Jag har helt missat det här avsnittet av Oprah när hon och hennes Harpo Studios testar att äta veganskt i en vecka. Riktigt intressant! Gästerna inkluderar en vegan, en journalist och en företrädare för ett av de största slakterierna i USA och det blir en bra mix av åsikter tillsammans med inslag från hur det har gått för Oprahs medarbetare till att Lisa Ling besöker slakteriet där 4 500 djur dör varje dag. Imponerande att media släpps in, det ser vi sällan i Sverige! Undrar varför?

Journalisten tycker att alla som äter kött bör veta hur det kommer till tallriken men jag är rätt så säker på att vi alla vet det vid det här laget?

Ändå står vi där gång på gång – chockade, bestörta, förtvivlade – när vi får en liten inblick i hur vår mat produceras och kanske särskilt inför högtider. Varje år är det samma visa. Inför julen pratar vi om grisarna, inför påsken pratar vi om kycklingarna, inför hösten funderar vi på om skaldjur som kokas levande känner någon smärta osv. Sen förtränger vi det till nästa år och ögnar förvånat igenom samma spaltmeter av lidande i repris över hur djuren behandlas, utan att reflektera över att detta sker under hela året.

Under Almedalen noterade Djurens rätt att det gick omkring en gosedjurskyckling som kallas Gula pippin och log mot alla, ett marknadsföringsstunt som Kronfågel ligger bakom. Camilla Björkbom, Djurens rätts ordförande, skriver på Nyheter 24 om vad livet för en riktig kyckling innebär och det är inte så gulligt. 80 miljoner kycklingar som aldrig någonsin får gå ut. Tuppkycklingar som mals levande till döds när de är en dag gamla. Ammoniakhalten från avföringen som fräter sönder bröst och fötter. 160 000 kycklingar som dör på väg till slakt. Fakta som snart glöms bort.

Det jag reagerar på i artikeln är att Svensk fågel, med så många liv på sitt samvete, har avböjt att ta emot de 30 000 namnunderskrifter som Djurens rätt samlat in för att förbättra livet för de små liven. Vad är det om? I avsnittet ovan skryter företrädaren för slakteriet om vilka vänliga slaktmetoder de har, något som tåls att diskuteras. Då avbryter journalisten henne och påpekar att det är tack vare djurrättsaktivister, det är tack vare PETA, som de har infört den här typen av labyrint som djuren vandrar längs med, på väg till slakten, för att de ska slippa se på medan andra djur dö. Det är tack vare att vi protesterar som djuren får det bättre, det är tack vare att folk som äter djur ifrågasätter hur de levt innan de blev mat. Glöm inte bort det.