Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Personligt (sida 6 av 98)

Gör det bara!

Motivera mera helalf.se

Igår morse skakade det i fönsterrutorna hemma av blåsten och när jag tittade ut regnade det med inslag av snö. Vi har precis börjat cykla till jobbet men min kille sa att han skulle ta bussen. Ändå stod jag där i hallen och vägde om jag skulle hoppa på hojen eller ej. Jag har tre saker jag vill prata om gällande det.

För det första.

Träningsmotivation

Fuck it. Jag cyklar ensam, tänkte jag, och drog på mig ett par överdragsbrallor, för små vantar och såklart hjälmen. För trots att jag frös, trots att jag svettades, får jag en känsla av belöning när jag cyklar som inte går av för hackor. Det är en frihet att slippa passa bussen och sitta i bilköer. Tidsmässigt går det också snabbare att ta sig till jobbet. Det är en utmaning med alla broar och uppförsbackar men jag blir så nöjd över mig själv när jag klarar dem och får åka i nerförsbacke. Det är även det överlägset bästa sättet att transportera sig på för miljön, bonus. Och jag vaknar till liv och känner mig peppad när jag kommer fram till jobbet. Check på den!

I går kväll började så proceduren om. Jag kände jag mig lite oroad över att hinna förbereda allt inför morgondagen, dvs idag. Träningskläder till dagens två pass. Kläder till jobbet som skulle funka om jag cyklade. Lämpliga ytterkläder för ett potpurri av hagel, snö och regn. Frukostmacka som jag alltid äter vid skrivbordet efter morgonpasset. Ställa klockan för att komma i tid till passet. Lite såna tankar. Till slut beslutade jag mig för att ta bussen istället. Så skönt!

Jag gick upp 5:35 imorse, då har jag typ en halvtimme på mig innan jag måste gå, core- och pilatespasset börjar klockan sju. Åt en GoOn, drack vatten, klädde på mig och gjorde mig i ordning. När det var dags att gå satte jag på mig vinterjackan, en sjal och en keps, sen stoppade jag nycklarna i dörren för att låsa den. Där och då ångrade mig.

Fuck it. Jag kan ju lika gärna cykla klädd så här. Bytte ut kepsen mot min hjälm, satte på mig vantarna som jag köpt i min storlek och stack iväg. Hann precis fram innan snön började falla! Poängen med den här historien är att den mentala biten med träning, om det så handlar om at cykla till det riktiga träningspasset på jobbet, är jävligt svår att bemästra. Du måste nöta, nöta, nöta för att ta beslut om att göra det. Just do it är en därför en fullkomligt lysande slogan, för det är precis det vi snackar om. Först dividerade jag med mig själv (ursäkter!), sen tog jag beslut om att inte träna (skönt!) och till sist valde jag ändå att cykla, för att jag ville det. För att det ger mig så mycket tillbaka. Precis som träning gör. Många kämpar med den första mentala biten, att bara göra det, andra väntar på att få känna av de där endorfinerna som alla pratar om. Det kommer. Du måste bara nöta, nöta, nöta.

Helen yogar helalf.se

För det andra.

Dokumentera glädjen

Jag kunde inte låta bli att lägga upp ett videoklipp på Instagram stories från imorse när jag susar nerför backen med cykeln. Det är den glädjen jag vill dela med mig av. Bilderna på mitt yogakonto på Instagram lägger jag upp av samma anledning. Det är kul för mig (och kanske för andra?) att följa mina framsteg men framförallt, så fint att se tillbaka och minnas hur kul jag har det när jag håller på.

För det tredje.

Enkla beslut

När vi vaknar upp till snöoväder i maj är det nästan oundvikligt att ta beslut som inte är bra för miljön. Istället för bussen tar vi inte cykeln utan bilen, för när det är ruggigt ute vill vi ha stjärtvärme under rumpan, inte hagel i ansiktet. När vädret inte går att lita på i maj bokar vi en solsäker flygsemester i juni, för skiner inte solen här så kan vi betala för att den skiner någon annanstans. Vi vill inte vänta, vi vill inte svettas, vi vill inte frysa, vi vill inte ändra på oss. Samtidigt är det alla dessa enkla beslut som leder till att det snöar i maj?

Om du ser någon som springer utomhus i regnet och tänker att du aldrig skulle kunna göra det, tänk om. Testa först! Och fundera på vad personen får ut av att göra det, trots att det är tufft och motigt att komma iväg. Det är ju när vi gör saker som inte är enkla som vi växer som människor. Även om det handlar om något så enkelt som att hoppa på cykeln. Kämpa!

