När sju privatpersoners dröm om att förändra journalistiken i går läxades upp på Twitter gick många upp i brygga av hyllningar. Fredrik Strömbergs ord satte fingret på precis det alla tänkte. Att det Ajour som presenterades i måndags inte lever upp till förväntningarna av #dendärnyagrejen som Emanuel så hoppfullt uttryckt sig om de senaste månaderna. Och att Ajour-gänget inte har någon affärsmodell. För hur ser det ut när ett företag inte har någon affärsmodell? Som att de inte menar allvar.

Men de är ju inget företag. Och sen när ställer vi såna krav på något nytt vi testar i sociala medier?

Vad är då Ajour? Och framförallt, vilka tror de att de är? Som drömmer högt. Som får oss att hoppas. Ajour är en sida som presenterar nyheter med en personlig avsändare och de som tidigare bloggat om det de brinner för har nu gått ihop och vill försöka göra något ännu bättre tillsammans. Det är personer som jag tror att de flesta av oss som använder Twitter känner till och respekterar. Och de vill med sin plattform, hur den än ser ut, förändra något. Förbättra något! Som i går när Ganna skulle utvisas. Jag kände direkt att det är så jag vill läsa mina nyheter.

Jag har fullt förtroende för att de vet vad de vill, kan och kommer göra. Men det är nytt såhär i början, något som få har tid att ta hänsyn till. Det är brådis. Vi lever i en slitochsläng-värld. Fokus hamnar på de högt ställda förväntningarna som inte införlivats istället för på deras vision. Men det här är inte Flickjox. Det här är deras dröm som ni stampar på. Varför ska de mästras för att de har testat en strategi som har byggt upp förväntningar? Alla ni som hyllade Fredriks inlägg i går – är det så ni vill bli bemötta? När ni testar er fram? Någonsin?

Jag kanske missade poängen eftersom jag vetat om upplägget och känt till medarbetarna. Troligtvis är det så. Men jag har väldigt svårt att tro att jag skulle reagera som flera har gjort, med den inställningen, med den tonen, mot några som vill så väl. Fredrik skriver ”…om det är så att de medverkande verkligen offrar personliga inkomster för att bedriva det här så applåderar jag dem för det, det är modigt som fan och förtjänar respekt.” Det är ju så det är är. Och jag gör det. På fredag kan ni träffa Ajour-gänget på Buco Nero. Gå dit och hör vad de har att säga. Det ska jag göra.