Jag sprang en mil själv för första gången i förmiddags, med mina favoritlåtar som sällskap. Oerhört tacksam över att få vara frisk och stark när så många är sjuka. Det känns som att jag har duckat kräksjuka och förkylning hela hösten, så imponerad av mitt immunförsvar!
Jag sprang för att jag kände lust, för att jag fortfarande fascineras över att jag kan. Log nästan hela vägen och gestikulerade orden i låtarna som gjorde mig glad. Ingen tidtagare, ingen app, bara ett mål. Lyckan när jag passerade den osynliga mållinjen önskar jag alla!
När allt skiter sig i världen, då får man börja med sig själv. Fundera på vad jag kan göra för att framtiden ska kännas lite ljusare, både personligt och politiskt. PMA. Räkna in att vi bara har vänner, kollegor, idoler och familjemedlemmar till låns. Något som behöver ändras, förbättras, läggas till? Något du vill hinna med eller testa för första gången? När jag sprang tänkte jag på allt från att prova thaiboxning till att organisera mig på något sätt inför valet 2018. Träffa mina vänner oftare. Skriva mer. Och inte som ett nyårslöfte. Som ett mål på vägen.
