Det känns lite märkligt att inse men jag (och mina vänner, harkel!) klarade oss aldrig igenom hela spelet helskinnade.
Nej, den här banan har jag aldrig spelat, även om jag såklart känner igen den gamla tantan.
Nej, det här monstret har jag aldrig dödat, jag skulle ha kommit ihåg det för han blir delvis osynlig.
Nej, den här slutbossen har jag aldrig tampats med, tydligen är det Medusa som gömmer sig bakom en mask.
Såhär långt är jag med. Sen börjar jag skruva lite på mig när jag minns hur jobbig labyrinten var.
Troligtvis kom varken jag eller mina vänner någonsin igenom den för resten känner jag inte igen. Vill påpeka att jag aldrig ägde spelet, jag spelade det hemma hos en vän. Så det så.
Tack för den kängan YouTube! Jag pratade häromdan med en tjej som lovordade Kid Icarus, undrar om hon spelade igenom hela? Nostalgisuck!
Lärdom: 1. Man kan älska ett spel även om man inte klarat det. 2. Om man lägger till orden ”speed run” kan man få se de finaste genomgångarna av gamla spel på YouTube. 3. Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk på tevespelet.