-Men tror du att de verkligen inte visste det? frågade min kollega i veckan när vi diskuterade genustemat i Alla är fotografer. -Hur många kvinnor var med i Killinggänget? svarade jag.
På allvar så är det första avsnittet i andra säsongen av Alla är fotografer en milstolpe för Sverige. Två omtyckta, välkända, schyssta killar (en av dem med grav Jan Gradvall-fetisch) tar till sig av kritik, bemöter sina kritiker med respekt genom att lyssna, inser att de själva har något att tjäna på att utvecklas och visar sen hur enkelt det är att göra just det i ett bejublat program med miljonpublik.
Det är ungefär lika ovanligt som en fällande våldtäktsdom.
Själv började jag den 8 mars med att se på Runda bordet-samtalet med en fin samling politiker samtidigt som jag yogade. Bra för både kropp och själ! Mitt hjärta slår för det ditt hjärta slår för, Gudrun. När världen är uppåner betyder det oerhört mycket för mig. Stay pink!
Det slog mig aldrig att de inte skulle komma in. Många jag pratar med säger att de hade anat det. Äsch! Aldrig förr har jag varit så övertygad inför ett val! Det har varit en helt fantastisk resa sen det första homepartyt fram till Vitabergsparken i fredags! Sara har sammanfattat deras kommunikativa insatser och jag vill bara passa på att lyfta på hatten för de genier som ligger bakom allt framgångsrikt kampanjande. Fantastiskt arbete!
How do I breathe without you? frågar sig LeAnn Rimes och jag nu såhär dagen efter. På tunnelbanan hem började jag plötsligt gråta, ojoj, nu händer det igen, när jag tänkte på att vi var this close att rösta in ett feministiskt och antirasistiskt parti i riksdagen. Historiskt! Sen satte jag på Ison & Fille som jag så ofta gör, tack för att ni alltid finns där, och började fundera på hur jag ska sörja. För det behövs, det känner jag verkligen, även om vi knep några platser.
Troligtvis kommer jag överkonsumera jordärtskocka, kardemummaskorpor och salta grodor. Och gråta, gråta, gråta. För ingen är som du Gudrun. Hoppas du får lägga dig på sofflocket med en god bok nu efter den här enorma insatsen för feminismen. Kampen fortsätter!
Jag har aldrig varit så övertygad, så förväntansfull, så hoppfull inför ett val som jag är just precis nu! En månad kvar innan vi byter regering och FI kommer in, det känns alldeles underbart! För varje dag som går, för varje rad jag läser om Feministiskt Initiativ, noterar jag hur jag nickar och håller med om allt de vill åstadkomma. Jag vill precis samma saker.
Är du också säker, ganska säker, nyfiken eller bara håller med om att det är självklart att jämställdhet är ett ämne som ska högre upp på den politiska dagordningen vore det fantastiskt fint om du, liksom jag har gjort, anmäler dig till att hjälpa till med valsedlarna. FI behöver nämligen hjälp eftersom deras valsedlar inte automagiskt kommer ligga i vallokalerna på valdagen om vi inte placerar dem där!
Gå in på fivalsedlar.se och skapa ett konto! Du kommer få frågor om vad du kan tänkas vilja hjälpa till med när du har loggat in (om inte, testa vid ett senare tillfälle) och givetvis kan du avstå från det du inte vill göra eller inte har tid med. Om du inte hittar FIs valsedel på valdagen i just din vallokal kan du skriva namnet på en tom valsedel. Använd inga förkortningar för då räknas inte rösten! Läs mer om hur du röstar på FI här!
FI en inte ett enfrågesparti. Att det pratas så mycket om jämställdhet är för att deras politik i grunden bygger på det, att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. Det går att applicera på alla ämnen i livet, som skola, djurrätt, försvar, mansrollen, arbete och sjukvård. Läs mer om deras politik om du inte redan är övertygad! Har du några frågor så ställ dem direkt till politikerna i sociala medier!
