Först av allt. Tack! Tack alla kvinnor, så här på kvinnodagen den 8 mars! Ni gör mig tårögd av stolthet.
I morse blev jag så glad när jag läste i Metro att feminismen inte längre behövs då Sverige är världens mest jämställda land. Hurra!
Visserligen stämmer inte den bilden, på något sätt, vi har väl halkat ner till en fjärdeplats (?), men tjejen som sa det är nog övertygad om att det verkligen är så. Kanske för att hon har lärt sig att förtränga allt det våld, lidande och orättvisor som kvinnor dagligen utsätts för? Eller kanske för att hon menar att kvinnorna har gjort sitt jobb i kvinnofrågan?
Feminismen har gått och blivit en mansfråga!
Kvinnor har under det senaste, säg århundradet, gjort ett gediget förarbete, belyst problematiken och pekat med hela handen för att synliggöra vad som inte är jämställt. Nu är det upp till er män att fullfölja, utföra och förverkliga.
Ni, inte vi, kan (och behöver) börja tänka genusmedvetet i alla tänkbara situationer, hjälpa till hemma, ta pappaledigt, anställa kvinnliga chefer, forska om kvinnosjukdomar, höja kvinnors löner, rösta feministiskt, använda kondom, jobba med barn och sluta bete er sexistiskt. Använd inte vårt kön som en svordom, det är till för att hyllas. Och det här är extra viktigt. Sluta våldta, sluta mörda och sluta hota journalister.
Ni, inte vi, har möjlighet att förändra världen vi lever i tillsammans. Majoriteten av det våld, lidande och orättvisor vi dagligen läser om i Metro utförs nämligen av er män. Inte alla män. Men alla kvinnor påverkas. Nu är det upp till er att förhindra att historien upprepar sig. Kampen fortsätter, förtrycket ska krossas!
-Men tror du att de verkligen inte visste det? frågade min kollega i veckan när vi diskuterade genustemat i Alla är fotografer. -Hur många kvinnor var med i Killinggänget? svarade jag.
På allvar så är det första avsnittet i andra säsongen av Alla är fotografer en milstolpe för Sverige. Två omtyckta, välkända, schyssta killar (en av dem med grav Jan Gradvall-fetisch) tar till sig av kritik, bemöter sina kritiker med respekt genom att lyssna, inser att de själva har något att tjäna på att utvecklas och visar sen hur enkelt det är att göra just det i ett bejublat program med miljonpublik.
Det är ungefär lika ovanligt som en fällande våldtäktsdom.
Själv började jag den 8 mars med att se på Runda bordet-samtalet med en fin samling politiker samtidigt som jag yogade. Bra för både kropp och själ! Mitt hjärta slår för det ditt hjärta slår för, Gudrun. När världen är uppåner betyder det oerhört mycket för mig. Stay pink!
Sydsvenskan drar igång en serie porträtt om starka kvinnor under parollen kvinnohistoria inför den fantastiska kvinnodagen. När jag läser om trebarnsmamman som på 50-talet, trots obehaget det skulle innebära om någon fick reda på det, skiljer sig från sin otrogna man som varken är mogen nog att ta hand om sin familj eller villig att betala underhåll för alla barnen, för att hon inte orkar ta hand om fyra barn reagerar jag allra mest på att det om något är manshistoria.
Testa att vända på perspektivet inför den 8 mars. Läser eller hör du någon nämna kvinnohistoria så leta rätt på mannens roll i den historien. Den säger så mycket mer än det vi redan vet om kvinnor. Att de klarar allt. Det lär vi oss tidigt från våra mammor.
”Gud, hela världen håller på att gå åt pipan. Jag menar, har de en gång släppt in kvinnorna vete gudarna vad som kommer härnäst! Det är en fruktansvärd standardförsämring. Jag menar, man måste ju betänka den verkliga orsaken till att de utestänger kvinnor.
Ni vet, de säger ju att detta att släppa in kvinnor på läkarutbildning eller Harvard eller vad det nu är, betyder att de sänker standarden men ni vet lika väl som jag att flickor är duktigare än pojkar på gymnasiet. Så det är inte det de menar. Och kvinnor far inte illa med böcker eller smutsar ner kortregistret mer än män gör, eller hur?
