Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Feminism (sida 6 av 9)

Om du gillar My får du absolut inte missa Doris!

Softa!

Vid det här laget kan du inte ha missat My som skriver väldigt viktigt om feminism så då vill jag att du genast klickar dig vidare till Doris som är inne på precis samma tema. OBS! Doris på bilden har inte något med artiklarna att göra förutom att hon är feminist och att det tydligen råder kattfeber på bloggen.

När jag ändå har dig på tråden vill jag tipsa om Johan som skriver bra om hur feminismen har fått oss att definiera manlighet på ett mycket friare sätt och Jesper som nördar ner sig i hur Jean-Claude har fått så många visningar för sitt epic split. 54 miljoner i skrivande stund!

Recension av Lisa Gålmarks briljanta Skönheter och odjur

Skönheter och odjur av Lisa Gålmark, troligtvis den bästa boken jag läst i år! (Året har en till månad på sig, sen avgörs det!)

Det här är en av de bästa böckerna jag läst i år. Och det skriver jag inte bara för att året håller på att slut, den har verkligen stått ut bland alla de böcker, totalt sett någonsin tror jag, som jag har läst. Kanske för att den handlar både om djurrätt och feminism, de teman jag snöat in mig på under mina turer på biblioteksturnén.

Lisa börjar från allra första början. Från den tid när jakten – som endast gav marginellt bidrag till födointaget – fick hög status för att det var män som utförde den. Trots allt som kvinnorna bidrog till. Likadant då som nu. Sen började människan att äga djuren som mannen ägde kvinnorna och barnen.

”Ska människor äta kött till vardags krävs en herdeklass, om folk äter kött behövs fler läkare för de sjukdomar som följer därav, om djuren ska beta och matas under vintern, krävs mer mark. Och om alla samhällen strävar mot lyxkonsumtion – då stundar krig,” summerar Lisa. Ett otroligt intressant sätt att se på det, denna ständiga jakt efter att äga och känna makt över andra. Och vad det leder till.

Människorna gjorde sig vän med djuren för att sedan lära sig att döda dem. ”Förslavandet av djur”, menar Elizabeth Fisher i Woman’s Creation från 1979, ”tycks ha tjänat som modell för förslavandet av människor”.

”Är du djur är du slav. Är du slav är du djur. För att göra dig till slav kallar vi dig djur.” Ett inte helt okänt perspektiv, se bara på hur slavarna och judarna båda har liknats vid djur och när människan känt sig rättfärdigad att stå över djuret har hon gjort vad hon vill med det. Men. Vem som är djur bestämmer den vite människomannen. Och endast han.

När djurindustrierna introducerades under slutet av 1800-talet i Chicago, och djuren började åka på löpande band precis som bilarna i Henry Fords fabriker, blev de pionjärer och satte standarden för flera länder. Exempelvis Tyskland. Nazisterna visste precis vad de gjorde i koncentrationslägren eftersom de redan övat på massmord. Det är läskigt att tänka på hur mycket inspiration de hämtat från djurindustrin. Djur transporteras tätt ihop, under långa sträckor, utan tillgång till mat eller dryck. De skiljs från sin familj och sina vänner. Utsätts för plågsamma medicinska försök. Gasas sen ihjäl. Och blir till tvål.

Bibblan i Gröndal var precis så mysig som jag alltid misstänkt!

Djuren som tidigare synts picka, böka och beta försvann från stadsbilden för att istället stängas in i slakterier långt utanför stan. I Sverige infördes det 1857 en lag som var emot att visa grymhet mot djur. Den var alltså inte emot grymhet mot djur, den var emot att visa upp det. Det kunde nu, som då, väcka anstöt.

”Kött från djur som mat är det vardagliga våldet som pulserar under ytan: någon har dödats men ingen talar om det. Att sälja och servera dött kött är en offentlig angelägenhet medan handlingen att köpa och förtära kött är en privatsak.”

Vi skiljer på djuret och på maten så att de inte syns tillsammans i samma bildruta. Glossiga recept, familjära teveprogram och rundmagade kockar visar aldrig upp transporten, slakten eller hur djuret levde innan hon blev till kött. Vi kallar det för kotlett och kassler för att dölja allt som har med blod och död att göra. För att det goda ska smaka gott måste det icke goda i processen döljas, bli icke verkligt, nästan osant.

Allt medan den som bryter mot köttnormen hånas, diskrimineras och ifrågasätts.

