I fredags på jobbyogan var jag riktigt trött och undrade nästan vad jag gjorde där. Vi gjorde några av de positioner som vi alltid gör, vår instruktör återkommer till ett gäng välkända övningar varje vecka. Då slog det mig att det är inte skillnaden i positioner som är grejen, det är skillnaden i hur jag känner mig. Genom yogan får jag enkelt svar på hur jag mår just då.
Man kan nog säga att jag längtade efter helgen!
Jag älskar att gå in i en provhytt och drömma mig bort! När ska jag annars ha på mig en klänning för två tusen kronor än just där och då?
Härom dagen var jag på jakt efter en klänning till julfesten på jobbet och alla jag fick med mig in var i princip svarta. Då jag redan har en svart klänning hemma som bara väntar på nästa fest tror jag att hon får följa med.
Det är alltid kul att köpa nytt men det är minst lika charmigt att ha en relation till ett plagg som länge hängt hemma i garderoben eller på väggen och så vips så har ögonblicket kommit då det är dags att få dansa ihop.
Förra året såg jag ut så här!
Idag köpte min mamma en hund.
Hon kallar henne för Chanel men jag kallar henne för Britt.
Lilla Britts första dag utan sina syskon. Hon var helt slut!
Det roliga var att min syrra också kallade henne Britt av misstag. Tre gånger!
Det tog inte länge innan jag sa att jag älskar henne!
Sen några veckor tillbaka testar jag Balsammetoden. Precis som pyramidspel och kedjebrev kan låta logiskt så har den här metoden en poäng. Den går ut på att dels behandla håret beroende på om det är torrt eller skadat, dels på att inte använda schampo utan istället två sorters balsam, varav ett tvättar håret.
Jag började med att testa om mitt hår är torrt eller skadat (det är torrt) och utifrån det köpa produkter som är anpassade för att ge just fukt, istället för protein som stärker skadat hår. Sajten har jättebra tips och som mitt hår kändes efter sommaren var jag tvungen att göra något.
Resultatet? Det drar lite åt det feta hållet om jag inte sköljer håret ordentligt men det är varken torrt eller frizzy längre och jag gillar verkligen hur hårets naturliga vågor kommer till sin rätt. Beställde precis hem ytterligare två balsam och kör på några veckor till!
Lägg ett hårstrå i ett glas vatten. Om hårstrået sjunker är det skadat, om det flyter behöver håret fukt.
Mellan 2006-2011 hade jag en låst blogg med några få inbjudna där jag skrev över 2000 inlägg. Har länge försökt komma in på den men gått bet då lösenordet, som jag för länge sedan glömt bort, är kopplat till min gamla Spray-mail, vars lösenord jag i sin tur för länge sedan glömt bort. Jag har mailat och mailat deras support men det verkar som att de mest samlar digitalt damm.
Men igår lyckades jag!
Nu på kvällen när jag var inne och kikade igen hittade jag länken till ännu en blogg som jag startade efter att ha gått en utbildning på Folkuniversitetet i att skriva barn- och ungdomsböcker. Har sex manus till en historia om två personer som jag fortfarande har väldigt kära. Funderar på att skaka liv i dem igen, tillsammans med de bilder jag ritat och kanske ge i julklapp till min systerdotter?
Ju mer jag läser om de sexuella övergrepp som begåtts av medarbetare på TV4 och Aftonbladet, vilket är en form av upprättelse jag aldrig trodde att vi som kvinnor skulle få följa under vår livstid, desto mer känner jag ett behov av att få veta mer om den tystnadskultur som även tillåter andra typer av kränkningar, i form av rasism, sexism och vuxenmobbning. Som i de här exemplen, på arbetsplatsen där vi spenderar en så stor del av vår tid.
Det finns inget mer öronbedövande än total tystnad. Trots att det krävs så få personer för att vara i majoritet mot den som begår någon form av övergrepp så väljer vi som grupp i första hand att hålla tyst. Varför? Vad säger det om oss? Jag blir väldigt nyfiken på att läsa mer om detta.