Poängen med att ha ett initiativ som brinner för frågor som i vanliga fall inte får ta så stor plats är att alla andra politiker måste ta ställning, måste läsa på, måste sätta sig in i de frågor som FI lyfter. Det märker vi redan nu. Alla politiker pratar om feminism, om jämställdhet. Och FI sitter inte ens i riksdagen! Än. Den feministiska våren blir snart, om prick en månad, till den feministiska hösten. Den 14 september smäller det. Vi firar då!
Tack till Cattis för att jag fick låna den fina bilden på Gudrun!
Hör här! Birgitta Stenberg. Lena Andersson. Anna Odell. Gudrun Schyman. Tillsammans med många andra Genier intervjuas de i en podcast av Moa Gammel ”om arbetsmetoder, framgångar, motgångar, lärdomar och dom stora frågorna.”
Åh, vad skönt att få höra två kvinnor samtala i en tid då alla duetter består av män. För mig som kvinna är det allt mindre intressant med män i media och så fantastiskt intressant med kvinnor, så är det bara.
I Sverige har vi nationella jämställdhetsmål för att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Vi kallas ofta för världens mest jämställda land – precis som vi ibland skryter om att vi har världens bästa djurskydd – men hur ser det ut egentligen? Är vi jämställda? Vi tittar lite närmare på delmålen!
En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. Har vi det?
Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Har vi det?
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor. Har vi det?
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Har vi det?
Och ändå kallar vi oss jämställda?
När Miljöpartiet bildades så sent som på 80-talet var det folkets vilja att få upp miljöfrågorna på agendan medan de andra partierna, som Vänsterpartiets Gudrun Schyman, hävdade att de redan drev en miljöpolitik. Miljövännerna hånades, blev förlöjligade och ifrågasatta. Trädkramare! Detsamma hände när Feministiskt Initiativ (F!) bildades 2005. De hånades, blev förlöjligade och ifrågasattes. Och vad säger de andra partierna, bland annat V:s Jonas Sjöstedt, nu 2014? Att de redan driver en jämställdhetspolitik.
Så varför är vi inte jämställda?
I fredags under lunchen hade jag nöjet att lyssna på Gudrun Schyman när hon förklarade varför under ett två timmar långt tal om demokrati och dominans, ett tal hon kommer dra frukost, lunch och middag fram till valet i höst. Missa inte det om du får chansen!
-”Det feministiska genombrottet pågår nu! Förstår ni vad ni är med om?” frågade Gudrun och tittade mig rakt in i ögonen där jag satt på första raden och jag blev så påverkad att jag nästan började gråta.
Klass och makt
Vi föds in i en klass. Överklass, medelklass eller underklass. Under livets gång kan vi göra en klassresa men från början är vi en del av den här strukturen och när det kommer till politik, dvs livet, ser våra behov olika ut beroende på vilken klass vi tillhör. Olika partier passar mer eller mindre bra för de olika klasserna (M, KD, FP, S, MP och V) och när det uppstår konflikter mellan de olika väljarna går facken, dvs SACO, TCO och LO, in och förhandlar för att just deras representanter ska bli nöjda.
De partier vi har, med undantag för Miljöpartiet, fanns redan på den tiden då kvinnor inte hade rösträtt, något vi inte fick förrän 1921. Det innebär att kvinnor har fått anpassas efter den patriarkala politiska strukturen som är uppbyggd av män. Kvinnor är ofta representanter för sitt kön – du känner säkert igen uttrycken kvinnofrågor, kvinnolöner eller kvinnoförbund men har lika säkert aldrig hört talas om mansfrågor, manslöner eller mansförbund. Det här är inte ett naturligt sätt att synliggöra kvinnor på men det är så det ser ut, även inom sport, musik, teknik osv.
När Miljöpartiet påpekade att miljöfrågor saknades var det för att få in hållbarhet i den politiska strukturen. Det innebar att idén om vad politik är vidgades – även om de andra partierna såg dem som en konkurrent om makten – och slutade med att alla politiker tvingades ta till sig kunskap om miljöfrågor. På samma sätt vill nu F! få in jämställdhet för att vitalisera demokratin.
Flest vet bäst, ska bestämma mest
Vi har normer som behöver ifrågasättas, vare sig det gäller ras, kön, klass eller funktion. I samhället delas vi in i olika grupper och den som är i majoritet diskriminerar medvetet eller omedvetet den som är i minoritet. Detta kallas för ett minoritetsproblem men är egentligen ett majoritetsproblem och det är främst han som sitter på makten som känner sig hotad av att andra får ta mer plats.