Så de är bara hövliga, männen, när de talar om standardsänkning. Den verkliga orsaken är sanitär. Släpp in kvinnorna genom huvudingångar – och vad gör de? Plafs, plafs, en stor klump mensblod rakt på tröskeln.”
Från den fantastiska Kvinnorummet av Marilyn French. Hurra för alla kvinnor i dag och alla andra dagar!
Jag har varit på så himla bra humör i dag, det har riktigt känts i kroppen att det är kvinnodagen – att vi är många som tycker och tänker likadant och att vi vill få till förändring. Världens värkänsla, det är något på gång!
Be proud to call yourself a feminist today and every day.
”Läs en bok, bli än mer klok” som det stod på läsexlådan när jag jobbade på Pocket shop. Just nu plöjer jag en bok om suffragetterna, får inte nog!
Dagen till ära fick jag syn på Anitas första del i Tropes vs Women-serien och den är klart sevärd även om jag drabbades av panik. Om kvinnor porträtteras såhär i spel, hur ser samhället på dem/oss i stort?
Under mitt frukostmöte på Saturnus i morse tog jag upp just det, att bilden av kvinnan som underlägsen inte är sann. Vi tar enormt mycket ansvar, både på vårt arbete och i hemmet, men ändå finns där tvivel på att vi skulle kunna klara av samma uppgifter som män. Formuleringar som ”Vi måste gå på kompetens och inte kön” håller liv i den lögnen. Att vi dessutom helt omotiverat tjänar mindre pengar för samma arbetsuppgifter känns helt overkligt!
Metro tog upp det i dag, att IT-yrken i andra länder lockar fler kvinnor än män för att vi i Sverige använder oss av uttryck som stöter bort snarare än lockar till sig. Tänk på det! Och på tal om Metro…
Jag passade på att pryda framsidan och en helsida i dag där jag bjussar på jobbsökartips i sociala medier. I min filosofi som feminist ingår det att tacka ja till saker så det här föll in i den kategorin. När min chef fick se artikeln nickade han belåtet. ”… Bra. Bra! (När han fick se att det nämndes var jag jobbade.) Och fin bild också!” Han frågade om jag kunde nämna hur många som läser Metro och jag chansade på sex, sju hundra tusen. Han trodde närmare en miljon. Helt bisarr siffra! Tack alla som hejat och kommenterat under dagen, så roligt med responsen!
Jag blir oerhört glad när någon säger att jag inspirerar dem. Jag fick ett så fint DM häromdan av M som betydde jättemycket och i dag mailade Lisa Marie och skrev så rara rader om mig att jag blev alldeles gråtmild.
Just nu lyssnar jag non stop på Haim (som kommer till Way Out West) och om jag hade vuxit upp med dem som idoler hade jag spelat i band utan tvekan. Hur coola? Sjukt viktigt med förebilder och personer som gör saker som väcker nyfikenhet och skaparglädje.
Nina Björk sa många tänkvärda saker i SVTs Min sanning men jag fastnade för det uppenbara i att inte ta för givet att kvinnorna ska härma männen nu när vi också får rösta, utbilda oss och fritt välja yrke. En kan till exempel ifrågasätta varför kvinnor ska göra lumpen (skulle vi ens lösa problem genom att starta ett krig om vi hade suttit vid makten?) och varför ska någon egentligen behöva offra familjen för att göra karriär? Tillsammans kan vi styra om den här skutan så att vi kommer på rätt väg.
Feminist är den som ser ojämlikheten mellan kvinnor och män och är beredd att arbeta för att upphäva den. Inga konstigheter. #8mars
Jag sa till Peter häromdan att jag tyckte att han skulle bli politiker. Han kontrade med att han tyckte att jag borde göra revolution. Vi får se! Jag tror på att leva som en lär och att många bäckar små leder till något större. Vad det nu är.
Många har under dagen tyckt till om folk som har tyckt till om varför vi behöver fira en kvinnodag och det finns ju uppenbara svar på den frågan men om vi inte ser det som ett köns kamp utan vår gemensamma strävan kanske det känns mer självklart. För alla. Jag är i alla fall pepp, alla dagar på året!
