Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Kategori: Böcker (sida 3 av 10)

Vi lär oss bli män genom att lära oss att inte vara som kvinnor

Myset.

Jag måste ha gått förbi hyllan där Stephan Mendel-Enks Med uppenbar känsla för stil stod hundratals gånger när jag jobbade på Pocket shop utan att fatta hur stor den här lilla boken är. Nu är jag väldigt glad över att ha läst den och rekommenderar den till alla! Den handlar främst om manlighet, något jag försöker förstå mig på. Här kommer flertalet tänkvärda citat:

”Att det inte enbart är enkelt att tillhöra en priviligerad grupp är något alla som har makt förr eller senare upptäcker.”

”På samma sätt som mycket av det män gör inte hade ansetts så fantastiskt om det utförts av en kvinna, så hade det heller inte ansetts så allvarligt eller farligt om en kvinna gjort det.” (Charles Manson är världens mest kända massmördare trots att de berömda morden i Los Angeles 1969 begicks av kvinnor.)

”Könet är alltid viktigare än själva handlingen. Ingen tror att något som tjejer sysslar med kommer utgöra en fara för någon annan än dem själva. Däremot är varje manligt snedsteg ett tecken på det stora, farliga mörker alla män antas ha inom sig.”

”Vad de missar är att synen på alla män som potentiella våldtäktsmän, mördare, dårar samtidigt är den viktigaste beståndsdelen i vår maktställning. Makt är sällan någonting man behöver erövra. Man får den genom att andra lämnar över sin.”

”Frågan de ställer är alltså varför alla män ska få skit för något som bara ett litet fåtal gör. Det finns flera svar. Ett är att man kan delta i ett förtryck på två sätt. Aktivt och passivt. // Men det enklaste svaret på frågan är ändå: för att vi alla drar nytta av det. Så länge omvärlden utgår från att alla män är livsfarliga kan vi tryggt promenera genom stadens parker om nätterna utan en tanke på hur vi beter oss, medan kvinnorna tvingas överväga varje steg. Vi kan lika lugnt lyfta vår högre lön och ta precis så mycket ansvar för våra barn som vi känner för eftersom vi vet att ingen kommer våga göra motstånd på allvar. Vi kan räkna med att våra intressen tas på större allvar än kvinnors, att vår kropp kommer förbli vår ensak, att vi inte kommer att förlora jobbet när vi blir medelålders för att vi börjar bli småfeta.”

”Vi kan njuta av de privilegier deras kriminella handlingar ger oss och ändå kalla oss ”schyssta killar”.”

”Livet igenom kämpar män för att trycka ner och förakta allt som kan uppfattas som feminint omkring dem. Vid sidan av kvinnor är manliga homosexuella ett av de vanligaste offren för det manliga våldet.”

”I varje sammanhang står kvinnligheten för precis de egenskaper mannen inte vill veta av hos sig själv.”

”Åldershetsen pågår ständigt, den hålls igång av män i alla åldrar, ur alla klasser. Men den man som verkligen tar konsekvenserna av den, allt snack om hur oestetisk kvinnors åldrande är, av de självklara utsagorna om att de bara ”går utför efter 20″ och upptäcks med datorn fulladdad av bilder på nakna 12-åringar blir genast väldigt ensam. Och de som fortfarande ser sig som företrädare för den goda manligheten kan lugnt lyssna på nyheten om kollegan som avslöjats som pedofil, lägga en ny stek på grillen, skaka på huvudet och säga: Fy fan alltså. Dödsstraff på sånt.”

”Den som lyssnar på och tar konsekvenserna av de signaler som manligheten sänder ut kommer att bli ensam, isolerad och avskydd. Men han har haft stöd och hjälp av manssamhället hela vägen fram till avslöjandet.”

”Flera svenska debattörer, såväl manliga som kvinnliga, menar att man kan säga vad man vill om svenska män, de är ända bättre än män i resten av världen. I Spanien är de macho, i USA är de krigiska, i Iran är de fullkomligt skogstokiga. Allt kommer sig av att FN 1995 utnämnde Sverige till världens mest jämställda land. Av det har någon dragit den helt bindgalna slutsatsen att svenska män därmed är jämställdast i världen. Om man nu överhuvudtaget går med på att se jämställdhet som något man kan tävla i borde den enda möjliga slutsatsen av utnämningen vara att den främst gäller svenska kvinnor. Arbetet som lett fram till den har väl knappats letts av män.”

”Precis som det tröttsamma viftandet med ”världens mest jämställda land”-utnämningen, är utvecklingsoptimismen ett mycket effektivt vapen för att tysta, eller åtminstone väsentligt dämpa, all kritik mot män, manlighet och könssamhälle. Idén är så vedertagen att nästan alla som ger sig in i debatten verkar känna sig tvungna att avsluta sina inlägg med överslätande fraser som ”men man ska inte klaga, det blir ju trots allt bättre hela tiden.”

