Eftersom jag grät fem gånger på Södra teatern när Ken Ring uppträdde i april tycker jag att den förtjänar rubriken som årets mest minnesvärda konsertupplevelse! Om du får chansen att se honom live så ta den!
Morgondagens bloggkalender handlar om vad jag är som mest tacksam för.
I våras, när Akustiken precis skulle släppas och jag såg fram emot Ken Rings spelning på Södra teatern, passade jag på att presentera hip hop för en 7-åring. Eftersom han är uppväxt i Hässelby kändes det extra viktigt att börja med Ken och jag förklarade för honom att Kens texter alltid är berättelser hämtade från hans eget liv. Vi lyssnade på Ta det lugnt och Plocka han men jag märkte hur de lugnare låtarna påverkade honom mer. Hör du hur rap, med den snabba, ärliga texten, bygger upp låten för att sen brytas av med en mjukare refräng?
I videon till Själen av en vän besöker Ken kyrkogården i Hässelby där 7-åringens gammelfarfar och gammelfarmor ligger begravda. Jag har själv väldigt svårt att inte gråta när jag ser den videon och det märktes att den gjorde intryck på honom. Lyssna på texterna, sa jag, texterna är viktigast när det gäller hip hop. Vi lyssnade på Ber en bön som handlar om hans syster June och hennes cancer och jag sa att många av låtarna handlar om hans mamma och hans systrar. Hör du hur han gråter?
Titiyos tolkning i går av Själen av en vän var fullkomligt fantastisk och jag kommer spela upp den för honom så fort jag får tillfälle. Jag har sett fram emot Kens dag i Så mycket bättre och då särskilt Titiyos framträdande för att jag inte riktigt har en relation till de andra medverkandes röster (om vi räknar bort Lills underbara Rus som lyfter en av IQs bästa reklamfilmer). Tårarna strömmade nedför kinderna när Titiyo sjöng, särskilt när jag såg hur Ken reagerade och det var så vackert att han äntligen fick plats att berätta sin historia från början till slut. Det sammanföll också fint med att han fick klargöra homofobanklagelserna på Soraya Hashims blogg tidigare i veckan.
Efter konserten på Södra teatern i april var jag helt tagen av kvällen. När jag berättade för 7-åringen att June hade varit i publiken och att flera av Kens familjemedlemmar hade varit på plats var det som att han förstod att det var på riktigt. ”Låtarna handlar om hans liv”, sa han. ”Ja”, sa jag. ”Han sjunger också om sin bror”, sa han. ”Va? Nä, jag tror inte att Ken har en bror”, sa jag. ”Men, han sjunger ju om honom”, sa han och sjöng för mig med sin lilla sjuåringsröst. ”Jag saknar dig, jag saknar dig, min bror.”
April får några extra låtar eftersom jag hängde i New York i månadsskiftet och gärna börjar om på ny kula efter varje summering! Den här listan innehåller bland annat två nya låtar från Nikola, min favorit från Looptroop, en remix av fantastiska Whole Life Tour, två låtar med Ken och flertalet av de låtar som jag fått från Joacim i inboxen.
Monica och Brandy har gjort en nya låt tillsammans men den är långt ifrån det mästerverk som Monicas Without you är. Keyshia teamar upp med både Missy och Lil Kim så det kan inte bli annat än bra och Patrick beskrev Lisa Alma som en dansk Haim vilket jag inte bangar.
Dear Summer, Just Friends och Fuckin’ Problems hör till favoriterna! Jag tar gärna emot tips på låtar att lyssna på i maj!
I går var jag på Södra teatern för att se Ken Ring vars nya skiva Akustiken nu finns att finna på Spotify. Visste redan innan att jag skulle gråta men var ändå inte beredd. Ljudet – akustiken – var helt fantastisk inne på teatern och Tommy Tees feta beats nådde ända upp till andra balkongen där jag satt. Har vi någon från Västerort i huset? Hell yeah! Tror att jag grät fyra gånger totalt? Jag fyllde i alla orden i Själen av en vän och den fick mig att skaka medan tårarna bara rann.
Efter konserten kom jag inte därifrån, satt nog kvar en halvtimme helt tagen. Såg att min DJ skulle spela skivor på Vassa och tvingade mig iväg till 2:ans buss. Jag tycker så mycket om att prata med honom men det var som att konserten inte kunde lämna mig. Så starkt att så många i Kens familj var där. Och att han också torkade sina tårar. June, är du här? Här! Vet inte om jag hade överlevt Be en bön.
