I Sverige har vi nationella jämställdhetsmål för att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Vi kallas ofta för världens mest jämställda land – precis som vi ibland skryter om att vi har världens bästa djurskydd – men hur ser det ut egentligen? Är vi jämställda? Vi tittar lite närmare på delmålen!

• En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. Har vi det?
• Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Har vi det?
• Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor. Har vi det?
• Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Har vi det?

Och ändå kallar vi oss jämställda?

När Miljöpartiet bildades så sent som på 80-talet var det folkets vilja att få upp miljöfrågorna på agendan medan de andra partierna, som Vänsterpartiets Gudrun Schyman, hävdade att de redan drev en miljöpolitik. Miljövännerna hånades, blev förlöjligade och ifrågasatta. Trädkramare! Detsamma hände när Feministiskt Initiativ (F!) bildades 2005. De hånades, blev förlöjligade och ifrågasattes. Och vad säger de andra partierna, bland annat V:s Jonas Sjöstedt, nu 2014? Att de redan driver en jämställdhetspolitik.

Så varför är vi inte jämställda?

I fredags under lunchen hade jag nöjet att lyssna på Gudrun Schyman när hon förklarade varför under ett två timmar långt tal om demokrati och dominans, ett tal hon kommer dra frukost, lunch och middag fram till valet i höst. Missa inte det om du får chansen!
-”Det feministiska genombrottet pågår nu! Förstår ni vad ni är med om?” frågade Gudrun och tittade mig rakt in i ögonen där jag satt på första raden och jag blev så påverkad att jag nästan började gråta.

Klass och makt

Vi föds in i en klass. Överklass, medelklass eller underklass. Under livets gång kan vi göra en klassresa men från början är vi en del av den här strukturen och när det kommer till politik, dvs livet, ser våra behov olika ut beroende på vilken klass vi tillhör. Olika partier passar mer eller mindre bra för de olika klasserna (M, KD, FP, S, MP och V) och när det uppstår konflikter mellan de olika väljarna går facken, dvs SACO, TCO och LO, in och förhandlar för att just deras representanter ska bli nöjda.

De partier vi har, med undantag för Miljöpartiet, fanns redan på den tiden då kvinnor inte hade rösträtt, något vi inte fick förrän 1921. Det innebär att kvinnor har fått anpassas efter den patriarkala politiska strukturen som är uppbyggd av män. Kvinnor är ofta representanter för sitt kön – du känner säkert igen uttrycken kvinnofrågor, kvinnolöner eller kvinnoförbund men har lika säkert aldrig hört talas om mansfrågor, manslöner eller mansförbund. Det här är inte ett naturligt sätt att synliggöra kvinnor på men det är så det ser ut, även inom sport, musik, teknik osv.

När Miljöpartiet påpekade att miljöfrågor saknades var det för att få in hållbarhet i den politiska strukturen. Det innebar att idén om vad politik är vidgades – även om de andra partierna såg dem som en konkurrent om makten – och slutade med att alla politiker tvingades ta till sig kunskap om miljöfrågor. På samma sätt vill nu F! få in jämställdhet för att vitalisera demokratin.

Flest vet bäst, ska bestämma mest

Vi har normer som behöver ifrågasättas, vare sig det gäller ras, kön, klass eller funktion. I samhället delas vi in i olika grupper och den som är i majoritet diskriminerar medvetet eller omedvetet den som är i minoritet. Detta kallas för ett minoritetsproblem men är egentligen ett majoritetsproblem och det är främst han som sitter på makten som känner sig hotad av att andra får ta mer plats.

Maktbalansen mellan män och kvinnor, både i samhället och inom politiken, innebär att mäns inflytande sker på kvinnors bekostnad – och jämställdhet innebär att mannen kommer få ge upp sin makt.

Kvinnan ses, precis som invandrare, HBTQ-personer och personer med en funktionsnedsättning, som en minoritet i den maktordningen. Även fast kvinnor är lika många som män. Av alla grupper och klasser är det alltid kvinnan som står lägst i rang. Att vara kvinna innebär en lägre lön, en lägre pension, en lägre sjukförsäkring, en lägre föräldraförsäkring – trots att det är hon som bär välfärdssamhället på sina axlar. Yrken med flest kvinnor har genomgående lägre lön och traditionella yrkesroller som tidigare varit mansdominerade, som exempelvis lärare, har en sämre lönesättning i dag än när männen var i majoritet. Historiskt sätt räknas vi inte ens.

Lägg till att våld mot kvinnor ses som kvinnopolitik men egentligen, enligt F!, är ett gigantiskt säkerhetspolitiskt misslyckande och ett folkhälsoproblem, som drabbar inte bara oss utan även våra barn. Jämställdhetsfrågan är så viktig att driva för att den påverkar så många.

Främlingsfientlighet vs rasism

I princip alla människor är främlingsfientliga. Vi är inte bara rädda för främmande saker och människor utan även för förändringar. Det är något som går att ändra på genom att säga hej, byta erfarenheter och få perspektiv. Om du är främlingsfientlig så kan du rösta på vilket parti som helst, vilket de flesta gör. Att vara rasist är att peka ut en grupp människor och säga att de är mindre värda för att samtidigt lyfta sig själv som det enda goda exemplet. Det är en livsfarlig politisk åsikt.

Rasisterna har få kvinnliga väljare, dels för att deras folkvalda kallar kvinnor för horor och tycker att våldtäkt är självförvållat, men främst för att deras världsbild är förlegad och orealistisk. Dessa politiker bör ses för vad de är, amatörer som saknar empati, använder lögner som fakta och ständigt tvingas byta ut de medlemmar som visar partiets rätta ansikte.

SD är ett rasistiskt parti och liknande partier finns just nu över hela Europa där de har utbyte av varandra. Därför är det extra viktigt att rösta i Europaparlamentsvalet i maj eftersom dessa ledamöter fungerar som företrädare för hela unionens befolkning under de kommande fem åren. Vi har aldrig någonsin haft så många folkvalda fascister och nazister vid makten som nu. Ut med rasisterna, in med feministerna!

Förbättra tillsammans

Gudrun hade tre önskningar.

• Bli medlem i F! Det kostar inte många kronor och även om du kommer rösta på ett annat parti tycker jag att alla feminister kan stödja ett feministiskt initiativ, det är dags nu.
• Berätta om F! för tio personer. Det här blogginlägget får räknas som det!
• Bli aktivist. Om du brukar rösta på något annat parti kan du som jag skippa det den här gången så att vi får in jämställdhet på schemat.

Beställ hem eller ladda ner På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet från 2012 (den senaste versionen kommer i juni) så att du alltid kan plocka fram siffror! Jämställdhet är fakta, inte en åsikt. I dag har vi en stadsminister som kallar sig moderat, inte feminist, och löser jämställdhetskonflikter inom familjer – som har råd – med att införa RUT så att fattiga invandrarkvinnor kan sopa de riktiga problemen under mattan åt oss.

Politik handlar inte om vad som är bäst för mig, det handlar om var är bäst för alla. När vi delar upp oss i grupper och försöker rösta efter vad som är bäst för just vår familj och vår egen plånbok missar vi totalt det målet. F!s motto är att samla olika sociala rättviserörelser, som de feministiska rörelserna, antirasist-rörelserna, funkisrörelserna, HBTQ-rörelserna, miljörörelserna, djurrättsrörelserna och fredsrörelserna, både i politik och i handling. Det låter som ett bra initiativ.