Träning smittar via sociala medier

Helen yogar helalf.se

Enligt forskning som SVT kommit över smittar träning i sociala medier – och du blir särskilt sugen på att ta tag i din egen träning om personen du följer är något sämre än du själv. Jag blir som mest inspirerad om det är på gränsen att jag kommer klara av det jag ser. Och om vi säger så här, inte en enda SATS-medlem i neonfärgade kläder har någonsin fått mig att sätta foten på ett gym. Tvärtom.

Just nu känner jag mig väldigt stark. Jag väljer tyngre vikter på passen och känner att jag orkar mer. Älskar alla sparkar och burpees på boxningen. Längtar hela veckan till Jeanettes pass i funktionell styrka på torsdagarna. Mår så otroligt bra av yogan. Få saker slår känslan av att träna, men jag väljer bort att skriva om det. För ingenstans säger forskningen att man gillar en sådan person i sociala medier. Tvärtom.

Stockholm

Stockholm helalf.se

-Behåll den här roadtrip-känslan hela dagen nu, uppmanade min kollega Anna mig när vi skiljdes åt vid halv två i fredags, efter att ha hållit en presentation tillsammans för våra kollegor i Uppsala under förmiddagen. Det ska jag, lovade jag när jag slängde igen bildörren. Men det är inget lätt löfte, när känslorna konstant kastas runt.

Fredagen började tidigt på morgonen med att fortsätta försöka undvika bilderna från gasattacken i Syrien på Twitter och följdes av en skön stretch och avslappning på jobbyogan. Jag åt en snabb frukost med mina kollegor medan jag försökte ta in vad det innebär att Trump under natten attackerat Syrien med tomahawks och pladdrade sen förtjust i bilen på väg till Uppsala med Anna. Efter att ha ätit lunch på Max i solskenet efter presentationen pratade vi om våra ex i bilen på väg tillbaka till Stockholm, vilket vägdes upp av nyheten om att Sana kommer ha huvudrollen i fjärde säsongen av SKAM.

Jag var på bra humör när vi sa hej då men klockan två hade vi avskedsfika för Maria, en av de kollegor jag jobbat närmast med de senaste två åren. Mia gav mig en lätt knuff för att få mig att läsa brevet jag skrivit varpå tårarna samlades i ögonen på given signal. Det är inte lätt att läsa och gråta samtidigt men jag är ändå glad att jag gjorde det och fikat slutade med kramkalas.

Och så där håller det på, livet. Upp och ner.

Det var i slutet av ett möte om Google Analytics som nyheten nådde oss. En lastbil hade kört in i folkmassan i centrala Stockholm. Vi avslutade snabbt och gick tillbaka till vår avdelning för att söka mer information. De flesta ringde runt till sina anhöriga och vi började planera hemfärden då kollektivtrafiken snabbt ställdes in.

De som hade bil stämde av att alla som behövde hade skjuts. Jag tackade nej för jag och min kille hade bestämt oss för att promenera hem istället. Det sista som hände innan jag lämnade jobbet var att en kollega sa att hon hade hört i hissen att något hade hänt på Grand (Hôtel) också. Vid den här tiden gick medierna även ut med en skottlossning på Fridhemsplan och min kompis som är journalist på Aftonbladet skrev på Twitter att folk sprang ifrån något på Hötorget.

Vi hade bestämt träff i trapporna mellan Friends arena och Mall of Scandinavia och jag pratade i telefon med min svärmor på vägen dit. Efter terrordådet i Paris så har min kille och jag pratat om att gallerian är ett troligt mål om något liknande skulle ske i Sverige, så jag ville bara snabbt träffa upp honom och komma därifrån.

Vi mötte upp varandra mittemot gallerian istället, utanför hans jobb. Jag frågade om vi inte skulle gå in och handla snabbt på Hemköp men han sa att det var bättre att ta något på vägen istället och plockade upp två bars ur fickan som han hade med sig som färdkost. Jag tackade nej och sa att jag bara var törstig. ”Men då tar vi lite vatten innan vi går”, sa han och vände om. Vi fick trixa lite med passerkortet men till slut tog vi oss in i receptionen på hans jobb och där stod människor som, precis som vi, avslutat veckan lite hastigt för att ta sig hem.

När vi druckit upp och skulle gå ut igen blev vi stoppade i dörren av en kille med passerkort som sa att det hade varit skottlossning inne i gallerian. Då brast det för mig och tårarna rann. Vad är det som händer? Vi satte oss i en soffa och såg på när alla som ville gå ut stoppades med samma budskap. Det har varit skottlossning i gallerian. Jag skrev om det på Twitter och fick snabbt frågan om det var bekräftat varpå jag svarade nej. Men där satt vi fast av den anledningen. Och i högtalarsystemet meddelades att alla utgångar mot Arenastaden hade stängts av för in- och utpasserande, av säkerhetsskäl.

