Vet inte om jag är för bekväm eller lite livrädd men jag skulle aldrig någonsin kunna gå ut och dansa med ansiktet fullt av cremer och färger, dels för att jag svettas om musiken är bra, dels för att jag kliar mig i ögonen när jag är trött och inte vill spendera kvällen med att oroa mig om att allt sitter där det ska. Jag kan för lite om smink och får nästan alltid flashbacks till sminkdockan som jag höll så kär som barn när jag applicerar läppstift. Som att jag leker vuxen.

Vad jag förstår finns foundation och concealer till för att ”dölja skavanker” och ”släta ut huden” men de gånger jag fått med ett sample i en tidning och provat ser jag förvånat i spegeln hur alla färger i ansiktet försvinner. Huden är ju inte en färg? Tanken är väl att en ska öva och öva och lära sig vad en passar i men de tillfällena är alldeles för få för min del och jag har helt enkelt inte intresset.

Ibland får jag dock ett infall och vill testa, särskilt när jag är uttråkad, som i går kväll när jag inte hade några planer och klockan bara sprang iväg. Jag hade köpt flytande eyeliner för första gången tidigare på dagen eftersom jag tycker att det ser så fint ut på andra (Hej Lana!) och petade på lite BB cream som jag fått med i Elle. Och det är rätt roligt när jag väl gör det men innan jag åkte hem till min kompis tvättade jag bort allt. Kanske lika bra det eftersom jag mycket riktigt satt på golvet i ytterkläderna och kliade mig i ögonen vid halv 4-tiden men inte ville gå hem för att jag älskar våra pratstunder.

Giffarna gör jag på Picasion och filtren med hjälp av appen PictureShow.