Den här killen har hållit mig sällskap när jag har varit sjuk de senaste dagarna. Vi har tagit det väldigt lugnt, läst 100 sidor i All denna vinter, ätit långsamma frukostar och försökt sova så mycket som möjligt.
Det är inte självklart att kunna slappna av. Tvärtom blir jag stressad när jag är hemma så många timmar utan att prestera någonting. Jag nästan måste blogga för att ha något att visa upp när dagen är slut.
Varje kväll känns det bättre och varje morgon förvärras det. Nu har jag nått ett stadie där jag har tröttnat på att vänta på att bli frisk och helt enkelt bestämmer mig för att vara det.
Inga fler strepsils, inga fler zinktabletter. Borsta håret, måla naglarna, i morgon går jag till jobbet. Höstförkylningen är över (?) för den här gången!
Det borde väl funka?
