I går efter att Wille och jag suttit på Chutneys uteservering (deras tzayspett går aldrig av för hackor) och surrat om det senaste gick vi förbi Cupcake Sthlm i Skrapan. Jag förklarade att de erbjuder något så smarrigt som en ice cup, cupcake med hemgjord glass på, och om vi hade tur kanske de skulle servera oss även om det var så nära stängning.

Det hade vi.

När Martin fick syn på mig rullade han tillbaka glassdisken på sin plats, tände lamporna så att vi kunde se alla smaker ordentligt och delade sen ut glassprover så att vi kunde bestämma oss. Jag föll som en fura för passionsglassen och när det var dags att välja cupcake var veganvarianten den som lockade mest. Mm, det är hallonsås och jordgubbsströssel på också.

Glass och cupcakes i all ära, verkligen, men det bästa var ändå pratstunden vi hade medan alla runt omkring oss plockade undan, stängde till och låste sitt. Det uppskattas enormt att prata sociala medier med någon som använder de så bra och som inte är rädd för att ifrågasätta det.

Vi pratade bland annat om hur man under en fin middag noterar hur ens bordsdam hellre uppdaterar om hur bra hon har det på Facebook istället för att ägna sig åt sällskapet som är där. Hur kommer det se ut om ett par år? Har vi helt slutat uppdatera om vad vi äter? Kommer vi vara mer analoga i våra uppdateringar? Vi får helt enkelt se hur det blir men när vi skiljdes åt pratade vi löst om att börja brevväxla…