Jag minns hur våt jag blev när jag hånglade med en gammal pojkvän i hans pojkrum i Hässelby. Utan att ha den blekaste aning om varför kroppen reagerade som den gjorde. Jag ville definitivt inte att han skulle märka det! Han förde min hand i sin så att jag fick känna utanpå hans kalsonger, hjälp vad läskigt det var. Jag kan inte minnas att jag ens sett det manliga könet ordentligt innan dess. Förutom på biologilektionen då, i genomskärning.

Första gången jag hade sex var det tillsammans med en kille som jag kom att spendera de kommande 11 åren med. När mina vänner pratade om sina tillfälliga relationer i början av 20-års åldern kände jag mig inte alls bekväm med att dela med mig om vad som hände i vårt sexliv. Det är på något sätt skillnad när det handlar om ens partner.

Så jag har inte haft den typen av kommunikation med mina vänner. Förrän nu. Jag påpekade det härom dan, vilken löjlig koll vi har på varandra, vilka vi är med och vad vi gör med dem. Till en viss nivå såklart. Hur naturligt och spännande det känns att lära känna en människa så intimt, utan att bli tillsammans med honom. Jag har inte haft det så innan eftersom jag alltid har varit i förhållanden.

Det förklarar kanske varför litteratur som sätter ord på dessa känslor och uppmuntrar till dem känns extra viktig just nu. Som Karolina Ramquist i Alltings början: ”Egentligen är det inget speciellt alls med de där händerna. Jag skulle aldrig kunna beskriva dem om någon bad mig. Jag vet ingenting om hur de känns egentligen, jag vet bara hur jag känner mig under dem.” Precis så.

I går åkte jag till Tensta för att gå på bibblan där, jag har en liten turné nu runt Stockholm och besöker de bibblor där böckerna jag vill läsa finns. Som Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall som Ebba Witt-Brattström skrev om i DN förra helgen. I går skrev hon förresten om Kerstin Ekmans Häxringarna så den plockade jag också hem. Liten parantes: på vägen dit pratade jag med mamma och fick höra att hon passat Thorvalls barn som ung och att hon förstås hade läst boken.

Nu har jag också gjort det. Jo, jag gör annat än läser, hann bowla och sjunga karaoke i går kväll till exempel men efter det åkte jag hem och läste några timmar. Det mest förbjudna är historien om en kvinna som söker efter svaret om hon ärvt sin bortgångna pappas sinnessjukdom, om hur hon gång på gång trotsar sin mammas uppfostran genom att njuta av sin kropp, det mest förbjudna av allt, och om hur hon upptäcker sin kvinnlighet, sin kropp och hur hon kommer till freds med sin egen vilja.

”Hur är det möjligt att jag också kan vara denna kvinna som får såna komplimanger och att män andfått vill komma in mellan de tjocka låren?”

”Hon förstod att det inte fanns någon återvändo. Hon sa det. Så diskret som möjligt, sa hon det. Men vissa fakta är vad de är. Hur man än försöker linda in dem.
Att man gjorde det med de kroppsdelarna? De som man kissade med. Hur var det möjligt att det fick vara så fult och oromantiskt?
Var fanns då det vackra som jag läst om och sett på bio? De älskande förenas i en kyss medan det långsamt snöar äppelblom på deras huvuden.
Där brukar storyn sluta. Man slipper få veta mera.”

”Jag knullar utan att ha ont samvete. Professorn i pedagogik som visste var man skulle klämma och trycka men särskilt roligt var det inte. Reseledaren i siestans randiga ljus. Och Bosse och Lasse och Sergio och Paul och Bill. Och så Kenneth förstås. En orgie i det förbjudna var de. Att få bjuda ut sig. Inte hålla på sig. Vara kåt. Visa att man är kåt och inte skämmas.
Fastän man är kvinna och inte ens ung.”

”Varje torsdag (när hon träffar sin älskare) tar jag av mig min trötthet, min oro, min ålder och mina kläder och blir bara jag.
Dagarna emellan kan jag titta mig i spegeln och se mitt spända, medelålders ansikte, fult och gammalt och urgröpt, och inte alls bli rädd. Snarare full i skratt.”

Jag älskar att hennes förhållanden är i en ålder som romantiska komedier sällan eller aldrig innefattar. Om hur det kan komma att vara sen. Att det inte slutar kännas. Jag förstår mycket väl att boken fick reaktioner när den kom 1976. Men uppskattar också vad den säkert innebar för kvinnorna som läste den. Jag tycker att den passar så fint in i min serie feministböcker som jag också läser. Kvinnlig njutning är feminism för mig. Och den är härlig.