Bamse fick sitt förevigt hem hos min kille för sexton år sedan. Jag kan bli rörd över hur mycket han uppenbart bryr sig om sin älskade vän. Hans omtanke, hans kärlek, hans hängivenhet. Få kan ens drömma om att få uppleva ett sådant fint och långt förhållande som de har.
Senast i dag pratade han om hur Bamse reagerade som liten kattunge när de möttes för första gången, på katthemmet i Umeå. Lika busig nu som då. Jag frågade om han var lika långhårig, tröttnar aldrig på att höra anekdoter och minnen. Önskar så att det fanns några bilder på honom när han var en liten knodd!
Just nu ligger Bamse bredvid mig och tvättar sig. Det är han bra på! Vi har precis tittat på de tre filmerna från Djurens rätt som handlar om att adoptera katter. Att adoptera ett djur förändrar inte hela världen. Men det kan förändra någons hela värld.
Jag vill tillägga att jag tror att de som träffar ett adopterat djur förändras. Tänker om. Kanske förstår att sluta stödja uppfödare. Och istället tar hand om de 100 000 katter i Sverige som saknar ett förevigt hem. Eller i alla fall en av dem.