I fredags besökte jag Ängavallen för tredje gången i år, det är rekord! När vi kom dit ringde Niclas på Mathias och sa Nu är Helen här!
Jag hoppade direkt in i hagen! Det går liksom inte att hålla sig borta från det här gänget!
Lite kändes det som att de hade saknat mig med.
Helt fantastiska djur!
Och busiga!
Det är verkligen här jag trivs bäst!
Så fint att få se mammorna med sina barn.
Alla som kan något om djurrätt vet att grisar inte har det såhär. Ängavallen är bästa undantaget. Martin Nykvist hade ett intressant förslag på SVT Debatt om att låta alla gymnasieungdomar få se ett slakteri för att förstå hur mat och djur hänger ihop. Håller helt med.
Hej du!
Den lelle!
Så nyfikna, fina och spralliga!
Svårt att få nog!
En del kryper ner under halmen och somnar där, det gäller att se upp när en går omkring!
Öronmys.
Vi tog en rejäl promenad långt ut på ängen. Först såg jag bara fyra kor men bakom krönet stod de allihopa.
Min punkiga favorit!
Jag riktigt njöt av att se på när kalven drack sin mammas mjölk. Det enda ljud som hördes var korna som råmade och kalven som diade. Mjölken från spenarna liksom flög i vinden, det var fantastiskt!
Rödkullor.
De kommer fram och vill hälsa när de vant sig vid att de har besök.
Det här var så kärt, som att han hade en chans!
Jag hittade 1504 som jag pussades med i somras, underbart!
Hon har världens mjukaste päls.
Sen gick vi tillbaka in i grishagen, jag var inte riktigt klar än.
Inte de heller tydligen.
Jag rengjorde skorna precis innan jag åkte till Malmö. Det var ju förgäves!
Glöm aldrig att det handlar om levande djur med känslor, det som kallas mat.
Som gillar att pussas!
Till slut var det ändå dags att säga hejdå.
Jag hoppas att de kommer sakna mig med! Fler bilder hittar du på Flickr!