Jag minns när jag såg den här bilden första gången, jag visste innan jag letat rätt på hennes namn att det var hon som tagit den. Lite så är hennes bilder för mig. Även om vi inte har kontakt så bara vet jag.
Hon har fotograferat sen jag gick i gymnasiet vilket är en evighet sen. Har länge skyllt på det, att hon varit så upptagen med sin karriär. Skyllt på vår gemensamma far som inte heller han kan det där med kommunikation. Även om jag på något sätt lyckats få grepp om det.
I dag fyller hon år så jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms på vinst och förlust. Hon har kvar samma nummer. Det finns egentligen ingen förklaring till att vi inte ses men det har ändå gått tre år sen sist. Tror att det handlar om att jag vägrar vara den enda som håller kontakten.
Hon svarade att hon gärna vill träffas, att hon tänker på mig. Jag svarade att hon får bestämma tid och plats så kommer jag dit. Det är lite där det brukar gå snett. När jag väntar in henne. Kanske går det i uppfyllelse om jag bloggar om det.
Jag är en drömmare.
