Jag fick besök av Anton i går på lunchen och vi slängde i oss hans hemlagade mandelfrikadeller, mos, sås och lingonsylt som två hungriga vargar medan solen sken utanför som om våren hade kommit. Vi hade lite att prata om så det var fint att han kom förbi!

Vi diskuterade bland annat att många som skriver inlägg sällan har tid att ta in hela bilden innan de publicerar. Det märks ständigt på Twitter, källkritik och faktagranskning går inte riktigt hand i hand med det snabba formatet. Det är inte bara sant, det är dessutom ganska farligt och jag känner mig själv träffad eftersom mina genusglasögon gör mig rätt blind. Jag har redan facit, behöver ingen annans åsikt, så. Som feminist men även som vegohjärta.

Vi diskuterade Nina Åkestams inlägg om Seqrs kampanj där hon lyfter upp en naken kvinna, något Anton var förvånad över eftersom han också sett den kampanjen – men då med en naken kille. Gjorde det någon skillnad för hennes slutsatser? Jag menade på att hon säkert inte sett det eftersom han inte var med i inlägget och då var vi framme vid samma slutsats igen. Hur viktigt och samtidigt svårt det är att ha med hela bilden.

Jag gillar verkligen tanken på att ha någon som balanserar upp min första instinkt och vill att det ska finnas fler sådana personer. Inte för att försvara utan för att få perspektiv. Därför gillade jag Antons kommentarer på Ninas inlägg, hon har rätt i det hon skriver men han ifrågasätter ändå om hon har fått med allt.

Vi diskuterade även hur sociala medier gjort oss mer medvetna om hur människor tänker, sexister och rasister som tydliga exempel, men att det inte är något nytt, de har alltid funnits. Vi är alla idioter på något sätt men vi måste kunna leva med varandra ändå. Det fina är att vi har rätten i det här landet att skapa en egen plattform och uttrycka vår åsikt där. Sen är det upp till var och en att kritisera sig själv innan de trycker publicera.