Det är hopplöst att jobba med så många killar, när det kommer till såna här verkliga, om man nu ska kalla det för könsfrågor eller skiljefrågor, när man möter sådant kompakt motstånd, när alla är så fruktansvärt eniga. Man betraktas bara som en frustrerad kvinnokämpe ungefär.
Det är med stor sorg och fascination jag lyssnar på P1 Dokumentärs Vad är det ni tjejer vill egentligen? från 1978 där journalisten Annika Danielson intervjuas om ”Dokumentet”, den bok som kvinnliga journalister skrev tillsammans för att lyfta den unkna kulturen på Aftonbladet.
När Annika i slutet av dokumentären försöker förklara för tre manliga chefer att den dåliga upplagan kan växa igen om de även fokuserar på den andra halvan av befolkningen, dvs kvinnorna, känner jag kalla kårar av deras argumentation.
Vilket oerhört viktigt tidsdokument om hur det var, och bitvis är, att vara kvinna! Lyssna!
Vad är det ni tjejer vill egentligen?
Bokhoras Marcus Stenberg, som just nu är aktuell med sin debutbok Jag har inte råd : Sorrow nr 5, skriver ett långt inlägg om Dokumentet som gör att jag blir ännu mer sugen på att läsa hela dokumentet. Gillar särskilt hans citat som påminner mycket om det vi sett efter Me too-kampanjen.
Att männen ges så mycket utrymme till att förklara sig och framföra kritik är faktiskt det som får männen att se allra dummast ut.