Olika djurs förmågor och beteenden som undersöks jämförs mot en mänsklig måttstock. Det huvudsakliga resultatet har varit att det fattas dem specifikt mänskliga egenskaper, som någon form av narcissism där människan står som enda facit. Många av de saker som hör livet till, som att umgås med andra, para sig, sova och äta gott tar vi ifrån djuren. Och mäter sen resultatet.

Lisa nämner de bidrag som köttindustrin får och som vi sällan hör talas om. Hur det animaliska proteinet är en samhällsekonomiskt beräkningsbar förlustidé. Vad är det som gör att vi glädjs åt billigt kött utan att ifrågasätta att det får miljarder i bidrag, förorsakar vattenbrist och miljöförstöring samt medför en rad sjukdomar?

Sällan har en enda bok sagt så mycket fascinerande, tänkvärt, intressant och smart, jag vill inte ens sluta med hyllningarna. Jag har fått betala böter för att jag var sen med att lämna tillbaka boken men jag vill inte släppa den ifrån mig. Måste köpa ett eget ex. Du kan få låna den sen.

Funderar på varför vi hela tiden måste förklara det självklara med feminism?

Lite som en tavla.

Nina skriver på Resumé att manusförfattaren Joss Whedon (som bland annat ligger bakom teveserien Buffy) över hela världen möts av frågan Varför skriver du om starka kvinnliga karaktärer? Hans bästa svar är Fråga de andra manusförfattarna om varför de inte gör det. Sen bemöter hon själv kommentaren om varför hon låter som en upprepad skiva när hon gång på gång skriver om att kvinnor och män är lika mycket värda. Och lite så ser det ut på internet just nu har jag märkt. Folk får förklara det självklara.

Kakan får en bloggkommentar på Nöjesguiden från Moa som undrar hur Kakan kan umgås med män när hon så uppenbart hatar dem och får ett pedagogiskt inlägg till svar där Kakan förklarar för Moa att det inte är hennes manshat som är problemet, det är kvinnohatet. Vian skriver en replik till Anders på SVT Debatt där hon förtydligar att unga mäns psykiska ohälsa inte alls, som han påstått i sitt inlägg, har med feminism att göra. Tvärtom! Den har med patriarkatet att göra, dvs det feminismen vill störta.

Hur kommer det sig att vi hela tiden får förklara de allra mest grundläggande punkterna med feminismen som att all info inte finns på internet bara ett klick bort eller i närmaste bibliotek? Hur kan vi komma vidare när så många missuppfattar vad feminismen går ut på? Som när Fredrik skriver på Internetworld vad startups skulle tjäna på genom att ta in fler kvinnor och får försvara rubrikvalet istället för att fokusera på en givande diskussion? (Även om det ena visserligen inte utesluter det andra.)

Är det inte dags att göra jämställdhet till ett ämne i skolan? Gärna redan i lågstadiet, och gärna utbilda våra rektorer (och hela lärarkåren) när vi ändå är igång! Amat skriver en självklar men ack så nödvändig kommentar angående Smålandsbladets ledare som efter Uppdrag gransknings program valde att försvara rektorn, något som borde leda till bakläxa för hela SMPs redaktion.

På Twitter breddar Jonas min önskan om jämställdhet som ämne till att vilja ha etik på schemat, något som även inkluderar jämlikhet, genusperspektiv, konsekvenstänkande och sunt förnuft. Vilket vi alla skulle må bra av. Jag kan mycket väl tänka mig att F! redan går i sådana tankar men det borde väl inte bara vara en fråga för det feministiska partiet? Det borde vara en fråga för alla partier. Varför behöver vi ens ett feministiskt parti nu igen?

Just det, nu minns jag.

How can you give us some of your braveness?

52% kvinnor på scen. Bara det säger väldigt mycket om The Conference. Det är en siffra som få andra konferenser, festivaler och liknande tillställningar lyckas med. Martin som jobbar med att anlita föreläsare runt om i världen till ett av Malmös absolut bästa event skriver såhär i Sydsvenskan:

Ett aktivt jämställdhetsarbete är en självklarhet. Den som har sett annonser för konferenser vet att de inte sällan är prydda av en majoritet manliga ansikten. Det är inte acceptabelt, perspektivet blir halvt. Många gånger hör vi att det är ”omöjligt att hitta kvinnor som kan prata om vår bransch”, oberoende vilken bransch det handlar om. Men det är inte sant. The Conference är ett bevis på att det går.

