Året började med en lång vinter som aldrig ville ta slut.

Den övergick till slut i vår och ljuset förändrades.

Min mamma köpte en ny stuga som behövde mycket kärlek.

Det fick den, nästan varje dag.

Jag hittade en gärdsgård i det höga gräset. Bedårande.

Vi rensade bort nästan allt ogräs för hand.

Sen firade vi hur fint det blivit, alla grannar var så imponerade så.

Nästa sommar ska jag be att få komma in till grannarna och kika hur de har det inomhus.

Allting började blomma och ville aldrig sluta.

Det var fint överallt men finast var det här.

Jag tog långa kvällspromenader runt om i området. Solen värmde länge.

Jag har några hus som jag gillar extra mycket men de här blå gardinerna gör mig så knäsvag att jag måste gilla det mest.

På midsommar gick vi över till Anneli och Tomas, här bor de.

Jag gillar när man bara vill gå rakt in i bilden och befinna sig där just nu.

Framåt sensommaren blommar de japanska anemonerna. De är mina favoriter om man räknar bort lupinerna och pionerna.

När anemonerna blommat över blir de till små bomullstussar. Då vet man att hösten är på väg.

Då finns det fortfarande väldigt många vackra färger att beundra. Sen kommer frosten och förvandlar färgerna så att de blir om möjligt ännu vackrare.

Under riktigt kyliga morgnar kan man ha turen att få se dimman svepa in över området.

Rådjuren gillar koloniområdet och visar sig ofta när jag är på väg till jobbet. De här två ropade på sin mamma.

Det här bruna staketet blir nästan svart i kylan. Magnifikt. Sen dör alla blommorna.

Då gäller det att vara väl förberedd inför nästa år

Det är vackert med vissna blommor också, det får man inte glömma bort.

Sen en dag kommer snön och lägger sig som ett täcke överallt.

Och året börjar om på nytt. Ganska fint det med.