Vi måste inse att människan är så mycket mer än bara det karaktärsdrag vi har gett henne, att hon passar in i fler fack än bara det vi stoppat henne i. Hon är inte bara omtänksam, hon är missunnsam också. Han är inte bara våldsam, han är kärleksfull också. Om vi erkänner det kanske vi slutar försöka motbevisa olika övergrepp med kommentarer om att personen är en duktig skribent eller en folkkär person.
Det ena utesluter inte det andra. Människan är både och.
Ett av årets viktigaste program är SVT Edits We Can’t Do It som lyfter kvinnor som av olika anledningar bränt ut sig. Av de personer som är sjukskrivna för stressrelaterade sjukdomar i år är fyra av fem kvinnor. Fanna Ndow Norrby, som själv drabbats av utbrändhet, samlar några av dessa kvinnor för att samtala om deras erfarenheter och symptom, något som jag tror är en ögonöppnare för många. (Kan du tecknen för utbrändhet som ett rinnande vatten? Om inte, se länkar nedan!)
Denna serie i tre delar tolkar Svenska dagbladets Lotta Lundberg som att ”ytliga människor med ytliga ideal drabbas alltid av tomhet och utmattning”. Ingen blir klokare av att läsa hennes två krönikor om ämnet men däremot har hon fått så bra respons som jag gärna länkar till, som en naturlig del av det samtal som Fanna inledde.
Att vara kvinna är en omöjlig ekvation
”I hundratals år har kropp och biologi varit en central del av kvinnoförtrycket. Så i stället för att omkullkasta manssamhället har resultatet blivit att kvinnor blivit en del av det manliga kapitalistiska maskineriet. Och följden har blivit att samhället inte anpassat sig efter kvinnan, eller människan om man så vill, utan kvinnan har underordnat sig samhället.”
Vi får aldrig ett fucking break
Att arbetsgivare utnyttjar vår starka arbetsmoral och hotar med uppsägning om vi inte ställer upp. Att vi jobbar 150% för om vi säger nej ersätts vi av någon som går över fler lik, snabbare, än vad vi gör. Att vi sedan skoltiden lärt oss att högsta betyg är ett måste om du är tjej. Prestation, prestation, prestation.
Lägg därtill att vi dagligen står emot sexism, rasism och diskriminering. Tar ett socialt ansvar som förväntas av oss. Står upp för varandra och oss själva. Vi får aldrig ett fucking break.
”Kan hon hänvisa till annan källa än sin okunskap?”
Vi växer i dag upp i ett samhälle som fullständigt bombarderar oss med ouppnåeliga ideal. Perfekta betyg, perfekt kropp, perfekt partner, perfekt utbildning, perfekt jobb. Dessa ideal görs lättillgängliga genom media och finns ett klick bort från våra fingertoppar. Att det finns en länk mellan ideal förmedlade via media och kvinnors självuppfattning är visat genom flertalet studier.
We can do it – tills kroppen ger upp
För ett år sedan fick jag min första, fullskaliga, panikångestattack. Det var förmiddag en fredag och jag hade druckit fyra koppar kaffe och en energidryck innan klockan slagit tio. Frukosten hade jag hoppat som en strategi för att spara tid. Den här morgonen hade jag ställt klockan på 05.30 för att gå upp och extrajobba, vid sidan om mitt heltidsjobb.
Är du i riskzonen för utmattningssyndrom?
1177 vårdguiden om utmattningssyndrom
Självskattningstest för utmattningssyndrom enligt KEDS
Förra helgen var det dags för mig och Cattis att mötas i femkamp för tredje gången på Grönan.
Med oss hade vi Olivia som hejade på oss båda. En av oss är ser mest peppad ut efter att ha vunnit en nalle på Woody!
Det här är blodigt allvar för mig och Cattis, särskilt då det står 2-0 till mig i matcher och jag nu hade chans att vinna för tredje gången!
All in eller försvinn!
Höjdpunkten på dagen var att att Olivia hängde med. Det är så underbart att hon finns, efterlängtade lilla onge!
Sen kändes det rätt bra att vinna för tredje året också med 3-2!
Även om jag blev lite snurrig av barnkarusellerna. Sist vi femkampade 2012 åkte jag Tilt som om det vore ingenting. Nåja, ser fram emot att åka fler tekoppar och elefanter framöver med det här gänget!