Även med den jämna fördelningen är det kvinnorna som synts och hörts mest i mina sociala medier under de senaste dagarna då konferensen sänts live via hemsidan. James Bridle var också helt suverän men i min Twitter-feed har det pratats mest om Anita Sarkeesian, Lina Thomsgård, Cindy Gallop, Laurie Penny, Kate Miltner… Ämnena skiljer sig åt men är ändå förenade av att de är just kvinnor som på något sätt kämpar för andra kvinnor.

När Johanna Koljonen ställer en fråga till Anitas gäng som precis pratat om Online Harassment, What Drives it and How it Lowers Visions brister hon ut i gråt över att hon som kvinna känner att varje gång hon publiceras, varje gång hon hörs – även om hon inte råkat ut för det innan – riskerar att bli hotad, riskerar att bli tystad, och då brister det för mig med. How can you give us some of your braveness? frågar hon förtvivlat. Det är så viktigt att både män och kvinnor hörs, tillsammans, högre. Och det är så viktigt att hela konferensen poängterar det, som med Martins krönika.

Förra året skickade Sara en hälsning till mig när jag inte kunde åka ner till Malmö så i år vill jag skicka en tillbaka, från det jag har sett och följt på nätet hemma i Stockholm. Jag är så stolt över att känna de som ligger bakom Sveriges bästa konferens och jag har tänkt på det flera gånger under veckan, hur stolt Malmö måste vara. Om du missat de senaste dagarna vill jag verkligen rekommendera att kika på några av föreläsningarna (länkarna ovan leder till deras YouTube-presentationer och där hittar du även Media Evolutions kanal) och fundera på hur du kan engagera dig i The Conference nästa år.

Jag kom aldrig iväg till The Conf och jag grät härom kvällen över att missa Anita men jag bidrog till att få dit henne och det har varit ett nöje att följa det på håll. Tack för i år! Ni gör världen lite modigare!

Hello Flo, Hej Blekk och kul att se dig igen semester!

High five till Hello Flo för det här klippet! Camp Gyno är precis rätt väg att gå, på så många sätt. Jag önskar att mens hade bemötts med lite humor när jag växte upp, hade så svårt att relatera till blått vatten som skulle sugas upp i reklamen på TV3.

Michaela på Hej Blekk skriver svar på tal för hur en på ett mycket pedagogiskt sätt bemöter sexixstiska kommentarer. Bland annat den så kluriga Varför heter det feminism och inte något mer neutralt?

I morgon blir det besök till Astrid Fagraues, bröllop och så Gröna Lund på det som om semestern inte hade haft något uppehåll alls! Har varit inne på jobbet några dagar för att göra kronor men snart börjar äventyret igen!

Se upp för min vattenpistol!

Vykort från Vaxholm!

I fredags var vi ute till havs och vände vid Vaxholm i en väldigt vacker båt, kollegorna på jobbet. Tanken var att alla fick göra vad de ville när vi parkerade vid land igen men i praktiken innebar det att vi samlades på samma ställe ett stenkast därifrån för att vi gillar att umgås med varandra.

Bara 3 veckor kvar till semestern!

En kollega som jag sällan pratar med men gärna vill lära känna närmare sa några väldigt vänliga ord om mina inlägg, bilder och värderingar – att hon som äter kött, röker och dricker alkohol uppskattar det jag skriver om och uppmanar till, även om det innebär att jag pekar på henne med min vattenpistol. Hennes ord betyder enormt mycket för mig och det fick jag tillfälle att uttrycka, hoppas att vi får tillfälle att ses snart igen!

Tips! 3 poddar jag har lyssnat på nu på sistone:

Missa inte heller Nina Åkestam som i går höll Årets Feministiska Almedalstal som presenteras av Maktsalongen. ”Säg att du är feminist, säg det högt och tydligt och till alla du träffar.” Gör det! Och glöm inte att nämna det för dina kollegor.

Sommarens boktips!

Förhandsexlyckan just nu!

Lean in av Sheryl Sandberg – Den här är jag riktigt sugen på att läsa, även om jag har hört att den ska vara väldigt amerikanskt. Jag ser verkligen upp till Sheryl, särskilt efter hennes TED talk, även om jag önskar henne en annan arbetsgivare.

Polis av Jo Nesbø – Ren och skär lyx att få återvända till Oslo! Återkommer med en recension för det här blir den första jag slukar!

Stay close, Six years, Seconds away av Harlan Coben – Jag har missat de senaste titlarna som har dykt upp så det har jag tid att ta igen nu!

The Wanderers av Richard Price – Boken som fick Dennis Lehane att börja skriva böcker! Kommer hålla den nära hjärtat, det vet jag redan nu.

