Jag upplever det som svårare och svårare att ge nya serier en ärlig chans. Till att börja med blir de snabbt överhajpade och har ingen chans att leva upp till förväntningarna, fortsättningsvis är avsnitten en timme långa vilket är en pina om serien inte är bra och för det tredje börjar det bli jävligt tjatigt med uppdelningen macho/maktens män och halvnakna heldöda kvinnor.
Det spelar liksom ingen roll hur mycket Breaking bad hyllas, det tar 60 timmar att ta sig fram till det sista avsnittet som unisont fick så fint beröm och vägen dit är inte värd det! Just nu tragglar jag mig igenom första säsongen av House of Cards som inte alls imponerar på mig (min kille har redan försökt flera gånger utan att lyckas) samtidigt som vi försöker ge True Detective en chans. I ärlighetens namn så händer det ingenting i den serien! Under tiden gäller det att försöka fäkta bort de sociala medier som kommenterar handlingen utan att alla timmar i soffan ska vara förgäves.
Så kändes det inte när vi kollade på Bron. Så känns det absolut inte när jag kollar på Jills veranda. Och så kommer det inte kännas när Orange is the new Black drar igång igen i juni. Kanske är de överhajpade serierna rent av överhajpade. Eller så är det något annat.