Vetandets värld har besökt ett kläckeri i Herrljunga där varannan påskkyckling dödas. Det vill säga, de rapporterar sakligt om vad som sker på alla kläckerier varje dag. De ulliga, gulliga gula kycklingarna som vi ser nu överallt innan påsk, på påskägg, läskeblask och vykort är tuppkycklingar, eller snarare pojkbebisar, och deras öde är att dö direkt efter födseln eftersom de inte är lönsamma att föda upp.
De bruna kycklingarna blir till hönor men den andra hälften, drygt 60 000 gula kycklingar, får åka på ett band tills det tar slut (”nästan som på Liseberg!”), ner i en tratt, in i en maskin där de gasas ihjäl och när de sen kommer ut på andra sidan är de döda och har då bajsat på sig.
De mals sen ner, en dag gamla, tillsammans med andra djur som inte tjänar som människoföda, till exempel råddjur som dött i trafikolyckor eller kor som skadat sig och inte får säljas som mat. Något som enligt Sveriges radios chockade reporter ser ut som citat en blodig sörja av kroppar. Myrsyra tillsätts så att de inte ska börja jäsa och sen blir de till bränsle i värmevärk – för vad ska man annars göra av alla miljontals kroppar som går till spillo varje år?
Att alla pojkar dör en sådan här död, eller hamnar i en höghastighetskvarn där deras små kroppar slits isär av knivar, är ingenting du kan förhindra när du köper ägg. Det är en del av produktionen. Även de ekologiska tuppkycklingarna går detta öde till mötes.
Glad påsk!