Vi uppdaterade våra familjer om vad som hänt och avvaktade instruktioner. Efter ett tag fick en säkerhetsvakt ett meddelande i sin walkietalkie varpå hennes kollega gick ut i högtalarsystemet igen och meddelade att dörrarna nu var upplåsta. Jag uppdaterade på Twitter och raderade mina tweets vilket kändes skämmigt då jag först bara retweetat information om att inte sprida rykten i en krissituation. Det kändes verkligen inte som bara ett rykte, att bli stoppad i dörren så där, men senare skulle polisen även dementera skottlossningen på Fridhemsplan.

Vi gick hem, åt och följde som alla andra nyheterna för att försöka förstå vad som hade hänt. När den första chocken hade lagt sig och sociala medier fylldes av berättelser om hur stockholmarna tog hand om varandra var det inte så svårt att acceptera att det som regelbundet händer i andra delar av världen, och allt oftare i Europa, nu även drabbat oss.

Sen kom uppgifterna om en sprängladdning som inte detonerat, antalet skadade på sjukhuset minskade och polisen gjorde snabbt ett gripande som innebär att han som körde lastbilen kommer ställas till svars. Kanske kom vi lindrigt undan?  Då kom uppgifterna om att en elvaårig flicka finns bland de döda.

Det är en enorm skillnad på att snabbt acceptera att Sverige inte skonas från terrordåd och att sörja de som skadats eller mist livet. De kommande dagarna kommer de andra tre som dog också bli till verkliga personer och de som skadats kommer med tiden orka berätta sin historia. Det som de utsatts för behöver vi inte acceptera.

Det sägs att det bästa sättet att bemöta terrorism är att fortsätta leva som vanligt och det är jag med på. Men när vi går tillbaka till jobbet imorgon, äter lunch och sitter på möten, måste vi ha förståelse för att vänner, kollegor och bekanta kommer bearbeta och sörja det här terrordådet på olika sätt. Det enda vi kan göra är att fortsätta kramas och ta hand om varandra. Livet går upp och ner och nu behöver vi hjälpa varandra upp igen.

I nöd och lyft

i-nod-och-lyft

Okej, nu är I nöd och lyft både Britas och Kalles podd men behållningen är ju, precis som med Styrkebyrån, lusten det väcker i mig att inspireras av andra kvinnor. Bonus att den förstnämnda podden kommer med YouTube-klipp också!

Började följa Isabella von Weissenberg härom dagen för nu spritter det i kroppen bara av tanken på marklyft. Det är lätt, du kan. Det är lätt. Du kan!

Ses i gymmet!

Årets första blåsippa!

Blåsippa helalf.se

Och snart kommer värmen.

Throwback i min killes kamera

Göteborg helalf.se

Dagen till ära, tillbakablickstorsdag, tänkte jag visa upp några bilder från min killes kamera från de fyra år vi varit tillsammans. Här är vi i Göteborg på väg till Way Out West och delar hotell med mina idoler i Haim.

Bröllop helalf.se

Så glad i den här klänningen pga galen i prickar!

Skogen helalf.se

På promenad i Ursvik. Älskar skogspromenader!

Ängavallen helalf.se

Med en ny kompis på Ängavallen.

Butcher's Daughter helalf.se

Efter frukost på Butcher’s Daughter i New York. Så kul att få visa upp staden som jag älskar!

Lövånger helalf.se

Med favoritbaddräkten, åtminstone en av dem, i de norrländska skogarna.

Ho's thai helalf.se

På Ho’s Thai i Hornstull när de började servera veganska rätter. Pad thai for the win!

Bokskogen helalf.seBokskogen helalf.se

I bokskogen som jag älskar. Den nedre bilden använde jag länge på LinkedIn.

New York helalf.se

Dagen efter flätat hår i New York.

Central Park helalf.se

En annan ny kompis i Central Park. Hen ville inte alls smaka på min persika!

Lövånger helalf.se

Sommarkväll i norr.

Vinter helalf.se

Nyklippt i Umeå.

Kungsholmen helalf.se

Efter besök på Green Peas på Kungsholmen.

Hatt helalf.se

Sommarhatt helalf.se

Glad i hatt!

Yoga helalf.se

Finner vad som känns bra på balkongen.

Bamse helalf.se

Lilla B.

Helen helalf.se

Ljuset kom äntligen åter.

Vårjacka helalf.se

Svartvit helalf.se

Nya vårjackan var PÅ nu i lördags. Fortsättning följer!

