En logik som idag monteras ner redan av mellanstadieelever
Det vanligaste försvaret, bland det tynande antal intellektuella som fortfarande tar på sig uppgiften att försvara det system som helt dominerar dagens livsmedelsindustriella världsbild, är att människan ”alltid ätit kött” och i alla tider använt djur för sina syften. Att som ”alltid gjorts” därför skulle vara ”rätt” är emellertid en logik som idag monteras ner redan av mellanstadieelever.
Magnus Linton har läst Fronesis temanummer Djuret och skriver om djurindustrin i GP på ett sätt som få skribenter gör. Alla bilder är tagna i Sverige av Jo-Anne McArthur.
Den som skriker av smärta men inte har ett språk trollas bort ur språkbärarens etiska system
Helt korrekt är att människan i tusentals år levt med och domesticerat och dödat djur, ofta som avgörande led i överlevnad och civilisationsbygge. Men animalieindustriella komplexet, djurfabrikerna, är något nytt – ett resultat av hur makt och ekonomiska intressen driver etiken framför sig: gör kroppar till varor, maximerar den levande produktens kroppsmassa under allt kortare livstid, ackumulerar genetiskt kapital, uppfinner nya berättelser om vad människa och kultur är och verkställer makt på ett sätt som gör att den som skriker av smärta men inte har ett språk trollas bort ur språkbärarens etiska system.
Det finns säkert andra som skriver lika träffsäkert som honom, jag har bara inte hunnit läsa det än. Men tipsa gärna!
Människors vanligaste relation till djur är våldet mot de djur vi äter
Den svenske statsvetaren Per-Anders Svärd skriver att ”vårt förhållande till djur” oftast behandlas i relation till våra sällskapsdjur, de icke-mänskliga varelser vi väljer att peka ut som individer, men att ”människors vanligaste relation till djur är våldet mot de djur vi äter”; de som trots att de ofta överstiger sällskapsdjuren i såväl kognitiva som smärtförnimmande förmågor för allas bekvämlighet förblir en enda stor miljardhövdad anonymitet i allt snabbare livscirkulation.
Broderar Människors vanligaste relation till djur är våldet mot de djur vi äter, skriver det med bläck på huden, tatuerar in det.
Ens för barn
Att helt fritt när som helst och hur som helst på vilka grunder som helst växla mellan att göra andra varelser till objekt eller subjekt beroende på vad man för tillfället behöver dem till – ha ihjäl dem på löpande band, som sällskapsindivider eller glatt muande skådespelare i sagor om nationens unika godhet – är en maktutövning, tycks numrets skribenter mena, på en så pervers nivå att den rent intellektuellt inte så länge till kommer kunna hållas dold.
Ens för barn.
Fler lästips:
Djuret av Fronesis
Veganerna – en bok om dom som stör av Magnus Linton
Animal Liberation av Peter Singer
Äta djur av Jonathan Safran Foer
Skönheter och odjur av Lisa Gålmark
