här kommer min sammanfattning!
När jag kom till Bromma flygplats i torsdags var visserligen flyget lite försenat men eftersom jag direkt innan start hade börjat prata med min stolsgranne om den tjocka inbundna fantasyboken han hade med sig kom det sig så att det inte gjorde något att jag missade flygbussen med fyra minuter för han erbjöd mig att åka taxi in till Triangeln på hans firmas konto. Inte bara det, jag förstod hans danska, så stolt!
Jag var mer än vanligt förälskad i Malmö när vi kom fram och tog bussen förbi paketen i trädet på GA torg till Centralen för att möta upp Marie på vårt hotell. Marie som jag träffade i juni för första gången och som jag delar så mycket med. Vi hann visserligen inte besöka Curry Hut som jag hade längtat efter och jag hade glömt att skriva ut min biljett till spelningen på KB men vi prioriterade att snabbt krama om Sara och tog sen en falafelrulle för 25 spänn på Jalla jalla istället, fanfuckingtastisk, och kunde visa upp biljetten i mobilen och scanna den.
Det är märkligt att jag aldrig varit på KB, det är ju en av landets bästa konsertlokaler så vitt jag kunde se. Förbandet lämnade lite att önska men när Refused gick på kvart över nio var det för att imponera på alla som tagit sig dit. Everlasting, Hook, line and sinker, Circle Pit, Rather be dead och New Noise gjorde mig helt galen!
I sociala medier började folk härja om att de skulle spela Pump the Brakes och det var något jag givetvis hakade på! Vi hade pratat lite med Dennis efter spelningen och då sa han att han hade lobbat för den så det verkade lovande inför Göteborgs-spelningen dagen därpå. När vi promenerade hem genom Malmö-natten pekade jag ut allt jag älskar för Marie och det var inte lite. Jag älskar Malmö så.
Trycket från publiken gav mig några rejäla smällar och jag gav mig själv nackskador vilket resulterade i att jag knappt kunde sova på natten men vi var ändå oerhört nöjda när vi gick och la oss. Även om vi knappt kunde somna!
På morgonen vaknade vi helt groggy, åt frukost och jämförde blåmärken. Aj, sa jag. De var värre mot dig, sa Marie. Jag börjar bli gammal, sa jag. Nej, de bråkade verkligen med dig, sa Marie och sen gav vi oss ut på stan. Så fint att höra Marie ställa expediterna inne på Benetton till svars för var ullen kommer ifrån, hon är precis som jag!
Efter ett besök på Boulangerie, där jag köpte med mig kolbröd, skiljdes vi åt. Jag vandrade Davidshallsgatan fram och gick in på TjallaMalla där jag möttes av Sommarsnö med Lorentz & Sakarias, det var alldeles underbart! Jag provade lite kläder, beskådade blåmärken i helkroppsspegeln och tog sen en promenad genom kyrkogården bort till Media Evolution City där jag hälsade på Sara och hade ett mysigt samtal med henne medan jag väntade på stans stiligaste karl. Okej, smartaste också.
Jag uppskattar verkligen de stunder då jag får chansen att prata med Magnus Thure, det är såklart alldeles för sällan eftersom vi bor i olika städer men när det sker är jag så oerhört glad. Vi pratade om relationer och jobb och jag lämnade M.E.C.K. med nya insikter och ett brett leende på läpparna, sjukt peppad på att få checka ut från hotellet och bege oss mot Göteborg.
Av en slump träffade vi på min fina vän Maria på Centralen och fick efter några spårvagns-om och några spårvagns-men skjuts till Järntorget. Vi skulle egentligen sova hos Copygram-Magnus men han stannade lite längre på ett kalas så vi gick och satte oss på Kellys på Andra långgatan utan honom. Som bekant finns det tre saker jag gillar med Göteborg: Kellys, Pustervik och Maria så det var en bra kombination. Deras vegankebab är att dö för!
Eftersom vi inte ville missa förbandet drog vi till Pustervik efter maten medan Maria åkte hem och lämnade in våra väskor i garderoben. José fick med oss backstage och det är ungefär så mycket jag berättar om den saken. När Paper började spela gick vi ut igen och lagom till att Refused skulle gå på stod vi längst fram igen. Dags för den andra spelningen!
Hej, vi heter Refused och kommer från Umeå! På trummorna stod det budskap vi hoppades på men det var ändå helt sinnessjukt när de spelade Pump the Brakes, som vi hade längtat! Jag älskade att se publikens glädje speglas i ansiktena på scen. Vi står precis framför Dennis i videon nedan och mina armar stäcks upp i segergest mot slutet när han erkänner att allt tjatande på Twitter och Instagram påverkat dem!
Lyckades ge mina blåmärken blåmärken men det gjorde ingenting alls. Efter konserten lyckades vi hamna backstage igen och stannade där till deras turnébuss åkte vidare och vi gick till vårt hotell som vi lyckats få tag på under kvällen. Jag sjöng Pump the brakes i duschen runt halv tre-tiden, så nöjd med alla möten och samtal under kvällen.
Göteborg var faktiskt fantastiskt vacker i sin vinterskrud, det ska jag inte hymla om. Och hotellet hade en utmärkt veganfrukost, tack för det! Vi tog en taxi till flygplatsen och lämnade västkusten bakom oss för att åka hem till hufvudstaden. Resorna är verkligen halva grejen med turnén, det är så fint att komma ut och se Sverige. Väl hemma tog jag ett välförtjänt bad och beundrade min kropp som hållit ihop trots allt.
Av en slump blev vi hembjudna till Christoffer som jag träffade första gången på Punkfest 2 i Umeå 1998 men inte har hälsat på sen dess och som Marie också kände på den tiden. Minns att min bästis och jag hade en bandare som var döpt till just Pump the Brakes då nån gång. Det var hur trevligt som helst att komma hem till honom och äta punkgryta och busa med hans dotter. Kolbrödet som jag hade med mig fick mycket beröm från den kortaste i gänget och vi kopplade av med Pippis jul innan det var dags att bege sig.
Vid sju stod jag, Marie och Malin, Maries kompis, i kön till Debaser för att fixa stämpel till kvällens efterfest då Randy skulle spela. När det var kirrat hoppade vi på tunnelbanan till Globen och letade rätt på Annexet där vi sprang på några killar som vi kände igen från Göteborg. Okej, det var delar av Refuseds gäng. Jag måste säga att David Sandström har otroligt stiliga glasögon, misstänker att de är från E&E. Nåväl!
Klevertak var förband och jag tyckte att de värmde upp publiken riktigt bra! Det var extra kul att folk från Twitter kom fram och sa hej (och ville ha en kram), det är fint på alla sätt! Sprang på Emil och hittade Axel i publiken och drog med honom bort till högra sidan av scenen där vi stod och inväntade introt som vi kunde vid det här laget. Fy fan vad peppad man blir när de kommer på! Spelningen filmades och helt plötsligt hade jag en kamera rätt in i ansiktet och blev jättegenerad och gömde mig bakom Marie.
Den här spelningen var den med minst blåmärken för oss alla, ett misslyckat stage dive under Everlasting och med en liten twist på slutet för vi gick innan spelningen var slut. Inte för att det inte var bra utan för att hinna till Debaser. Och det gjorde vi men fy farao vad trött jag var! Och fy farao vad publiken som kommit för att se Randy var glada! Det var riktigt fint att se. Nu ska jag ta det lugnt några dagar innan det är dags för äventyret i Umeå, längtar ihjäl mig! Ses vi där?