Min DJ frågade vem jag var med på konserten. Mig själv. Han frågade vem jag besökt Ängavallen med. Mig själv. Vem jag ska till New York med. Mig själv. Givetvis gör jag saker med polare också (och Sara kommer vara i NY när jag är där) men jag trivs så oerhört bra ensam. Kan inte förklara det på annat sätt än att jag har ett behov av det just nu.
Hur är det med killarna då? frågade han. Det finns inga killar, sa jag. Eller. Det finns en som jag skulle kunna bli kär i och det är fint att känna så (hopp?) men det är inte läge. Vill inte. Har efter en diskussion om våldtäktsmän börjat ifrågasätta om killar verkligen kan vara feminister och tror ärligt talat inte det. Sjukt avtändande.
Jag nämnde att Ken varit ihop med sin fru i 20 år. Du tror inte att han har varit trogen hela tiden? frågade han skeptiskt. Nej, det är klart att jag inte tror det, sa jag. Men jag är intresserad av att de bygger en relation under så lång tid och att han hyllar den, trots att den säkert bitvis varit helt galen. Vi pratade, som vanligt, om att förhållanden inte är gjorda för att hålla. Och bestämde oss för att ta en fika snart för att prata mer, han var ju trots allt på jobbet.
Ska du åka hem och lyssna på Ken och gråta nu? frågade han vilket gjorde mig lack för det var precis det jag hade tänkt. Jag ändrade mig och lämnade Vassa med den här i lurarna istället. Så jävla gata på Birger Jarlsgatan.
Den här månaden har jag varit mer förvirrad musikmässigt än vanligt vilket kanske förklarar varför She & Him följs av Yersinia, en liten angenäm överraskning för öronen! Som vanligt är det låtar som av olika anledningar dykt upp i mitt liv och som jag spenderat månaden med att lyssna sönder.
Amos Lee, en kär gammal favorit, har precis släppt ett nytt album och Windows Are Rolled Down är riktigt bra! Smartypants och Ontario är så typiskt Oskar och det är ju myset. Everybody Dance har jag fått i inboxen av Johan och Michael Bolton tycker jag alltid passar på alla listor, alltid. Indiedrottningen med Orup är okej men det är inte hans bästa låt och Every Teardrop Is A Waterfall med Coldplay spelades på radion när jag och Emanuel var ute och körde.
Om jag får gissa så tror jag faktiskt att min lista med svensk hiphop som jag satte ihop till Cattis är den lista som spelats flest gånger och ärligt talat tror jag inte att någon låt i år kommer låta bättre än vad Plocka han med Ken Ring gör i mina hörlurar! Eller har det släppts någon bättre?!
Juni var en bra månad! Mauro, Invasionen, Timbuktu och Bon Iver kom alla med nya skivor och jag valde snabbt ut mina favoriter (med reservation för att fler Bon Iver-låtar säkert kommer dyka upp bland juli-favoriterna)! Jag är extra förtjust i att Albin Gromer kommer till sin rätt i Ord och flera visor!
Beach Fossils feat Wild Nothing passade svinbra till min New York-video så den ville jag höra igen och av en slump (som vanligt) trillade jag över The Kooks så den fick också vara med.
Annars är det Plocka han som har dominerat i mina hörlurar, om du inte hört M.O.P rappa på svenska så är det banne mig dags nu! Varsågod, slit den med hälsan!
Åh, direkt från pressarna, Invasionens nya video till Arvegods!
Directed, shot and edited by Jakob Arevarn
Min favoritlåt just nu – utan minsta tvivel – är Ken Ring & Tommy Tee feat M.O.P – Plocka han. Finns det någon fetare låt? Den har jag haft på repeat i en vecka – fram till läggdags i måndags kväll.
Då fick jag ett släng av powerballadsnostalgi och ville bara lyssna på Michael Bolton. Allra helst How Can We Be Lovers för den är ju så bra! Om någon mot förmodan glömt bort pudelfrillan, bergsklipporna och eldflammorna som slickar varje bildruta så vill jag härmed pusha för en av världens bästa videos ovan!
Sen i går fyllde David år så då satte jag ihop en spellista i present med skate/hardcore/punklåtar mestadels från slutet av 90-talet. Vilka minnen! Åh, vad jag älskar mina skate/hardcore/punkminnen! Som konserten med Teddybears på Kafé 44 när det var sånt röj längst framme vid scen att jag lyckades svetta mig själv i ögonen.
Direkt efter att den listan var klar började jag toklyssna på Céline Dion och alla hennes hits! Hur många hits har hon? Hur många som helst! Så nu behöver jag uppenbarligen hjälp!
Jag har skapat en lista som heter Hjälp Helen. Fyll den med vad du vill, den ekar tomt just nu! Gärna något jag kan jobba till och dansa tryckare till. Eller, bestäm du!
Tack ofantligt mycket på förhand!
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