Maktbalansen mellan män och kvinnor, både i samhället och inom politiken, innebär att mäns inflytande sker på kvinnors bekostnad – och jämställdhet innebär att mannen kommer få ge upp sin makt.
Kvinnan ses, precis som invandrare, HBTQ-personer och personer med en funktionsnedsättning, som en minoritet i den maktordningen. Även fast kvinnor är lika många som män. Av alla grupper och klasser är det alltid kvinnan som står lägst i rang. Att vara kvinna innebär en lägre lön, en lägre pension, en lägre sjukförsäkring, en lägre föräldraförsäkring – trots att det är hon som bär välfärdssamhället på sina axlar. Yrken med flest kvinnor har genomgående lägre lön och traditionella yrkesroller som tidigare varit mansdominerade, som exempelvis lärare, har en sämre lönesättning i dag än när männen var i majoritet. Historiskt sätt räknas vi inte ens.
Lägg till att våld mot kvinnor ses som kvinnopolitik men egentligen, enligt F!, är ett gigantiskt säkerhetspolitiskt misslyckande och ett folkhälsoproblem, som drabbar inte bara oss utan även våra barn. Jämställdhetsfrågan är så viktig att driva för att den påverkar så många.
Främlingsfientlighet vs rasism
I princip alla människor är främlingsfientliga. Vi är inte bara rädda för främmande saker och människor utan även för förändringar. Det är något som går att ändra på genom att säga hej, byta erfarenheter och få perspektiv. Om du är främlingsfientlig så kan du rösta på vilket parti som helst, vilket de flesta gör. Att vara rasist är att peka ut en grupp människor och säga att de är mindre värda för att samtidigt lyfta sig själv som det enda goda exemplet. Det är en livsfarlig politisk åsikt.
Rasisterna har få kvinnliga väljare, dels för att deras folkvalda kallar kvinnor för horor och tycker att våldtäkt är självförvållat, men främst för att deras världsbild är förlegad och orealistisk. Dessa politiker bör ses för vad de är, amatörer som saknar empati, använder lögner som fakta och ständigt tvingas byta ut de medlemmar som visar partiets rätta ansikte.
SD är ett rasistiskt parti och liknande partier finns just nu över hela Europa där de har utbyte av varandra. Därför är det extra viktigt att rösta i Europaparlamentsvalet i maj eftersom dessa ledamöter fungerar som företrädare för hela unionens befolkning under de kommande fem åren. Vi har aldrig någonsin haft så många folkvalda fascister och nazister vid makten som nu. Ut med rasisterna, in med feministerna!
Förbättra tillsammans
Gudrun hade tre önskningar.
Bli medlemi F! Det kostar inte många kronor och även om du kommer rösta på ett annat parti tycker jag att alla feminister kan stödja ett feministiskt initiativ, det är dags nu.
Berätta om F! för tio personer. Det här blogginlägget får räknas som det!
Bli aktivist. Om du brukar rösta på något annat parti kan du som jag skippa det den här gången så att vi får in jämställdhet på schemat.
Beställ hem eller ladda ner På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet från 2012 (den senaste versionen kommer i juni) så att du alltid kan plocka fram siffror! Jämställdhet är fakta, inte en åsikt. I dag har vi en stadsminister som kallar sig moderat, inte feminist, och löser jämställdhetskonflikter inom familjer – som har råd – med att införa RUT så att fattiga invandrarkvinnor kan sopa de riktiga problemen under mattan åt oss.
Politik handlar inte om vad som är bäst för mig, det handlar om var är bäst för alla. När vi delar upp oss i grupper och försöker rösta efter vad som är bäst för just vår familj och vår egen plånbok missar vi totalt det målet. F!s motto är att samla olika sociala rättviserörelser, som de feministiska rörelserna, antirasist-rörelserna, funkisrörelserna, HBTQ-rörelserna, miljörörelserna, djurrättsrörelserna och fredsrörelserna, både i politik och i handling. Det låter som ett bra initiativ.
