Tystnadskultur
Ju mer jag läser om de sexuella övergrepp som begåtts av medarbetare på TV4 och Aftonbladet, vilket är en form av upprättelse jag aldrig trodde att vi som kvinnor skulle få följa under vår livstid, desto mer känner jag ett behov av att få veta mer om den tystnadskultur som även tillåter andra typer av kränkningar, i form av rasism, sexism och vuxenmobbning. Som i de här exemplen, på arbetsplatsen där vi spenderar en så stor del av vår tid.
Det finns inget mer öronbedövande än total tystnad. Trots att det krävs så få personer för att vara i majoritet mot den som begår någon form av övergrepp så väljer vi som grupp i första hand att hålla tyst. Varför? Vad säger det om oss? Jag blir väldigt nyfiken på att läsa mer om detta.
Människan är både och
Vi måste inse att människan är så mycket mer än bara det karaktärsdrag vi har gett henne, att hon passar in i fler fack än bara det vi stoppat henne i. Hon är inte bara omtänksam, hon är missunnsam också. Han är inte bara våldsam, han är kärleksfull också. Om vi erkänner det kanske vi slutar försöka motbevisa olika övergrepp med kommentarer om att personen är en duktig skribent eller en folkkär person.
Det ena utesluter inte det andra. Människan är både och.