Min mamma har jobbat inom vården i hela sitt liv och vi har faktiskt gjort det tillsammans under en period på ett servicehus, något jag tyckte väldigt mycket om. De var så fint att se de gamla skina upp när de hörde att jag var hennes dotter och jag blev stolt över att hon var så omtyckt av alla. Det är en enorm erfarenhet att jobba med människor på det sättet och man får otroligt mycket tillbaka men när vi slutade jobba där lovade vi varandra att hon aldrig någonsin skulle behöva bo under sådana omständigheter.

I kväll när jag satt på tunnelbanan hem från jobbet ringde hon för att berätta om Richard Larsson, en man som hon träffade för 40 år sedan när hon precis börjat jobba inom vården. Han saknade egentligen utbildning men de jobbade ihop inom långvården där han agerade som ett stöd för de döende. Studio hade precis sänt ett reportage om äldrevården och där blev han intervjuad, nu 96 år gammal och det ville hon berätta om. Jag letade upp klippet så snart jag kom hem, lyssna gärna på det.

Efteråt får vi lyssnare veta att Richard Larsson nyligen avlidit men att hans familj ville att reportaget skulle sändas ändå. Monica Saarinen i studion är märkbart rörd över hur han har beskrivit situationen för de äldre och gråter så att hon knappt kan prata. Min mamma ville att jag skulle framföra en hälsning till Monica så det är därför jag skriver det här inlägget. 

När hon på 70-talet jobbade med Richard Larsson bad hon honom om råd. Hur skulle hon bemöta de personer som frågade om de skulle dö? Vad svarar man? Han sa ”Vänd på det. Fråga vad de själva tror. Ofta känner de på sig hur det ligger till.” Det är något som hon har haft med sig i alla år och använt sig av. Hon ville att Monica skulle få veta det och samtidigt tacka för ett bra program!