Korna äter faktiskt med tungan, visste du det?

Jag vill verkligen tacka Lena Näslund för hennes serie om hur våra matdjur mår. Det första avsnittet sändes i går och handlar om kalvar och kor: Uroxen i djurfabriken. Bland de intervjuade finns etologen och författaren Per Jensen som har skrivit Hur mår maten?, Sveriges enda professor i djurskydd Linda Keeling samt min idol Rolf-Axel Nordström på Ängavallen, pappa till Niclas och Mathias som så varmt tar emot mig varje gång jag besöker deras gård.

Linda Keeling pratar om hur djurindustrin kom till efter kriget då det behövde produceras mycket mat snabbt och hur chockade svenskarna blev när de insåg att det inte längre låg något Astrid Lindgren-skimmer över våra gårdar. ”Det var deras konsumentbeteende som hade satt press på producenten att producera så mycket, så billigt”, säger Linda, vilket fortfarande är en av de främsta anledningarna till att äta mer grönt.

Jag köpte själv ekologisk mjölk under femton år för att jag ville att kalven skulle få vara några dagar längre med sin mamma men det innebär tyvärr ett mer smärtsamt farväl när kalven tas från sin mamma. Och mjölkkorna lever 4-5 år istället för naturliga 20-25 år, som på min favoritgård. På Ängavallen skiljs visserligen kalvarna åt från sina mammor på kvällarna men återförenas igen på morgonen. ”Sen sticker ju de ut och har lite föräldrafritt!”, säger Rolf-Axel medan Lena förvånat frågar varför de har valt sina vackra Rödkullor som mjölkkor trots att de producerar så mycket mindre mjölk jämfört med korna i industrin.

Rolf-Axel vill ha naturliga proportioner mellan yttre och inre organ, mellan muskulatur och skelett och ordentlig lugnkapacitet på sina djur. Så är det inte i handeln, där används djur som ger billigare mjölk, billigare kött och billigare ägg och deras kroppar justeras för att producera det. ”Har vi rätt att skapa djur som inte kan utveckla sitt naturliga beteende? Har vi rätt att försätta djur i tvångssituationer för att vi cykliskt ska få billigare mat?” frågar Rolf-Axel.

Lena Lidfors, etolog på SLU i Uppsala, har tillsammans med sina studenter studerat korna och ser att de gärna går långa sträckor under dagarna, de ligger ner nattetid, helst på en plats där de har bra uppsikt, och de skulle inte har några problem med att gå ute året runt om nu bonden hade tid att se till dem. Vi människor bekymrar oss väldigt mycket om kyla men det handlar ju inte om oss, säger hon. ”Korna har ju med sig kläderna hela tiden om man får säga.” Om pälsen får växa till under hösten så att den blir tjockare allt eftersom det blir kallare så kommer den tillsammans med deras naturliga fettlager skydda från att kyla och regn tränger ner i huden.

Nästa måndag pratar Lena om grisen. Ser väldigt mycket fram emot det!