Sverige har nu halkat ner till världens fjärde mest jämställda land.

Den ömma våldtäktsscenen i John Williams Stoner

Kvällspromenad på kolonin

Out of an unspoken stubborness they both had, they shared the same bed; sometimes at night, in her sleep, she unknowingly moved against him. And sometimes, then, his resolve and knowledge crumbled before his love, and he moved upon her.

If she was sufficiently roused from her sleep she tensed and stiffened, turning her head sideways in a familiar gesture and burying it in her pillow, enduring violation; at such times Stoner performed his love as quickly as he could, hating himself for his haste and regretting his passion.

Less frequently she remained mured drowsily, wether in protest or surprise he did not know. He came to look forward to these rare and unpredictable moments, for in that sleep-drugged acquiescence he could pretend to himself that he found a kind of response.

Stöd gärna Fattas fina arbete för samtycke!

Boktips! 10 av mina favoritböcker!

En helt makalös bok, högsta betyg! #boktips

Här är 10 böcker som jag har läst men inte äger och vill ha i en särskild bokhylla här hemma i fall jag skulle bli sugen!

  • Steglitsan av Donna Tartt
  • SCUM manifesto av Valerie Solanas
  • Veganerna – en bok om de som stör av Magnus Linton
  • Eat & run av Scott Jurek
  • Boktjuven av Markus Zusak
  • Stoner av John Williams (Okej, inte läst än men snart!)
  • Animal Liberation av Peter Singer
  • Skönheter och odjur av Lisa Gålmark
  • Dark places, Gone Girl och Sharp Objects av Gillian Flynn
  • Kvinnorummet av Marilyn French

Alla rekommenderas varmt inför sträckläsningshögtiden i sommar!

Ett drömprojekt att realisera

Vi tog ett chillpill. ❤

Jag måste ta tag i mitt drömprojekt om att borra upp en bokhylla som enbart innehåller mina absoluta favoritböcker snart! Tänk Kvinnorummet, Fördjupade studier i katastroffysik, Shutter Island, Å alla kära systrar… deckare blandat med feministlitteratur och lite fakta!

Var inne på Pocket shop i går kväll för att hämta upp ett recensionsex av Jeffrey Deavers senaste bok The Skin Collector som Bia lämnat där till mig och såg så många böcker som jag skulle vilja ställa i hyllan! Steglitsan, pepp på Donna Tartt om ett par veckor, Lena Nymans, Kanada, en hel hög med härligheter!

Många av de böcker jag har läst och älskar äger jag tyvärr inte eftersom jag har lånat så mycket på bibblan men jag ska ta tag i att sätta ihop en dream team-lista och hålla utkik efter en stringhylla på Blocket! Återkommer med mina favoriter!

Bokklubben Krinolin ramlar omkull men kommer upp på fötter igen!

Påskläsningstips! #BokklubbenKrinolin

Du vet att boken du valt ut som bokklubbens allra första är helt fel val när ingen av klubbmedlemmarna läser klart den på en månad. Johanna och jag tog nya tag och kom fram till det enkla beslutet att välja en deckare istället. När jag ställde frågan öppet på Twitter hörde Christoffer Carlsson av sig med tips på två av sina författarkollegor men tji fick han!

Bokklubben Krinolin reser sig igen! Och jag ser fram emot att träffa Christoffer igen, det var ett tag sen! Tänker att det är precis såhär en bokklubb ska vara.

Du pratar väl med ditt bibliotek på Twitter?

Jag har ett väldigt fint förhållande med Cissy på Stockholms stadsbibliotek på Twitter! Såhär kan det se ut. Bakgrunden är att jag vill försöka få någon förklaring till det uppblossade våldet vi läser om i tidningarna. 

Det svaret tror jag mig kunna hitta i en bok. Troligtvis har jag helt rätt, hör här bara!

Det här omtänksamma och kärleksfullproppade svaren får jag alltså när jag försöker förstå mig på allt meningslöst våld här i världen.

Bibliotek alltså!

Born to run och Eat & run

Två av böckerna jag läser nu går in i varandra och handlar båda om löpning, en hobby som växer för varje helg som vädret tillåter. De är fulla av inspiration, spännande historier och jag läser dem om vartannat så fort tillfälle ges!

Inblicken i Tarahumara-indiandernas liv, den mystiska Caballo Blanco, ultraloppen genom stekhet öken och iskalla berg, allt är lika förtrollande! Och längtan efter att själv få springa i bara sandaler bara växer!

