I somras när Arlas kampanj för landet ekomjölk gick kunde jag inte låta bli att vända mig till fotografen som tagit den fina bilden på Anja och Filippa (klicka på länken för att se bilden och läsa mer om kampanjen). Så här skrev jag på Instagram:
Intressant att Arla väljer en bild på två mammor, när kalven blir fråntagen sin enda efter bara ett dygn. Och att deras nyfödda barn så starkt kopplar tankarna till just bröstmjölk, när de med annonsen säljer en annan arts bröstmjölk. En kvinna kan få hjälp att bli med barn medan en ko tvingas till det för att producera mjölk. Tills bonden anser att hon är uttjänt vid fem års ålder och skickar henne till slakt. Jag har svårt att se vad Anja och Filippas kärlek har gemensamt med ett multinationellt företag i kris men bilden på dem är fin! ❤️
Det här är extra känsligt för mig eftersom jag känner fotografen och inte vill att hen ska bidra till bilden som Arla byggt upp. En bild som bygger på så många lögner att de knappt går att räkna upp. Rent socialt är det dock aldrig bekvämt att ifrågasätta någon annans arbete. Men vad skulle jag göra?
Vi pratade aldrig om detta men i morse fick jag en kommentar på ett helt annat inlägg på Instagram som handlar om vår syn på bland annat mjölk.
Helen du e grym, tack för all info. Tack vare det du skrev till mig i somras så plåtar jag inte för Arla (har lyxen att just nu kunna välja bort vissa uppdrag och då kändes mjölkindustrin som ett av dom). Kram
Jag blev så glad att det kom en tår eller två. Sorry Arla! Ni förlorade den bästa.