Nina skriver på Resumé att manusförfattaren Joss Whedon (som bland annat ligger bakom teveserien Buffy) över hela världen möts av frågan Varför skriver du om starka kvinnliga karaktärer? Hans bästa svar är Fråga de andra manusförfattarna om varför de inte gör det. Sen bemöter hon själv kommentaren om varför hon låter som en upprepad skiva när hon gång på gång skriver om att kvinnor och män är lika mycket värda. Och lite så ser det ut på internet just nu har jag märkt. Folk får förklara det självklara.

Kakan får en bloggkommentar på Nöjesguiden från Moa som undrar hur Kakan kan umgås med män när hon så uppenbart hatar dem och får ett pedagogiskt inlägg till svar där Kakan förklarar för Moa att det inte är hennes manshat som är problemet, det är kvinnohatet. Vian skriver en replik till Anders på SVT Debatt där hon förtydligar att unga mäns psykiska ohälsa inte alls, som han påstått i sitt inlägg, har med feminism att göra. Tvärtom! Den har med patriarkatet att göra, dvs det feminismen vill störta.

Hur kommer det sig att vi hela tiden får förklara de allra mest grundläggande punkterna med feminismen som att all info inte finns på internet bara ett klick bort eller i närmaste bibliotek? Hur kan vi komma vidare när så många missuppfattar vad feminismen går ut på? Som när Fredrik skriver på Internetworld vad startups skulle tjäna på genom att ta in fler kvinnor och får försvara rubrikvalet istället för att fokusera på en givande diskussion? (Även om det ena visserligen inte utesluter det andra.)

Är det inte dags att göra jämställdhet till ett ämne i skolan? Gärna redan i lågstadiet, och gärna utbilda våra rektorer (och hela lärarkåren) när vi ändå är igång! Amat skriver en självklar men ack så nödvändig kommentar angående Smålandsbladets ledare som efter Uppdrag gransknings program valde att försvara rektorn, något som borde leda till bakläxa för hela SMPs redaktion.

På Twitter breddar Jonas min önskan om jämställdhet som ämne till att vilja ha etik på schemat, något som även inkluderar jämlikhet, genusperspektiv, konsekvenstänkande och sunt förnuft. Vilket vi alla skulle må bra av. Jag kan mycket väl tänka mig att F! redan går i sådana tankar men det borde väl inte bara vara en fråga för det feministiska partiet? Det borde vara en fråga för alla partier. Varför behöver vi ens ett feministiskt parti nu igen?

Just det, nu minns jag.