Först av allt. Tack! Tack alla kvinnor, så här på kvinnodagen den 8 mars! Ni gör mig tårögd av stolthet.
I morse blev jag så glad när jag läste i Metro att feminismen inte längre behövs då Sverige är världens mest jämställda land. Hurra!
Visserligen stämmer inte den bilden, på något sätt, vi har väl halkat ner till en fjärdeplats (?), men tjejen som sa det är nog övertygad om att det verkligen är så. Kanske för att hon har lärt sig att förtränga allt det våld, lidande och orättvisor som kvinnor dagligen utsätts för? Eller kanske för att hon menar att kvinnorna har gjort sitt jobb i kvinnofrågan?
Feminismen har gått och blivit en mansfråga!
Kvinnor har under det senaste, säg århundradet, gjort ett gediget förarbete, belyst problematiken och pekat med hela handen för att synliggöra vad som inte är jämställt. Nu är det upp till er män att fullfölja, utföra och förverkliga.
Ni, inte vi, kan (och behöver) börja tänka genusmedvetet i alla tänkbara situationer, hjälpa till hemma, ta pappaledigt, anställa kvinnliga chefer, forska om kvinnosjukdomar, höja kvinnors löner, rösta feministiskt, använda kondom, jobba med barn och sluta bete er sexistiskt. Använd inte vårt kön som en svordom, det är till för att hyllas. Och det här är extra viktigt. Sluta våldta, sluta mörda och sluta hota journalister.
Ni, inte vi, har möjlighet att förändra världen vi lever i tillsammans. Majoriteten av det våld, lidande och orättvisor vi dagligen läser om i Metro utförs nämligen av er män. Inte alla män. Men alla kvinnor påverkas. Nu är det upp till er att förhindra att historien upprepar sig. Kampen fortsätter, förtrycket ska krossas!
Varsågoda! (Lämnar över, knuten näve-emoji)