Igår efter jobbet åkte jag hem till min kille för att äta middag ihop innan vi skulle iväg åt olika håll. Han för att spela fotboll och jag för att träffa min idol. Strax efter klockan sex begav jag mig så till Söders höjder, närmare bestämt till Pocket shop Götgatan.
Där skulle nämligen Arne ”Janne” Dahl samtala om sin senaste bok Inland med sin förläggare Daniel. I den lila butiken fick jag snabbt syn på Karin som jag jobbat tillsammans med i flera år och bytte nervöst några ord.
Hon frågade om jag var ett fan av kvällens gäst men när jag svarade THE BIGGEST kontrade hon med att även inkludera Jan Arnalds romaner. Nä, det har du rätt i. ”Så om vi hade haft en kväll med Jan Arnald hade helt andra människor kommit?” Det är jag helt övertygad om.
Arne Dahl är ju Jan Arnald när han inte skriver deckare, och kanske all annan vaken tid också. Eller deckare, Arne Dahls böcker är hårdkokta, samhällspolitiska intriger med fantastiska personporträtt och om du inte har läst honom än kan du börja med att beta av böckerna om A-gruppen och Opcop-gruppen från 1996 och framåt. Eller varför inte hoppa på den nya serien som börjar med näst senaste boken Utmarker som finns som pocket?
Så snart de två herrarna hade pratat klart passade jag på att byta några ord med Karin om yoga-event, episk kvinnolitteratur och sommarläsning. När det var min tur att få boken signerad vände sig Jan-Arne till mig och sa ”Till Helen, eller hur?”
Det är fanimej fint när ens idol känner igen en från sociala medier! Men inget slår nöjet i att personligen få framföra hur värdefulla hans böcker är för mig och hur mycket det betyder att äntligen, återigen, få hålla en ny bok i handen.
När jag läser hans böcker uppskattar jag inte bara relationen jag får med karaktärerna, utan även relationen som författaren har med mig som läsare. Jag fnissar alltid förtjust åt de vinkningar han bäddar in som är skrivna just för det ändamålet. Det ger så fin balans till de passager som ger mig kalla kårar eller andnöd. Läs!
