Jag tänker att januari är en bra tid att ta bilder på olika yogaposer så att man senare under året kan jämföra om de har utvecklats på något sätt och hur.
Och ja, tajtsen fick följa med hem!
Tyvärr är det så kallt hemma hos mig att kroppen är stelfrusen så jag avvaktar lite. Måste också komma på vilka positioner det är jag vill hålla lite extra koll på. Kanske en handfull favoriter? Eller några supersvåra positioner som jag gärna vill nå?
En sak har jag i alla fall beslutat. De bilder jag tar under året kommer först och främst hamna här på bloggen och inte på Instagram eller Twitter. Mina funderingar har resulterat i att jag kommer lägga upp två bilder i månaden på Instagram, inspirerad av min kille trots att han inte vet om det. Här är alla inlägg sökbara, kategoriserade och enkla att hitta ur ett historiskt perspektiv.
Efter så många år i sociala medier känner jag att bloggen är ett svårslaget medie. WordPress uppdaterar inte sina användarvillkor för att tjäna pengar på mig, de säljer sig inte till högstbjudande och framförallt ger de mig en kreativ frihet i både text, bilder och länkar som är oslagbar. Här slipper jag moralkakor från amerikanska företag, halvnakna konton som vill följa mig (Instagram är helt galet nu?) och inga troll väser efter uppmärksamhet i kommentarsfältet. Tack och lov.
Givetvis kommer jag gilla och kommentera andras bilder på Instagram som vanligt. Men i helgen kände jag mig för första gången inte intresserad av att scrolla igenom mina feeds från början till slut. Det har aldrig hänt förut. Jag har tröttnat på att prata om saker jag anser viktiga, om och om igen, utan att få något svar på Twitter. Bloggen kanske ses som en monolog eftersom kommentarsfält är lite krångligare än vanliga replys men ärligt talat är det precis vad sociala medier blivit också. Vi pratar och pratar men vi har slutat lyssna.
För min egen skull vill jag ändå dokumentera delar av mitt liv som jag tror att andra kan uppskatta. Så att jag senare kan jämföra om jag har utvecklats på något sätt och hur.