Eat & Run är skriven av Scott Jurek, ultralöparen som dessutom är vegan, och vi får följa hans resa från den mobbade spinkiga killen till en av världens bästa långdistanslöpare. I slutet av varje kapitel delar han med sig av ett passande recept vilket ger mig dubbelt så mycket inspiration!

I Born to run är det journalisten Christoffer McDougall som försöker förstå hur Tarahumara-folket, som levt isolerat från civilisationen de senaste 400 åren, kan vara så överlägset snabba när de i princip springer barfota. Hans tal ovan är tankeställande!

Även om jag inte är klar med någon av dem kan jag varmt rekommendera att du beställer hem dem redan nu eller lånar på bibblan! Jag har precis reserverat Joy Fowlers We are all completely beside ourselves som Bia tipsat mig om. Bokrekommendationer bör tas bokstavligt!

Donna Tartt på Kulturhuset i maj

I morse ringde klockan en minut i sex varpå jag fumlade med datorn i sängen och fick upp locket för att väcka Stadsteaterns hemsida. I mitten på sjätte raden fanns där en plats till mig så jag bokade den! Åh Donna, jag har längtat så! Sen jag läste Steglitsan har jag varit väldigt peppad på att få höra mer av Miss Tarrt så det passar ju utmärkt att göra det i Kulturhuset i maj.

Kanske läge att köpa en ny klänning dagen till ära?

Recension av Revolten, rörelsen, Refused

Revolten, rörelsen, Refused.

Jag var den enda av mina vänner och klasskamrater som inte provade alkohol i högstadiet men det var först i gymnasiet som jag upptäckte att det fanns andra som jag. De kallades Straight edge och av en slump hade en av mina barndomskamrater en kille i sin klass som var det. Han gav mig ett blandband och tillsammans med tips från en av mina andra barndomskompisar började jag lyssna på hardcore. Och kanske särskilt Refused.

Första gången jag såg dem på Hultsfred 1996 blev jag knockad av energin på scen. Prick såhär såg det ut:

Sen dess var jag fast! Det är därför extra roligt, och lite läskigt, att få en inblick i hur ens idoler såg på den tiden. Särskilt efter deras reunion förra året då jag såg dem spela vid åtta tillfällen, många av dem tillsammans med Marie (som har skrivit ett matigt fanzine för den som vill läsa mer).

Boken är skriven av Patrik Wirén, sångare i Misery Loves Co, och i förordet blir jag lite nervös över att redaktören gett honom lite väl fria händer men det ordnar upp sig i första kapitlet. Genomgående är det otroligt många interna detaljer som kunde ha behövt bättre redigering men det är ändå en unik inblick i en tid som betytt mycket för många, både i Sverige och utomlands.

Mest tagen blir jag av trummisen David Sandströms mamma. Vilket engagemang! Hon påminner mig om min killes familj så kanske är det typiskt för Umeå? En sammanhållning och en självklar inställning att hjälpa till, att delta, att stödja ungdomarna. Jag minns hur imponerad jag var över att höra hur många kids i Umeå som var vegetarianer och när vi var där uppe på spelningar så hade nästan alla X:at händerna. Tänk att få växa upp i en sådan kultur!

Det är fascinerande att backa bandet och få höra om hur allt började och en gång för alla reda upp vad som hände under det där sista året och framförallt varför.

Jag pratade med Marie om boken när vi sågs i Stockholm härom veckan och vi var båda överens om att vi hade velat läsa ännu mer men så är vi ju otroligt nördiga när det gäller Refused också. Det är trots allt en intern bok men för mig som är rätt i målgruppen blir den väldigt speciell.

Det finaste är ju att Umeå fortfarande ger mig samma vibbar, i alla fall när det kommer till kreativa upptåg, som Marc Strömberg och hans Håll det äkta, som illustratören Hanna Karlzon, som det feministiska Bokcafé Pilgatan, som den veganska cateringfirman Snåttren, som de ekologiska restaurangerna Rost och Socialize som det nybyggda Bildmuseet.

Superduper tips från Stockholms stadsbibliotek! Den 3 mars kommer Dennis och Patrik till Kulturhusets bibliotek för att prata om boken. Det vill jag inte missa för allt mjölkfritt smör i Carlshamn!

Bokklubben Krinolin!

Jag och Johanna har startat en bokklubb! Första boken ut är Barnens ö som jag snubblade över på bibblan i Hornstull härom dan men sen är nog tanken att vi ska klura ut ett koncept för varje bok, ett tema eller en känsla, vad vi nu är sugna på att läsa!

Förutom Barnen ö läser jag just nu Tänka, snabbt och långsamt, Backlash, Rädd för att flyga och Den amerikanska mardrömmen. Vad läser du?

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