Att ha med temat Det här fick mig att börja gråta i bloggkalendern är lite känsligt och det är trots allt inte alla som gråter. Jag å andra sidan gråter regelbundet. Att vara ledsen är inte konstigare än att vara glad eller arg, alla känslor måste få ta sin plats. Av de gånger jag gråtit under året minns jag den här gången lite extra.
Jag var mitt i ett lyckorus efter att ha hängt med några av landets finaste kor och satt i gräset och klappade en kalv som verkligen tydde sig till mig. Efteråt fick jag höra att hennes mamma stött bort henne och att hon flaskmatats så därför var hon extra tillgiven människor.
Det slog mig där och då att hon, och en overklig mängd andra kalvar, dör innan de ens har levt och hela min kropp började skaka av gråt, mitt bland alla kossorna. Människan äter upp någons barn och tar hennes mjölk utan minsta reflektion. När det tvärtom är något som verkligen är värt att reflektera över.
Det märkligaste med att vara vegan är att inte alla andra också är det.