Stark som en tjej

Teckning helalf.se

Förra veckan på boxningen pratade vi om olika ideal medan vi slogs. Om supermodells-idealet som fick tjejer att svälta sig. Om Kardashians-idealet som får tjejer att operera sig. Och så utvikningsidealet där emellan.

Att vara stark är däremot ett ideal som sällan nämnts under min uppväxt. Stark som i stark nog att bära, lyfta och springa. Varför är inte det vårt ideal?

Nej, jag hathar inte yoga

Den här veckan har jag tagit en bild inför varje träningspass på jobbet och lagt upp på Instagram Stories. Om inte annat så för att visa att det inte är hållbart att lägga upp bilder från omklädningsrummet så ofta som jag faktiskt tränar, oavsett om det visar vad jag (allra helst) gör på dagarna. Förutom mysa framför teven, förstås!

Pilates helalf.se

På tisdagar har vi först ett pass pilates/core klockan sju med fokus på att stärka bältet kring magen, vilket underlättar all annan träning. Vi har precis gått igenom grunderna så nu börjar det bli riktigt jobbigt!

Boxning helalf.se

På lunchen samma dag har vi boxning med Micke då vi kör olika kombinationer och slår och sparkar på varandra till musik. Det är så kul! Detta pass brukar avslutas med magövningar vilket bränner härligt efter morgonens pass.

Hatha yoga helalf.se

På onsdagar har vi avancerad yoga som vi betalar extra för. Det börjar kvart i sju och vi brukar vara 6-7 kollegor som yogar tillsammans med vår instruktör som heter Jonathan. Det brukar bli 75 minuter av olika solhälsningar, stående positioner, huvudstående, skulderstående och sittande positioner. Känner ofta av boxningen från dagen innan, hehe.

Funktionell styrka helalf.se

På torsdagar på lunchen har vi funktionell styrka med Jeanette och de passen fokuserar på hur vi som sitter framför ett skrivbord hela dagarna kan stärka upp och bli rörligare. Hon kan ha med gummiband eller trasor, men ofta använder vi oss av en stång och några vikter. Mycket good mornings, utfall, olika typer av armhävningar, kålmaskar och rörlighetsövningar. Så svettigt men alltid lika skönt efteråt!

Hatha-yoga helalf.se

På fredagarna är det yoga för alla som vill, då brukar vi vara upp mot 20 personer i salen, samma instruktör som på onsdagar. Så bra komplement till torsdagens pass! Jag uppskattar alla nivåer av yoga och det här är den perfekta starten på helgen för efter passet badar vi bastu och äter frukost tillsammans i fikarummet.

Tar gärna en långpromenad på helgen och om allt klaffar yogar jag gärna och lägger upp lite bilder på mitt andra Instagram-konto @helenyogar.

Inga nyårslöften men gärna ett mål!

Fatta pannband helalf.se

Jag sprang en mil själv för första gången i förmiddags, med mina favoritlåtar som sällskap. Oerhört tacksam över att få vara frisk och stark när så många är sjuka. Det känns som att jag har duckat kräksjuka och förkylning hela hösten, så imponerad av mitt immunförsvar!

Jag sprang för att jag kände lust, för att jag fortfarande fascineras över att jag kan. Log nästan hela vägen och gestikulerade orden i låtarna som gjorde mig glad. Ingen tidtagare, ingen app, bara ett mål. Lyckan när jag passerade den osynliga mållinjen önskar jag alla!

När allt skiter sig i världen, då får man börja med sig själv. Fundera på vad jag kan göra för att framtiden ska kännas lite ljusare, både personligt och politiskt. PMA. Räkna in att vi bara har vänner, kollegor, idoler och familjemedlemmar till låns. Något som behöver ändras, förbättras, läggas till? Något du vill hinna med eller testa för första gången? När jag sprang tänkte jag på allt från att prova thaiboxning till att organisera mig på något sätt inför valet 2018. Träffa mina vänner oftare. Skriva mer. Och inte som ett nyårslöfte. Som ett mål på vägen.

Finklädd i omklädningsrummet

Helen helalf.se

Vanligtvis är jag klädd i träningskläder framför den här spegeln men inför julfesten på jobbet drog jag fram min gamla trotjänare från Emmy och satte en rosett i håret.

Helen helalf.se

Så härlig stämning när alla stod halvnakna och gjorde sig i ordning! Älskar sånt.

Glitterstrumpbyxor helalf.se

Om jag bara fick ta med mig en sak till en öde ö skulle jag välja glitterstrumpbyxor.

Helen helalf.se

När det var dags att dansa hade läppstiftet för länge sen fått stryka på foten till förmån för de betor och kålrätter som serverades.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