Min kille brukar skämtsamt säga att för varje serie där kvinnorollerna retar gallfeber på mig så kommer någon skriva en feministisk analys som hyllar den. Jag trodde faktiskt inte på honom men så i går dök en länk upp till TV dags där de tycker att True Detective utreder hela manssamhället. (Samtidigt som HBO gör reklam för serien i en banner ovanför, bara en parantes.)
Jag läser och läser medan jag väjer för spoilers och vill så gärna försöka förstå, att se det med hans ögon, men det går inte. Från avsnitt ett och framåt ser jag bara kvinnorna. Det kanske är som Amat skriver angående Hanne Kjöllers kritik av Rummet, att det är svårt att sätta sig in i någon annans skor. Skillnaden med mig är att jag verkligen vill förstå intresset för de här männen men jag kan helt enkelt inte se förbi de nakna, mördade, utnyttjade kvinnorna som används i syfte att förstärka de manliga karaktärsdragen.
På tal om Matthew McConaughey så har du säkert inte missat dels att han vann en Oscar, dels bilden som Ellen tog under galan? Världens mest retweetade wefie. På Twitter påpekade Peter att den innehåller två veganer, det tyckte jag var så fint! Ser du vilka?
Nina skriver på Resumé att manusförfattaren Joss Whedon (som bland annat ligger bakom teveserien Buffy) över hela världen möts av frågan Varför skriver du om starka kvinnliga karaktärer? Hans bästa svar är Fråga de andra manusförfattarna om varför de inte gör det. Sen bemöter hon själv kommentaren om varför hon låter som en upprepad skiva när hon gång på gång skriver om att kvinnor och män är lika mycket värda. Och lite så ser det ut på internet just nu har jag märkt. Folk får förklara det självklara.
Kakan får en bloggkommentar på Nöjesguiden från Moa som undrar hur Kakan kan umgås med män när hon så uppenbart hatar dem och får ett pedagogiskt inlägg till svar där Kakan förklarar för Moa att det inte är hennes manshat som är problemet, det är kvinnohatet. Vian skriver en replik till Anders på SVT Debatt där hon förtydligar att unga mäns psykiska ohälsa inte alls, som han påstått i sitt inlägg, har med feminism att göra. Tvärtom! Den har med patriarkatet att göra, dvs det feminismen vill störta.
Hur kommer det sig att vi hela tiden får förklara de allra mest grundläggande punkterna med feminismen som att all info inte finns på internet bara ett klick bort eller i närmaste bibliotek? Hur kan vi komma vidare när så många missuppfattar vad feminismen går ut på? Som när Fredrik skriver på Internetworld vad startups skulle tjäna på genom att ta in fler kvinnor och får försvara rubrikvalet istället för att fokusera på en givande diskussion? (Även om det ena visserligen inte utesluter det andra.)
Är det inte dags att göra jämställdhet till ett ämne i skolan? Gärna redan i lågstadiet, och gärna utbilda våra rektorer (och hela lärarkåren) när vi ändå är igång! Amat skriver en självklar men ack så nödvändig kommentar angående Smålandsbladets ledare som efter Uppdrag gransknings program valde att försvara rektorn, något som borde leda till bakläxa för hela SMPs redaktion.
På Twitter breddar Jonas min önskan om jämställdhet som ämne till att vilja ha etik på schemat, något som även inkluderar jämlikhet, genusperspektiv, konsekvenstänkande och sunt förnuft. Vilket vi alla skulle må bra av. Jag kan mycket väl tänka mig att F! redan går i sådana tankar men det borde väl inte bara vara en fråga för det feministiska partiet? Det borde vara en fråga för alla partier. Varför behöver vi ens ett feministiskt parti nu igen?
Rent praktiskt skulle jag kunna starta alla blogginlägg med ”I senaste avsnittet av Girls” för det händer alltid något där som jag vill kommentera och utveckla. Nu senast, fortsätt inte läsa om du inte har sett det avsnittet men planerar att göra det, såklart du gör, hoppa till nästa stycke istället, jag varnade dig, våldtog Adam sin flickvän. Alternativt finns det ett annat namn för att förnedra och stoppa in sin kuk i någon som litar på en och som efteråt upprepar att det inte alls kändes bra.
Michelle Haimoff skriver att Girls har öppnat hennes ögon för den våldtäktskultur vi lever i. Att se Hannah gå runt BH-lös med sin kompis nätlinne på sig inne på Duane Reade jämför hon med att se på när ett blöjbarn springer mot poolkanten med två saxar i händerna. En ganska obekväm jämförelse. Men i det New York där Girls huserar behöver de inte vara rädda för sexuellt våld. Där äger de gatorna precis lika mycket som någon annan.
Jag hade precis läst det inlägget i går morse när såg jag en tweet från polisen i Söderort där de upplyste om Nattknappen dit en kan ringa sena helgkvällar för att känna sig trygg på väg hem. Så jag tog mig friheten att justera den lite.
“@ocsoderort Ring 020-446666 för stöd om du känner dig otrygg ute i stockholmsnatten.” Alternativt vill slå ner och våldta någon. Sök hjälp!
Det är ingen kritik till initiativet i sig, det är en kritik till att samhället är uppbyggt kring att kvinnan ska anpassa sig till att mannen inte behöver stå till svars för det våld han begår. Jag har spenderat hela mitt liv – från det att jag gick i lågstadiet fram till i dag – med att vänta på att någon ska överfalla mig. Det är kanske inte något killar funderar särskilt ofta på men som kvinna är jag illa ute så fort det mörknar, jag hör hur mina kollegor säger att de aldrig skulle ut och jogga kvällstid för de inte vågar till exempel, och det är något som ständigt begränsar vår vardag. Varje dag. Att några få män får alla kvinnor att oroligt se sig om.
Statistiken säger något annat. Även om vi sen barnsben har fått höra att någon kommer hoppa fram bakom en buske så sker de flesta överfallen och våldtäkterna i hemmet. Två tredjedelar känner förövaren. Ändå läggs det resurser på att utbilda kvinnor i självförsvar, att tipsa varandra om att hålla nyckeln som ett dolt vapen eller som i det här fallet, att ringa någon som stöd. För att gå hem till sig. Det är inte klokt. Givetvis är de ännu galnare i USA där det nu pratas om att utrusta kvinnor med pistol för att de ska känna sig trygga.
Amat Levin tar i inlägget Hur får vi män att sluta våldta (missa inte uppföljningen) upp ett exempel som påverkade mig enormt och som jag också hade i bakhuvudet i går. I klippet ovan försöker den politiska strategen Zerlina Maxwell förklara varför hon inte vill att en man ska berätta för henne vad hon ska ha på sig, vad hon ska dricka eller att hon behöver en pistol för att skydda sig. Vinkeln är helt fel, vi måste fokusera på att få män att sluta våldta, säger hon. Men de är kriminella, de bryr sig inte, hävdar Sean Hannity varpå Zerlina påpekar att de varken är ansiktslösa eller namnlösa och att kvinnan ofta känner och litar på sin förövare.
Som i det hemliga exemplet ovan.
Hon nämner organisationen Men Can Stop Rape och det är sådana kontaktuppgifter jag vill att polisen delar ut inför helgen, riktade till männen. Hon delar även med sig av 5 tips om hur vi kan lära män att inte våldta. Så enkelt egentligen. Min poäng är alltså att fokusera energin och resurserna där de behövs, på unga killar och på män, inte på kvinnorna – för det är inte vårt problem. Män är trots allt inte mer djur än någon annan så försök inte ens smutskasta andra arter genom att påstå det.
