I går kväll låg jag i fåtöljen och läste några sidor i Leif GW Perssons senaste bok när Bamse plötsligt dök upp och pockade på min uppmärksamhet. Det är ju inte så svårt att se vad han ville? Gosa järnet såklart! Lite så känner jag med djurindustrin. Det är väldigt lätt att se när djuren inte får sina grundläggande behov, med allt vad det innebär, tillgodosedda. Eller när de vill gosa!
Djurens rätt skriver på sin hemsida om PETAs senaste avslöjande om angorakaniner i Kina. Kaninerna får sin päls bortsliten för hand var tredje månad medan de skriker högt som i filmen nedan. Ett fasansfullt skrik! 90% av all angorapäls framställs i Kina.
När du ser det, tänker du då att du aldrig mer kommer köpa angora eller förtränger du det sen när du står i affären och känner hur mjuk tröjan är? Jag är uppriktigt nyfiken! För mig är det enkelt. Kommer kläderna, väskan eller skorna från djur så innebär det att de inte har fått sina behov tillgodosedda. Med allt vad det innebär.
Veganprat intervjuar i senaste podden Bengt Brülde och pratar om en av frågorna i Christer i P3s moraltest som lyder ”Är det okej att döda djur för mat och kläder, trots att vi kan misstänka att de lider?” Alla som har tillfrågats de senaste 10 åren tycker att det är okej att döda djur men vill inte att de lider. Hur får de ihop det? Sluta blunda!
Uppdatering:
Karin Bojs skriver såhär på DN:
”…Men det här med köttet och osten verkar svårare än någonting annat. Det gör människor extra benägna till ett fenomen som psykologerna kallar för ”kognitiv dissonans”. När känslor, traditioner och djupa värderingar pekar åt ett håll, och nya fakta åt ett helt annat, får man helt enkelt inte ihop det.
Ost och nötkött är gott. Så har vi tyckt i flera tusen år. Nu kommer forskare och myndigheter och rekommenderar oss att minska på mängderna. Då kan det kännas frestande att bara blunda.”
Jag blev väldigt sugen på att låna böcker om kognitiv dissonans!
Uppdateringe igen:
Nu har SVT, SR och DN plockat upp klippet med kommentar från Djurens rätt.