Jag träffar väldigt många medier via mitt jobb och är alltid intresserad av att höra hur de stora tidningarna ska lösa sina intäktsproblem på nätet. De pratar om betalväggar ”men är inte riktigt där än” och när jag frågar om förebilder säger alla The New York Times – som för övrigt stänger ner sin betalvägg i dag för att göra informationen om orkanen Sandy tillgänglig för alla. Är det inte lite vanskligt att luta sig mot en sajt som har 30 miljoner (internationella) läsare?
Ett medie sa att de trodde sig ha en lösning inom fem år. ”Så ni tror att folk kommer vilja betala för innehåll på nätet om fem år?” frågade jag och började spåna på vilken typ av betalvägg man ens kan ta betalt för då. Innehållet måste vara helt unikt, anpassat efter mina intressen och troligtvis kopplat till en omtyckt och respekterad krönikör/journalist/fotograf, ungefär så. Ge mig gärna en gräddfil till att få kommunicera med skribenten också!
Men sakta i backarna! Precis som vi har blivit vana vid att allt innehåll är gratis har vi också blivit vana vid att dela det. Det måste medierna ta hänsyn till men den stora frågan är, tror jag, om vi kommer vara gratis om fem år eller om vi kommer kräva något i utbyte för vår data och kanske även våra rekommendationer och delningar?
En ofärdig tanke: Om jag rekommenderar en betalartikel och sprider den till mina vänner får jag en summa för varje klick den genererar. Samma sak om jag länkar till den från min sajt och folk klickar sig vidare. Pengar som jag kan samla på mitt konto eller sprida vidare genom att läsa andra betalartiklar.
Björn skriver i sitt inlägg For free att det är läsarna som har byggt upp medierna på nätet och att de förtjänar uppskattning, inte en massa hinder. Det är den mest sunda inställning jag har hört på länge. Det handlar om att samarbeta med läsarna och i förlängningen kanske skapa en modell som båda tjänar pengar på. Att anpassa sig efter nätkulturen istället för att gå tvärt emot den och försvåra det naturliga beteendet.
Tillbaka till The New York Times! Mathew Ingram på Gigaom skriver:
”I’ve argued in the past that a membership model that provides added benefits for valued readers — whether it’s ebooks or live events or some combination of such features — is a better approach than a paywall, and the experience of some publishers such as The Atlantic seem to indicate that this is so. To me, newspapers like the Times would be better off trying to get to know their readers better so that they could offer them advertising or other features, rather than simply hitting them with an undifferentiated paywall.
In the end, newspapers watching the Times have to ask themselves not just whether they can duplicate the short-term revenue success of the paper’s paywall (which some or all of them may be unable to do), but also what happens when that still doesn’t make up for the decline in ad revenue.”
Vägg eller inte vägg, om surfarvanor och data börjar värderas kan det börja hända grejer.