”Shoppa våra sovrumsnyheter/Medlemserbjudande: 20% på sovrumsnyheter, Åhléns webb.
Nu när det börjar bli höst fick jag för mig att jag ska ha ett överkast till sängen för att göra sovrummet ännu mysigare. I min jakt på överkast har jag dock upptäckt att överkast kostar. Mycket. Särskilt eftersom jag har en dubbelsäng. Hittade ändå ett någorlunda prisvärt på Åhléns – du har säkert sett det. Det har synts i deras skyltfönster, inne i butiken, på webben, i reklamfilmer, banners osv.
Medlemserbjudande: 20% på sovrumsnyheter/bild på överkast, Åhléns webb.
När jag såg att de hade 20% på sina sovrumsnyheter, information som hänger som skyltar och står i banners på webben, tänkte jag att det var lika bra att slå till. Och eftersom jag fyller år frågade jag min kille om det var okej att önska sig det av honom, när nu priset ändå var lite mindre smärtsamt (300 kronor mindre för att vara exakt). Sagt och gjort! När vi besökte Uppsala passade vi på, då jag blev påmind om erbjudandet i deras skyltfönster.
Skyltning inne på Åhléns, Uppsala.
Jag är kund på Åhléns sen tidigare men hade inte med mig något kort (har inte använt medlemskort på åratal) och hade det inte kopplat till mitt personnummer så jag fick bli kund på nytt. Okej! Men när mannen i kassan knappat in alla mina uppgifter och det var dags att betala stod inte rabatten med. För överkastet ingår inte.
Hur hade jag kunnat få för mig det, tro? Och varför trodde han att jag var sugen på att bli medlem när det enda vi skulle köpa var överkastet?
Jag har skrivit till Åhléns och berättat vad jag tycker om den här typen av kampanj. Att det är oerhört svårt för mig som kund att skilja på sovrumsnyheter och sovrumsnyheter, att deras marknadsföring är allt för otydlig och lurar deras kunder, osv. De hänvisar till att läsa det finstilta och beklagar, såklart.
Nyhetsbrev från Åhléns med rubriken ”20% rabatt på sovrumsnyheter”.
Några dagar efter vår konversation fick jag som medlem ett nyhetsbrev. Självklart med rubriken ”20% på sovrumsnyheter”, som kampanjen kallas, och med en bild (från ett bildspel med totalt fyra bilder) på just överkastet. Följt av det välbekanta erbjudandet om 20% på sovrumsnyheter. Det här är en sådan dålig kampanj att jag häpnar. Och det är inte den förlorade rabatten, det är den urusla kommunikationen som stör mig något oerhört. Att medvetet lura kunder är inte det minsta mysigt.
Avskeda alla.
Jag vet inte om jag läser andra artiklar än resten av befolkningen (exempelvis den här om att år 2050 kommer det att finnas 200 miljoner miljöflyktingar i världen till följd av klimatförändringarna eller den här om att en tredjedel av jordens befolkning nu drabbas av dödliga värmeböljor, en siffra som redan 2100 spås stiga till tre fjärdedelar) men det här med att beställa en solsäker semester eller lägga upp bilder på kött på Instagram känns så enormt långt ifrån där jag är mentalt och emotionellt just nu.
Jag vet inte hur länge den här känslan kommer hålla i sig men just nu kan jag helt enkelt inte förmå mig att bidra mer än jag redan oundvikligen gör. Så vad är hemligheten bakom att skita i alla rubriker? Ser man det som ”ett personligt val”? För i mina ögon finns det absolut ingenting som kan kallas för personligt när det påverkar så många andra, oavsett om det gäller djur eller natur. Den enda jag kan påverka är ju just mig själv, de beslut jag tar, de personliga val jag gör. Men även om jag lever som jag lär och cyklar till jobbet, tar tåg istället för flyg, konsumerar mindre osv kommer världen som jag vill att mitt barn och mina barnbarn ska leva i så småningom vara obrukbar om majoriteten fortsätter som om ingenting hänt.
Trots att tidningarna dagligen påminner oss.
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