Bränner alla veganer ner lastbilar och släpper ut minkar? undrar Alice Bah (Kuhnke) i sitt program med temat Är alla veganer militanta? från 1998. Självklart inte, precis som att alla som går på en fotbollsmatch inte är huliganer, men media älskar den här typen av frågeställning, den här typen av förenkling. Vem minns inte Har feminismen spårat ur? Veganerna verkar dock ha svårast att sudda ut stämpeln som extrema, en oerhört orättvis benämning.

-Vad är det som är så fel med att äta kött? frågar Alice publiken.
-Djuren har känslor. Det gör ju lika ont för en gris när man dödar den eller sticker en kniv i den som det skulle göra på dig eller mig, svarar Jens Holm.
-Men är det så? Man tänker ju så här lite, det är ju en gris, de går på instinkt, de har inga känslor, de kan inte känna sorg och glädje, säger Alice.

Den här typen av kommentar ser jag som en del av Det Ogenomtänkta Försvar som (fortfarande) dyker upp när frågan kommer på tal. Att förneka att ett djur har känslor, trots att de flesta av oss någon gång har haft ett husdjur och vet bättre. Att inte ta åt sig av rapporter som säger att djuren lider, trots att vi hör skriken och ser blodet. Att aldrig på riktigt ta åt sig av att vi pratar om levande varelser med behov och ta ställning i de här frågorna föder ett ologiskt försvarstal som knappt går att bemöta. Det Ogenomtänkta Försvaret.

Vi som inte äter kött stöter gång på gång på samma typ av frågor och sitter redan med svaren på hand. En vacker dag ska jag samla dem alla i ett blogginlägg. Ett exempel på ett Typiskt Ogenomtänkt Försvar är att växter också har känslor. Ett annat exempel hittar vi i videon nedan, där det riktigt syns på personen att han kommit på en smart poäng – när det i själva verket inte är det minsta genomtänkt.

-Om inte man mjölkar en ko, då plågas ju den!
-Ja, det är ju det kalven är till för.
-Jaja.

I programmet Svart eller vitt från 1996 diskuterades ”Veganer de nya terroristerna tänder eld på slakterier för djurens skull”. Igen, media, ni gjorde ingen en tjänst med era rubriker! Här nämner de även straight edge-kulturen, även om begreppen hardcore och sxe blandas ihop lite.

Det tråkiga med den här tidens debatter, och även senare, är att veganism ständigt kopplas till de här märkliga kommentarerna, de här fruktlösa diskussionerna, av anledningen jag nämnde ovan. I brist på argument. Som när pälshandlaren i Debatt ifrågasätter vegansk kost och får svar från en vegan som ifrågasätter det naturliga i att importera minken, föda upp den, gasa ihjäl den och sen sälja den för att tjäna pengar. ”Bla bla bla. Människan har funnit i hundratusentals år. Bla bla bla. Varför saknar du hår förresten?” Typiskt Ogenomtänkt Försvar.

Eller som i klippet ovan när korvgubben som fått en kiosk nedbränd – och nu hatar alla veganer – börjar prata om att ”de omöjliga och sjuka ska rensas bort”. Med andra ord, att veganer borde dö.

-Man ska göra korv av dem, veganerna? frågar programledaren skämtsamt.
-Nej, det behöver man inte göra, säger han, men djurmat.

Varför följs inte den konstiga kommentaren upp?

Glöm det för en stund. Det jag verkligen vill uppmärksamma är det David Sandströms mamma försöker få fram i programmet: vilken oerhört positiv ungdomskultur det faktiskt var som startades i Umeå. Med facit i hand är det är rätt fantastiskt hur många som lyssnade, som tog åt sig, som säkerligen påverkades av ett visst grupptryck, men som trots allt tog ett aktivt beslut att inte äta djur, hur obekväma sociala situationer som än uppstod pga det. På köpet var det många som även lärde sig att ha roligt utan alkohol, något vi aldrig lär ut till våra barn annars. Även långt utanför Umeå. Det är jag oerhört tacksam för.

Efter att ha hört benämningen extrem missbrukas å det grövsta det senaste året, vare sig det har handlat om antirasister eller feminister, känner jag en viss mättnad nu. Men för veganer verkar som sagt väldigt svårt att sudda ut. Fortfarande anses det mer extremt att inte äta djur än att göra det.

Vegan Sidekick tecknar ofta serier som handlar om just det, håll gärna koll på det kontot. Och tack Theresa, Skelettmuffins, för att du reder ut det här en gång för alla i senaste serien Extremt – om veganer och djurätare!