Thinking, fast and slow av Daniel Kahneman – Vet inte hur ofta Bia har tipsat om denna men jag litar alltid på henne!

Det andra könet av Simone de Beauvoir – Det är banne mig dags! Den är en tegelsten men den ska bli min tegelsten i sommar.

Ska nog försöka hinna läsa något mer av Elizabeth Hand också! Borde inte Jeffrey Deaver dyka upp med en ny vid den här tiden på året? Har du fler boktips, gärna i genren deckare och feminism, får du gärna skriva en kommentar här eller på Twitter! Finns det något bättre än att börja styra upp boksemestern?

Killar, ni måste höja era röster för att höras!

Jag fick tårar i ögonen direkt. Vi behöver fler män som vågar stå upp för kvinnor istället för att vara emot dem eller ännu värre, vara tysta. Jackson Katz lyfter många bra poänger, som att kvinnor som engagerar sig i kvinnojourer ses som manshatare, utan att samtalet någonsin handlar om hur många män som påverkas av mäns våld, att debatten är helt snevriden. Att vi fokuserar på offret men sällan förövaren. En väldigt fin förlängning av Zerlina Maxwells tankar om att vända på steken. Kritiken mot Sveland blockerar debatten om kvinnohatet är också väldigt läsvärt.

Något som fick mig på riktigt bra humör var Fan vad fittigts förslag om ett teveprogram där vi i lugn och ro kan prata om feminism.  Följ taggen Feministiska Rum på Twitter och kom med förslag och idéer på vad det skulle kunna innehålla! Jag fick Ana Barata på SVT att bli nyfiken, peppra henne med dina tankar!

 

”Bara genom att ta ställning förvandlar man sig från att vara människa till att bli mänsklig.”

Spring

It is obvious that the two offenders saw the victim as some one that could be treated as a thing. This is not about sex, it is about power and control. // When you hear the jokes being made during the crime, it is the purest contempt.

Henry Rollins.

Jag har ett oerhört starkt behov av att höra Steubenville kommenteras av män, varför vet jag inte. Kanske för att jag är trött på tystnaden, kanske för att jag enbart läser feministlitteratur och är besviken på män, kanske för att jag läser geniala texter av kvinnor.

Som när Katarina Wennstam i Fokus vänder på Solanas ”män är djur” till att vara ett direkt citat från våra rättssalar – inte ”fascistfeminister” – där våldtäktsmännen behandlas som om de inte kunde rå för sina instinkter att överfalla kvinnan, som att deras drivkraft inte var kontrollerbar. Djurisk nästan?

Respektlösheten för kvinnor just nu står mig upp i halsen. Kommentarer på krönikor som den Hanna skrev om att bli ofredad, kommentarer på Bianca Kronlöfs Youtube-video (hon läste Svelands Hatet innan hon gick igenom dem för att förbereda sig), kommentarer på Twitter om Steubenville, osv. Jag kräks om jag inte får någon typ av kuckelimuckmedicin i form av hopp.

So, how do you fix that?” skriver Rollins på sin blogg. ”I’m just shooting rubber bands at the night sky but here are a few ideas: Put women’s studies in high school on the curriculum, from war heroes to politicians, writers, speakers, activists, revolutionaries and let young people understand that women have been kicking ass in high threat conditions for ages and they are worthy of respect.

Precis så. Det känns faktiskt lite bättre.

Häromdan dök Steubenville replies upp, en sida som jag hoppas att vi kommer få se mer av, även i andra situationer, där du enkelt kan rekommendera den bästa artikeln som skrivits i ämnet till de som inte förstår sammanhanget, och i dagens DN läser jag den gamla chefredaktören Herbert Tingstens bevingade ord: ”Bara genom att ta ställning förvandlar man sig från att vara människa till att bli mänsklig.”

Är du också feminist? Hör av dig!

Om våldtäktskultur

Har du helt missat vår tids mest tydliga exempel på våldtäktskultur så finns det ett inlägg som sammanfattar allt. Hur tragiskt det är för de unga männen som hade en sådan lovande framtid, hur mycket hat och hot den överfallna tjejen och hennes familj får utstå och hur media vid upprepade tillfällen våldtar henne igen.

Min mamma träffar väldigt många tjyvar och banditer i sitt arbete och ett gemensamt kännetecken för alla män som begått våldtäkt eller kvinnofridsbrott är att de gråter. Utan undantag. De gråter för att de tycker synd om sig själva. Utan undantag. En av killarna i rättssalen gråter mycket riktigt. Och media gråter ikapp.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